Sverigedemokraterna är öppna för sakpolitiska diskussioner med Moderaterna och Kristdemokraterna inför valet 2022, meddelade de i en presskonferens på tisdagen. Av den anledningen kommer de inte att ställa några ”ultimativa krav” på partierna. I stället vill SD se en handlingsplan där de kan komma överens med M och KD på områden som pensionerna, skolan, rättspolitiken och migrationspolitiken, bland annat.

Bulletin har efter presskonferensen ställt några snabba frågor till partiledaren Jimmie Åkesson. 

Att ni inte väljer att ställa några ultimativa krav, är det för att ni inte vill stänga några dörrar?

– Jag tycker att det är en dålig början att komma med ultimativa krav innan vi har pratat om problembild och färdriktning. Man bör prata om det man är överens om, först och främst. 

Och vad skulle det vara?

– Vi upplever att vi tillsammans med M och KD har en gemensam syn på vad som har varit problemen med migrations- och integrationspolitiken. Jag tror att vi är överens om färdriktningen – att vi behöver en stramare migrationspolitik och mer kravbaserad integration. Det vi behöver prata om är detaljerna, om vad som ska göras. Jag tror att det är fullt möjligt att komma överens om ganska mycket. Samma gäller för rätts-, energi-, skol- och sjukvårdpolitiken. 

– I stället för att börja med att ställa krav som stänger dörrar är det bättre att prata om det man kan komma överens om. 

Ni nämner att ni helst vill se en konservativ regering. Vad betyder det?

– Det betyder antingen en sverigedemokratisk majoritetsregering, vilket inte ser så sannolikt ut nu, eller en regering där partier som har någon form av konservativ profil ingår. Dit räknar jag både KD och M, även om de också har en annan profil än vi. 

– Sedan det här med statsrådsposter och liknande är för tidigt att diskutera. Det är väljarna som avgör styrkeförhållandena mellan partierna och vad som ska gälla i olika förhandlingar. 

Skulle Liberalerna få plats i en konservativ regering?

– De har ingen konservativ utgångspunkt så det blir mer splittrat, och svårare. Samtidigt är vår ingång att politikens innehåll är det viktiga. En samverkan ska inte bottna i maktanspråk, utan att vi gemensamt identifierar ett antal problem som vi menar att Stefan Löfven inte kommer att kunna lösa, men som vi tror att vi kan lösa gemensamt. Vill L vara med i sådana samtal är vi öppna för det.

Du nämnde i presskonferensen att det finns vissa saker där ni skiljer er åt från L. Kan du ge konkreta exempel?

– Det svåraste är asylpolitiken där de har en mer vidlyftig syn än vad vi övriga partier har. Vi vill ha en nollasylrelaterad invandring, Moderaterna vill ha 5 000 och KD vill ha lite fler. L vill inte sätta någon siffra alls. Det är klart att det kan bli problematiskt att komma överens om det. 

I en intervju med GP har du sagt att ”en ny regering av Reinfeldt-typ är helt ointressant för oss”. Vad menas med en Reinfeldt-regering?

– Ja, du. Det var framför allt med koppling till migrationspolitiken och rättspolitiken. Där spårade den moderatledda regeringen ur fullständigt. Man gjorde upp med Miljöpartiet om migrationen, man vägrade att vidta de rättspolitiska åtgärder som vi menar krävdes. Jag hävdar att M har mycket kvar att bevisa, men att man har gjort en 180-graderssvängning. De har en helt annan profil i de frågorna i dag vilket möjliggör en samverkan på ett annat sätt, medan det hade varit svårt med en Reinfeldt-regering. 

Vad menar du när du säger att M "har mycket kvar att bevisa"?

– De hade ju trots allt regeringsmakten i två perioder för inte så länge sedan och då agerade man på ett sätt som gjorde att problemen växte i Sverige. Det minns väljarna, och förtroendet för M i migrations- och integrationfrågorna är nog inte så jättehögt. Där har man mycket kvar att visa, att man menar allvar med omsvängningen. 

– Jag tvivlar inte. Jag tror att det finns en genuin krisinsikt och självrannsakan när det gäller misstagen som man begick när man hade regeringsmakten. Så länge jag litar på det är det möjligt att samarbeta. Det finns ingen anledning att misstro.

Ni nämnde en handlingsplan där ni kan samarbeta med M och KD, som ska täcka flera politikområden. Varför valde ni ut vissa frågor, som pensioner, rättspolitik, migrationspolitik och så vidare? Och hur kom ni fram till att en sådan handlingsplan behövs?

– De frågorna är exempel. Egentligen menar vi att vi bör ha inflytande över alla centralområden om vi fullt ut ska samverka med en regering. Det är en rimlig utgångspunkt. Men när det gäller migrations- och rättspolitiken är det viktiga frågor för våra väljare. Jag är övertygad om att pensionsfrågan kommer att bli stor nästa mandatperiod. Och skolpolitiken har varit eftersatt hela den här mandatperioden. Så det är områden där det finns problem. 

– Vi behöver det jag kallar för en politisk överenskommelse. Jag tror att det skulle vara bra för en samverkan om det finns på pränt vad som ska göras, hur och när, i synnerhet om vi hamnar utanför regeringen. Det är viktigt att det finns en möjlighet att följa upp det som vi har kommit överens om, och att det finns mätpunkter i det, så att det som ska bli gjort också blir gjort inom den tid vi har kommit överens om.

Men det blir inget 73-punktsprogram?

– Januariöverenskommelsen är ett hafsverk, som bygger på kohandel och motsättningar där man tvingar varandra att göra saker man inte är överens om. Det är ingen bra utgångspunkt för en stabil samverkan. Man måste börja prata om det man är överens om, sedan det man skulle kunna komma överens om, och sedan ta alla motsättningar i sista steget.

TEXT: Ana Cristina Hernández

ana@bulletin.nu