Politik är inte en skönhetstävling – det handlar om att stoppa det man inte vill ha. Drar MED proteströster i nästa val finns det en risk att det är de rösterna som hjälper Magdalena Andersson att vinna valet. Den viktiga frågan är inte om Tidö är perfekt eller vilket som är deras sämsta beslut. Det viktigaste är att Andersson inte blir statsminister, skriver Klas Hjort i ett svar till Medborgerlig Samling.
Häromdagen skrev jag en text om att nästa val handlar mer om vad man slipper än vad man får. Det finns gott om skäl att vara missnöjd med vad Tidöpartierna har levererat, men det finns inga rimliga argument för att Magdalena Andersson skulle vara ett bättre alternativ.
I artikeln nämndes MED och varför det är att kasta bort sin röst att rösta på dem. Det blir en proteströst som tar en röst från Tidö, vilket leder till att Andersson behöver lura en person mindre.
I en replik från MED bemöter partiledaren Daniel Sonesson min text, och vi är i stort överens. Tidö har levererat dåligt och Sonesson har till och med en lista på dåliga saker. Den går att utöka ytterligare.
Men min poäng var inte att Tidö var bra utan tvärtom att de har gett goda skäl att vara besviken. MED kan förmodligen skriva en lista på saker som är bättre än vad Tidö har levererat.
Problemet är att MED lägger krokben för sig själva med sin text. Hade politik varit en fråga om att göra den bästa listan hade jag nog varit statsminister inom några månader. Men politik är inte att vilja utan att lyckas få igenom sina saker.
Skulle MED vilja vara ett reellt alternativ så skulle metoden inte vara att räkna upp fel som andra har gjort och saker man själv vill göra, utan att berätta hur man vill genomföra dem.
Alla som har inblick i hur Tidö fungerar vet att det är krångligt med samordningskansliet och att få med partierna. Att partierna frilansar och bråkar och skapar konflikter närmast för konfliktens skull – ett bra exempel där är den helt bisarra lagstiftningen som gårdsförsäljningen utmanade. Men utmaningen är inte att skriva ett förslag där de dummaste bitarna är borta utan att få Jakob Forssmed att sätta sin signatur på förslaget.
Politik handlar om att veta vad man kan vinna i förhandling och att komma så nära det som möjligt. Det gäller förhandlingar i flera dimensioner – både mot partier och, tyvärr, myndigheter.
Hur MED ska få över 4 procent i nästa val och lyckas få alla Tidöpartier att samarbeta för att riva byråkratin, sänka skatterna, minska antalet myndigheter, återupprätta tillväxt och stå emot den woke-socialistiska omfördelningspolitiken – på det ges det inget svar.
Alternativet att MED får 2-3 procent i nästa val innebär förmodligen att det blir Andersson som blir statsminister. Redan i dag har Andersson en ledning, och tappar Tidö ett par procentenheter ytterligare blir det förmodligen omöjligt att stoppa henne.
Om MED vill in i matchen så handlar det om hur de ska bli en del i att stoppa Andersson och få stopp på allt de listar att de är emot. Hur ska de förhandla? Vill de in i Tidö eller räknar de med att sitta utanför och fjärrstyra saker? Det finns massor med frågor som behöver svar.
Sonesson har rätt i att vi måste vara ärliga. Nästa val handlar om att stoppa Andersson från att bli statsminister. Det handlar om att inte få en regering med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det handlar om att slippa tvångsblandning av befolkning, bussning av skolbarn och en hel massa andra saker.
I valet mellan Andersson och Kristersson som statsminister väljer jag Kristersson. Det är inte så att man slipper Anderssons pålagor om man röstar på MED eller att det är någon tröst.
Ställ dig frågan vilken statsminister du vill ha och välj sedan parti utifrån det. Och kom ihåg att politik inte är en skönhetstävling utan en rätt krass verklighet. Vinner Andersson sitter vi i dyngan i åtminstone fyra år.
Läs även: Palestinarörelsen och vänstern – ett äktenskap som hotar demokratin
