För drygt ett år sedan kunde Aftonbladet avslöja att Anders Tegnell raderat stora mängder mejl från myndigheter och experter. Många lär ha frågat sig vad dessa egentligen innehöll? Var det lösa oväsentligheter eller viktig dokumentation? I denna text avslöjas att det bland de raderade mejlen finns ett omskrivet mejl om flockimmunitet.
Häromdagen uppdagades den för Skogsstyrelsen osmickrande nyheten att myndighetens generaldirektör Herman Lundqvist raderat hemlig mejlkorrespondens mellan honom själv och en lobbylist för skogsbolagen. Han hade förvisso fört korrespondensen på en privat mailadress, men reaktionerna blev ändå starka. Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet kommenterade det hela på följande sätt åt SVT:
”Det kan inte vara så lätt att mygla bort grundlagen. Det är en grundlagsstadgad rättighet att få ut email från myndigheter. Att radera dem är ett tjänstefel och JO borde agera på den typen av agerande”.
Att radera betydelsefulla mejl som inkommit till en myndighet verkar alltså vara tjänstefel och i vissa fall även grundlagsvidrigt. Dan Eliasson blev till exempel JO-anmäld efter att ha sett till att miljontals mejl mellan medarbetare på Försäkringskassan raderats vilket förhindrade myndighetens internutredare från att utreda brott.
Låt oss nu erinra oss en famös korrespondens, nämligen den mellan Peet Tüll (före detta chef på Socialstyrelsens smittskyddsenhet) och statsepidemiolog Anders Tegnell i mars 2020.
Ni vet, den där Tüll framkastar tre olika alternativ, varav det tredje (och enligt honom sannolikt innefattande tusentals döda) syftar till att uppnå flockimmunitet genom att snabbt eller långsamt låta befolkningen smittas. Tegnell svarar som bekant att myndigheten landat i just detta tredje alternativ.
För en tid sedan viskade en fågel i mitt öra att oberoende journalister inte lyckats få ut hela denna korrespondens, utan att den i stället ska ha delgivits Johan Anderberg, journalisten som var först med att uppdaga det hela, av Peet Tüll själv.
Av något skäl fick jag nyligen för mig att kolla upp detaljerna kring detta mer noggrant. Till en början hittar jag en mejlväxling från sajten handlingar.se. Handlingar.se är ett projekt som drivs av den ideella föreningen Open Knowledge Sverige, och hjälper privatpersoner att bland annat begära ut allmänna handlingar från myndigheter.
En person med signaturen Johan Andersson uppges den 16 november 2020 ha gjort följande begäran: ”Jag skulle med hjälp av handlingsoffentligheten få ta del av ett epostmeddelande skickat från Peet Tüll till Anders Tegnell med ämnet Synpunkter, skickat den 15 mars 2020 10:37.”
Begäran rubriceras som ”delvis framgångsrik” på handlingar.se. Det förefaller nämligen som att det viktigaste mejlet, nämligen Peet Tülls inledande mejl med de tre alternativen, har utelämnats. Folkhälsomyndighetens registrator svarar att man har lämnat ut alla handlingar som finns förvarade på myndigheten i dess helhet.
Vafalls? Har registratorn begått en blunder eller är uppgifterna på handlingar.se fejk?
För att gå till botten med detta kontaktar jag journalisten Emanuel Karlsten, som fick tag i mejlen kort efter att nyheten briserade, och publicerade dem på sin hemsida.
Jag hänvisar till uppgifterna på handlingar.se och frågar honom om han fått ut mejlkorrespondensen i sin helhet av FHM, eller om han fick mejlen av Johan Anderberg?
Karlsten svarar att han inte riktigt kommer ihåg, men vill minnas att han fick ut konversationen i sin helhet. Jag ber honom söka i sin mailkorg och dubbelkolla detta.
Karlsten kollar i sin mailkorg och återkommer: Jodå, han fick ut hela hela konversationen, berättar han och skickar en skärmdump på ett mail där en registrator svarar att handlingarna är utlämnade i sin helhet, omaskerade.
Så var det alltså med den saken. Jag har inget skäl att tro att Karlsten skulle ljuga eller missta sig om vad han har fått utlämnat. Scoopet verkar dött. Jag tackar Karlsten för hans hjälp och går vidare med annat.
