Från att ha börjat i den akademiska världen och sedan tagit sig in i kulturinstitutioner och näringslivet håller den politiska aktivismen på att erövra ett nytt fält – sporten.

Under årets fotbolls-EM har man exempelvis kunnat se spelare från Belgien gå ner på knä till stöd för den amerikanska rörelsen Black Lives Matter. Tidigare har flera andra landslag gjort samma sak. Och även inom andra sporter.

Inför OS-starten har det svenska damlandslaget i fotboll sagt att det ska knäböja för mänskliga rättigheter, i samband med premiärmatchen mot USA.

Litteraturvetaren Johan Lundberg, som bland annat har skrivit boken ”När postmodernismen kom till Sverige”, är kritisk till utvecklingen.

– Det är en obehaglig utveckling eftersom det blir ett starkt och obehagligt tryck på enskilda individer, säger han.

Sport och politik är ingen ny kombination. Johan Lundberg säger att det alltid har funnits politiska yttringar inom sporten, i synnerhet när det kommer till frågor som har att göra med rasism. Ett känt exempel är från OS i Mexico City år 1968, då de två afroamerikanska löparna Tommie Smith och John Carlos lyfte sina knytnävar från guld- och bronspallen, som en politisk markering för mänskliga rättigheter.

Skillnaden i dag är, enligt Johan Lundberg, att yttringarna har blivit kollektivistiska, och den som inte vill delta blir ifrågasatt.

– Historiskt har det funnits många politiska utspel inom sporten. Men de personer som är skeptiska eller kritiska till aktivismen i dag riskerar att bli utmålade i offentligheten som rasister.

Alltid finnas konstiga värderingar

Vid flera tillfällen har sportvärlden haft sina problem med intolerans. Det finns till och med ett begrepp – ”Monkey chanting” – som handlar om när svarta spelare, särskilt inom fotbollen, bland annat får höra hånfulla apljud från publiken.

Inom sporten har man sett en del rasism. Kan det på något sätt vara bra att rörelser som BLM får balansera upp det?

– Jag tror inte det. Det kommer alltid att finnas människor med konstiga värderingar, säger Johan Lundberg.

Vad gäller elaka kommentarer menar Johan Lundberg att det kan drabba alla spelare, oavsett etnisk bakgrund, om de råkar begå misstag som kan vara avgörande för en match.

– Det var så under fotbolls-VM 2018 då Jimmy Durmaz fick ta emot flera rasistiska kommentarer på sociala medier, som dock senare visade sig komma från ett fåtal konton. Men i årets EM var det Marcus Berg som blev utsatt, säger han.

– Det finns många känslor inblandade i sport. Om någon spelare missar ett öppet mål blir en massa människor tokiga och skriver elakheter på sociala medier. Men när det handlar om en person som till exempel är icke-vit uppfattas det automatiskt som rasistiskt.

I Storbritannien fick de tre färgade fotbollsspelarna Marcus Rashford, Jadon Sancho och Bukayo Saka, som missade de avgörande EM-straffarna i Englands finalmatch mot Italien i år, ta emot rasistiska tillmälen på sociala medier. Det ledde till att den brittiske premiärministern Boris Johnson nyligen hotade sociala medier-plattformarna med böter om de inte gjorde sig av med onlinerasismen.

Johan Lundberg säger att det är bra att det finns lagstiftning som markerar mot rasism, men att det kan bli svårt med gränsdragningen på sociala medier.

– De lagar som finns gällande diskriminering och hets mot folkgrupp ska efterföljas. På det sättet verkar förslaget rimligt. Men det finns en fara i att gå för långt när det gäller att censurera. Var ska gränslinjerna dras? Sociala medier-plattformar har ibland svårt att själva avgöra vad som är rasism i sina kommentarsfält.

Herr- och damklasser försvinner?

En annan debatt som har tagit fart de senaste åren är huruvida transkvinnor, det vill säga biologiska män som har blivit kvinnor, ska få tävla i olika sportgrenar mot icke-transkvinnor. Nyligen godkändes den nyzeeländska tyngdlyftaren Laurel Hubbard för att tävla i damklassen i OS. Det är första gången som en transkvinna kvalificerar sig för OS, något som har väckt beundran såväl som kritik, inte minst från konkurrenterna.

– I den här frågan har man bedrivit en framgångsrik kamp. Det verkar som att slussportarna har öppnats där, säger Johan Lundberg.

Han tillägger att det här kan vara början på ett läge där allt fler transkvinnor får tävla på samma villkor som biologiska kvinnor – trots eventuella fysiska fördelar.

– Dock frågar jag mig om inte i så fall uppdelningen i herr- och damklasser kan komma att försvinna på sikt. Det måste väl ändå vara den mest rimliga konsekvensen, om man nu på allvar anser att könstillhörigheten är en flytande kategori, säger Johan Lundberg.

– Man kan fråga sig vem som kommer att vinna på det.

Den politiska aktivismen har spridit sig till allt fler samhällsdelar, från akademin till sporten. Hur har det gått till?

– En aspekt av det har att göra med vänsterns misslyckande. Det kulminerade när Sovjetunionen och hela Östeuropas kommuniststater bröt samman. Energin gick ur vänstern och vänsterprojektet. Sedan omlokaliserade man sina styrkor och ideologi, säger Johan Lundberg.

I stället för klasskamp och idéer om att förstatliga privat egendom började vänstern inrikta sig på frågan om förtryck av minoriteter och marginaliserade grupper, fortsätter han.

– Det var ett mer lockande projekt för fler personer och det blev på så sätt lättare att få med sig den samhälleliga eliten.

Läs även: OS: Pierre de Coubertins motto ändras efter 127 år

Läs även: Här är hela OS-programmet