Det verkar som att Magdalena Andersson har ryckt en sida ur Donald Trumps handbok. I sitt Almedals-tal på söndagen stod hon framför en röd fond med partiets nya slogan: Vårt Sverige kan bättre.

En slogan med totalt fyra ord, varav nationsnamnet är det andra i ordningen.
Dessutom med ett budskap som anspelar på nationens forna glans.

Känns det igen?
Allt som saknas nu är att Socialdemokraterna lanserar en röd keps med orden.

Det var inte bara partiets slogan som påminde om jänkarnas sätt att kampanja. Stora delar av Magdalena Anderssons retorik påminde om den amerikanska ”mantra-politiken”. Alltså att gång efter annan upprepa ord för att ge dem tyngd.

Flera gånger talade statsministern om att ”stoppa vinster i välfärden”, om att ”knäcka gängen” och ”vända varenda sten för att bryta segregationen.”

Det är uttryck vi hört förut. Men betyder orden någonting denna gång, eller leder en valvinst för Socialdemokraterna till fyra nya år med sjunkande skolresultat, ökande dödsskjutningar och underpresterande poliskår?

Nationalromantik är annars ordet som bäst beskriver Magdalena Anderssons tal. Hon lovordade bland annat det svenska ljuset, nattbaden, barrskogarna, allemansrätten och det sunda förnuftet.

Att göra kärleksförklaringar till nationen är på intet sätt unikt för Socialdemokraterna. I takt med paradigmskiftet i svensk migrationspolitik och SD:s framgångar i opinionen har partiledarna tävlat om vems hjärta som dunkar hårdast för Sverige.

Magdalena Andersson gick rakt på sak i sitt tal.

– Jag älskar Sverige. Jag är stolt över att vara svensk.

För tio år sedan hade en dylik fras sannolikt avfärdats som vulgär nationalism. Men idag, med en urartad integration och ett pågående krig i närområdet, känns det rimligt. Och publiken i Almedalen applåderar statsministern.

För att inte riskera sammanblandning med onda krafter gör Magdalena Andersson en markering mot vad hon kallar ”farlig nationalism” som kan leda till ”kortsiktighet, trångsynthet, i värsta fall krig”.

Bäst är Magdalena Andersson när hon hyllar den svenska modellen där män är pappalediga och kvinnor arbetar – och kan bli statsminister. Så mycket har hon trots allt bevisat.

Annars var det mest den vanliga jargongen, där de röda tar äran för allt bra och de blå får skulden för allt dåligt. En pajkastning som börjar kännas sliten.

Å andra sidan funkade det ju rätt bra för Trump.