
När antisemitism och terrorromantik får fäste inom medier och hos myndighetsanställda är det ett tecken på en oroande trend. Då påverkar det samhället i grunden – och skapar en ännu större otrygghet för judar i Sverige, skriver Christoffer Jonsson.
Slagorden ”Inga sionister på våra gator”, ”Krossa sionismen” och ”Intifada revolution” har sedan den 7 oktober 2023 blivit mainstream. Att aktivister som hyllar terrorism och har antisemitiska uppfattningar förflyttar sina gränser och skapar otrygghet för företag och politiker – som enligt dem har kopplingar till Israel – förvånar mig inte längre.
Det som däremot har förvånat är hur profiler i Sverige, med relativt hög trovärdighet, spär på den redan växande antisemitismen i vårt land – där människor som bär judiska symboler misstänkliggörs.
Ett exempel är Sveriges Radio, som intervjuade socialförsäkringsminister Anna Tenje, som vid det tillfället bar ett halsband med Davidsstjärnan. Tenje berättade att hon bar Davidsstjärnan för att stå upp för den judiska minoriteten i Sverige. Ändå beskrev SR det som att Tenje ”bär en Davidsstjärna mitt i en känslig konflikt”. Sveriges Radio kritiserades för inslaget, där man indirekt ifrågasatte Tenje för att hon bar stjärnan.
Några veckor senare inspirerades ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, av sin kollega. Han bar dock inte ett halsband utan en slipsnål med Davidsstjärnan – vilket väckte reaktioner. Bland annat antydde Dagens ETC:s skribent Leo Vene att Bohlin brutit mot riksdagens regler och agerat respektlöst, samt att Davidsstjärnan – som de facto är en religiös symbol – skulle vara en ”politisk symbol”. Det är problematiskt att reducera Davidsstjärnan, som symboliserar judendomen, till en politisk symbol.
Men Leo Vene var långt ifrån den som uttryckte sig värst om Bohlins slipsnål. Det var istället Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima. I ett första inlägg skrev Sima hånfullt: ”Hur gammal är Carl-Oskar?”. Kritiken mot Sima växte, och flera krävde att hon skulle förklara vad hon menade.
I efterhand hade det kanske varit bättre om hon låtit bli, för hennes svar gjorde saken värre. I ett nytt inlägg skrev Sima att om Bohlin bär en slipsnål med Davidsstjärnan ”stöter han sig med folk i en känslig fråga”.
Men vilka är det egentligen som finner det stötande att Bohlin bär en Davidsstjärna? Är det människor som har problem med judar och bidrar till den otrygghet de upplever? I så fall innebär det att – i en tid av extrem otrygghet för judar världen över – en svensk minister inte bör bära en Davidsstjärna eftersom det kan stöta sig med personer som själva är en del av problemet.
Utöver olika mediers problem med judiska symboler har även anställda inom myndigheter tagit ställning för terrororganisationer. Kvartal rapporterade att Kitimbwa Sabuni, anställd på Länsstyrelsen och grundare av Afrosvenskarnas riksförbund, skrev en text i Parabol där han försvarade Hamas – en islamistisk terrororganisation som utförde den värsta massakern på judar sedan Förintelsen.
Det är detta som oroar mig mest: när antisemitismen och terrorromantiken har rotat sig djupt inom olika myndigheter och medier. För mig visar det att ännu en gräns passerats i normaliseringen av antisemitiska uttryck.
När profiler inom centrala institutioner sprider antisemitism eller hyllar terror påverkar det samhället i grunden – och skapar ännu större otrygghet för judar i Sverige, där allt fler nu överväger att lämna landet.
Christoffer Jonsson,
Samhällsdebattör och medlem i Kristdemokratiska ungdomsförbundet