Vi befinner oss i en klimatkris.

Politiker, journalister och aktivister har upprepat mantrat så många gånger att det knappast kan ha undgått någon som bara följt en bråkdel av de stora mediernas klimatbevakning.

Men stämmer det verkligen? Befinner vi oss i en klimatkris?

– Nej, jag skulle inte kalla det för en kris. Vi befinner oss i ett klimat som förändras och det finns inga tecken på att det är någon kris. Det kanske blir det, men jag tycker inte vi är i en kris, säger Anders Bolling.

Tillsammans med Svenolof Karlsson har Anders Bolling gett ut boken Professionell klimatbevakning: guide för en konstruktiv journalistik (2024, Näringslivets medieinstitut). Författarna går bland annat igenom det klimatvetenskapliga läget, de stora mediernas klimatbevakning och hur dagens narrativ allt som oftast har ett alarmerande tonläge; en alarmism som det enligt författarna sällan – om ens någonsin – finns fog för.

Bakgrund på DN

Anders Bolling har en bakgrund som journalist på Dagens Nyheter. Från 1998 till 2020 jobbade han som redaktör och reporter på tidningen och drev under en tid Framstegsbloggen på tidningens webbplats.

Syftet med bloggen var att avhandla ämnen från ett annat perspektiv och ge en något ljusare bild av världsläget än den mörka som mediekonsumenter ständigt matas med, för att visa att den sistnämnda inte gav hela sanningen.

Bland annat skrev han om klimatfrågan och att läget inte var så alarmerande som det rapporterades om i nyheterna.

– Jag var väldigt mån om att peppra de där inläggen med länkar, för jag ville visa att det här inte var något jag snöt ur näsan.

Hänvisade till Förintelseförnekare

Bolling berättar att han mestadels fick positiv feedback på bloggen. Men en dag sökte en person ur redaktionsledningen upp honom, efter ett inlägg som enligt vad Bolling minns handlade om att det inte fanns en uppåtstigande trend för extremväder.

Personen förklarade att de fick många kritiska mejl gällande innehållet i bloggen och att det kanske inte var bra att han skrev på sättet han gjorde. Därefter gjorde han en svepande referens till Förintelseförnekare, enligt Bolling.

– Jag tror att han i all välmening gjorde en referens till någonting som jag kunde förstå. Att ”ja, men du måste ju förstå att om man skriver såna här saker så är det som att man göder klimatförnekarsidan, och det vill vi inte göra”.

Hänvisningen gjorde Bolling illa till mods.

– För mig blev det liksom en isande påminnelse om hur olika världar vi befann oss i, redaktören i fråga och jag. För jag har ju följt det här så länge och jag ser precis hur slipstenen dras och hur hårdvinklat det är åt alarmisthållet.

Vändpunkt 2006-2007

Vad gäller den svenska klimatjournalistiken överlag säger Anders Bolling att det finns en slagsida åt det alarmistiska hållet. Han pekar ut åren 2006-2007 som en vändpunkt, då USA:s tidigare vicepresident Al Gore kom med sin uppmärksammade dokumentärfilm En obekväm sanning och den brittiske journalisten Mark Lynas publicerade sin bok Sex grader.

– Det berodde inte så mycket på att det kommit någon IPCC-rapport (IPCC är FN:s klimatpanel) som var särskilt mycket allvarligare än de tidigare, för de sa ungefär samma sak.

Efter det har tonvikten i rapporteringen legat på hur allvarligt läget är, menar Bolling.

– Allt mer sällan har man sett intervjuobjekt som är skeptiska till det som sägs eller den här larmbilden. Och det gäller ju alla större medier.

”Inte säkert att det är farligt”

På frågan vad han tror är de vanligaste missuppfattningarna om klimatet och klimatförändringarna svarar Bolling att en av dem är att många tror att vetenskapen är mer eller mindre avgjord i frågan och att den slagit fast att det är människans utsläpp som är orsaken till klimatförändringarna.

– Det är många som tror det på riktigt, att det bara är detaljer som återstår.