Men något gnager uppenbarligen i mig. Är uppgifterna på handlingar.se verkligen slarv, missförstånd eller fejk? Och hur var det egentligen med fågeln som viskade i mitt öra om att Johan Anderberg inte fick ut den fullständiga konversationen av Folkhälsomyndigheten, utan av Peet Tüll?
Jag bestämmer mig för att göra något lite kontroversiellt. Jag begär ut Karlstens och Anderbergs begäranden. Efter några dagar får jag ut mailen som Karlsten alltså fick utlämnade i november 2020, med tillhörande mejlkorrespondens mellan honom och myndighetens registrator.
Något mycket märkligt uppdagas. Det visar sig nämligen att Karlsten alls inte fått ut alla mejl. Tvärtom skriver han själv till myndigheten och påpekar att det verkar som att Tülls inkommande mejl saknas. Han skriver ”Mejlet skickat till Peter Tull 15 mars svarar på något som inte finns bifogat, det är därför jag undrar. Kan ni dubbelkolla att ni inte missat original som Tegnell svarar på? Eller förklara varför det inte finns med?”
Registratorns svar på denna fråga är rent olustigt:
”Hej! Mailen du fått levererade är de som finns förvarade hos myndigheten och därmed det som kan lämnas ut. Anledningen till att mail saknas beror på att de gallrats av den enskilda medarbetaren.”
Anledningen till att mail saknas är att de har gallrats...
Gallrats.
Av.
Den enskilda medarbetaren.
Det är mycket svårt att förstå det hela på ett annat sätt än att mejlet saknas eftersom det har raderats, av den ”enskilda medarbetaren” (sic!), som knappast kan vara någon annan än Tegnell själv.
Johan Anderbergs begäran har jag ännu inte fått ut. För att knyta ihop säcken ringer jag därför upp Peet Tüll och ber honom förklara vad som hände när Anderberg fick mejlen av honom. Tüll minns det hela glasklart och har inget emot att bli citerad: När han först blev kontaktad av Anderberg i frågan bad han honom att vända sig till Folkhälsomyndigheten och begära ut mejlen den ordinarie vägen. När Anderberg uppgav att han inte lyckats få ut hela konversationen från myndigheten, försåg Tüll själv honom med den. Varken Anderberg eller Karlsten tycks därmed ha kunnat få ut samtliga mejl från Folkhälsomyndigheten.
Anders Tegnell förefaller alltså ha raderat det mejl som begripliggör hela den konversation, som utgör det uppseendeväckande avslöjandet att myndigheten verkar ha planerat för naturlig flockimmunitet initialt.
Detta reser fler frågor än vad denna text förmår bena ut. Har Tegnell raderat mejlet av tankspriddhet eller misstag? Eller ville han inte att det skulle offentliggöras?
Framför allt, är det tillåtet att göra på detta sätt?
Folkhälsomyndigheten skriver följande om tillämpandet av så kallad gallring: ”Såvitt gäller gallring på den statliga sidan sker gallringen med stöd av föreskrifter eller särskilda beslut av Riksarkivet.” och ”E-postloggar och e-post utan ärendeanknytning är exempel på handlingar som är av ringa eller tillfällig betydelse.”
I Riksarkivets föreskrifter, som Folkhälsomyndigheten ska följa, går följande att utläsa: ”Gallring får endast ske under förutsättning att allmänhetens rätt till insyn inte åsidosätts och att handlingarna bedöms sakna värde för rättsskipning, förvaltning och forskning.”
Mejl utan ärendeanknytning kan alltså raderas under förutsättning att allmänhetens rätt till insyn inte åsidosätts. Hör denna mejlväxling, som lyftes som huvudnyhet i stora dagstidningar förra året, verkligen till denna kategori? Vad mer kan i så fall ha raderats av ”enskilda medarbetare”?
Klart står i alla fall att den svenska offentlighetsprincipen inte är en lika självklar del av vårt byråkratiska dna som vi annars hade hoppats, och att myndigheters rätt att gallra handlingar kan missbrukas för att dölja obekvämligheter.
UPPDATERING: När jag kort inpå publicering berättar för Emanuel Karlsten att jag tänker citera uppgiften om att han fått ut hela mejlkonversationen uppger han att han kollat mejlkorgen igen, och sett att ett mejl har gallrats. Dock tror han inte, vad han minns, att det rörde sig om den aktuella konversationen. Under ytterligare korrespondens beklagar Karlsten att han sökt slarvigt i sin mejlkorg och att han var stressad.
