År 1755 gav Cajsa Warg ut sin Hjelpreda i hushållet för unga fruntimmer, och Sveriges första, och kanske mest kända, kokbok var född. Warg var ändå inte den första att skriva ner sina kunskaper, men hon var först med att få sin bok publicerad i stora upplagor. Hushållsboken var under 1700-talet allmänt förekommande i de högre samhällsskikten. På slott och herrgårdar antecknades det och plitades det ner alla kunskaper som behövdes för att kunna sköta ett stort hushåll. Det var inte heller bara kvinnor som skrev den här typen av böcker. I upplysningstidens anda fanns det även män som såg nyttan av att samla kunskaper i skrift. En av dessa var Gustaf Abraham Piper som i februari 1739 gav sin hustru Märta Sture en egen hushållsbok i present.

Nu har Nordiska Museet gjort Märta Stures hushållsbok, i en bearbetning av Kersti Wikström, tillgänglig för allmänheten. Utgåvan består både av en faksimil, för den som vill läsa Pipers utsökta handstil och försöka sig på originalrecepten, och en tryckt version, som är både mer lättläst för den moderna läsaren och där recepten har översatts till mer nutida enheter. I den tryckta delen finns också en lång inledning som sätter boken i sitt sammanhang som en del av 1700-talets hushållsböcker samt en bakgrund till vilka Gustaf Abraham Piper och Märta Sture var.

I en hushållsbok samlades all kunskap som behövdes och boken är indelad i flera delar. För den moderna kokboksläsaren är det främst de tre första delarna som är intresseranta, de avhandlar mat som lagas på spis, mat som lagas i ugn och olika former av konservering. Den fjärde delen behandlar brännvinstillverkning och andra drycker, och den som vill undvika lagens långa arm bör kanske vara försiktig med vilka recept som provas. Även den sjätte delen som behandlar läkemedelstillverkning bör nog mest läsas och inte användas i stället för en tur till närmaste apotek vid eventuella sjukdomsfall.

Att boken är skriven ungefär 15 år innan Cajsa Warg blev utgiven är intressant, eftersom den verkar vara verksam i en aningen äldre mattradition. Det är kanske inte den mat som var mest nyskapande i mitten av 1700-talet, men kanske ligger den närmre vad som faktiskt åts ute på gods och gårdar under tidsperioden. Våra smaklökar har ju en tendens att vara konservativa och föredra den mat vi är uppväxta med.

Märta Stures hushållsbok är en bok för personer med skiftande intressen. Här finns chansen för den allmänt kulturhistoriskt intresserade att få en inblick i vad människorna på 1700-talets slott åt och levde av, vilka kryddor de importerade och vad som fanns tillgängligt på det egna godset. För släktforskaren som vill träna sin kunskap i att läsa äldre handstilar är den en utmärkt övningsbok, eftersom de tryckta recepten lätt kan jämföras med originalen i faksimilen. Piper hade också en väldigt tydlig och för tiden lättläst handstil. Slutligen är den något för den som vill prova på att laga en egen historisk måltid. Det är inte en kokbok för nybörjaren i köket, eftersom den saknar illustrationer och även om Kersti Wikström har lämnat förklarande kommentarer så är de inte beskrivningar av varje steg i matlagningsprocessen, till exempel saknar en del recept exakta gradtal och tidsangivelser för hur de ska bakas i ugn.

För den som gillar att experimentera och prova nytt i köket är boken en guldgruva, och själv kan jag verkligen rekommendera citrongelén på sidan 226 som gav en härlig, fluffig kräm som liknar det vi idag kallar sabayon eller zabaione.

Märta Stures hushållsbok (Stockholm: Nordiska Museet, 2017) kan köpas på Adlibris.

Läs även: För Bolibompa i tiden

Johanna Lindén Nybelius är museipedagog vid Falu gruva och driver Sveriges mest lästa 1500-talsblogg.