Den andra missuppfattningen är enligt Bolling att klimatförändringarna är uppenbart farliga och att det enbart handlar om att försöka reda ut hur farligt det är.

– Min slutsats efter att ha tittat på ämnet, forskat i det och läst om det i 25-30 år är att det inte är säkert att det är farligt överhuvudtaget. Det kan finnas delar av det som är farligt. Men det kan också vara delar av det som gör att det blir mindre farligt. Jag menar, uppvärmning kan ha fördelar också.

Vad skulle det vara för fördelar?

– Det blir en längre växtsäsong, till exempel. Och det gynnar ju många arter.

Eftersom forskare får anslag för att göra den sortens studier säger Bolling att man ofta försöker leta upp vilka arter som hotas av ett varmare klimat.

– Det går att hitta sådana, men det är ju ingen som letar efter vilka arter som kanske gynnas av det.

– De flesta arter är ju utvecklade i tropikerna. Det är ju inte många arter som är utvecklade i polarområden. Man har migrerat ditåt i takt med att det har blivit möjligt. Att vi bor här uppe i Sverige är ju för att inlandsisen drog sig tillbaka.

Extremväder

Vad gäller extremväder har värmeböljor blivit vanligare och mer intensiva, säger Bolling. Det finns också belägg för att fall av extrem nederbörd har ökat i de flesta regioner.

– Men att det har ökat behöver inte betyda att det är katastrofala översvämningar. För det kan också vara så att när det kommer ovanligt mycket nederbörd på en plats som normalt är extremt torr, så behöver det inte betyda mer än 30-40 milimeter. Då är det fortfarande fall av extrem nederbörd.

Andra sorters extremväder har emellertid inte ökat och dessutom är det färre idag som dör till följd av extrema väderhändelser. Detta på grund av faktorer som mindre fattigdom, bättre skyddsutrustning och bättre varningssystem.

Ökad medeltemperatur

Att den globala medeltemperaturen har ökat beskriver Bolling som otvetydligt. Även om det råder viss osäkerhet gällande exaktheten.

– Det finns siffror ner på decimalnivå som visar hur mycket. Man får utgå från dem, men det är väldigt svårt att mäta den globala medeltemperaturen så att det blir exakt eftersom jorden är stor och atmosfären är stor.

Hur mycket av den globala uppvärmningen som kan tillskrivas människans utsläpp är enligt Bolling väldigt svårt att svara på.

– Det kan vara 10 procent, det kan vara 50 procent. Jag tror inte att det är 80-90 procent personligen, för klimatsystemet är så komplext. Det finns så väldigt många andra faktorer som kan spela in här.

Han hänvisar bland annat till cyklerna av varmare och kallare klimat man har sett i geologisk historia, cirkulationerna som man börjat upptäcka i haven och i atmosfären som flyttar på varmluft och varmvatten respektive kallluft och kallvatten på olika sätt. Dessutom finns solens påverkan att ta hänsyn till.

Åtgärder

Vad bör människan då göra åt situationen med global uppvärmning? Anders Bolling:

– Vi får vara uppmärksamma på det, såklart. Och jag tycker definitivt att vi ska, i lugn och ro och med gott omdöme och kloka hjärnor som slås ihop, lägga om våra energisystem och inte elda upp olja och kol i framtiden.

Han tillägger dock att det fortsatt är många fattiga länder som behöver använda fossila bränslen för att komma ur fattigdomen.

– Inte minst Afrika behöver ju få en utveckling till stånd och då kommer de att behöva använda, fortsatt, en hel del fossilbränslen. För det är det som finns att tillgå och det är det som är mest effektivt.

Några drastiska åtgärder ser han emellertid inget behov av.

– För att man ska vidta de här drastiska åtgärderna och lägga om samhället fullständigt, och också orsaka stora ekonomiska bekymmer och bromsa utvecklingen och resan ut ur fattigdom, då måste det ju vara riktigt akut. Och det är inte riktigt det man ser om man tittar på forskningen och på IPCC:s rapporter.

– Därför vill jag inte använda ordet kris.

Läs även: Bergh: Media-, politiker- och kändiseliten har grundlurat medborgarna om klimatet