Privata vårdföretag kan komma att tas över av kommunerna efter tisdagens strejkvarsel från Kommunal. ”De ska inte verka på marknaden om de inte har råd”, menar företrädare för fackföreningen.
På tisdagsmorgonen varslade fackförbundet Kommunal om strejk inom den privata vården. Anledningen är att Kommunal vill ha samma löneökningar som förbundet fick igenom med de offentliga arbetsgivarna, Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Sobona, samt kooperativa organisationer och ideella föreningar.
Den 15 januari ska Kommunal lägga en nyanställnings- och övertidsblockad som ska gälla för samtliga vårdföretag. Från och med den 22 januari kommer dessutom den berörda personalen i större vårdföretag att gå ut i strejk – om det inte har nåtts en lösning mellan parterna innan dess.
Enligt Kommunals ordförande Tobias Baudin är beslutet om varsel ”historiskt”. Johan Ingelskog, avtalssekreterare på Kommunal, instämmer. Han säger till Bulletin att det beror på att det är så många arbetsplatser inom vård och omsorg som berörs.
– Vi varslar om total arbetsnedläggelse, det vill säga strejk, hos ett 20-tal äldreboenden, primärt. Men det berör också en rad vårdcentraler och provtagningar, säger han.
De privata utförarna kan, om strejkhotet blir verklighet, nu riskera att få verksamheten övertagen av kommunen, menar fackförbundet. Anledningen är att verksamheterna i fråga kan betraktas som ”samhällsfarliga” utan tillräcklig personal, eftersom vårdtagare fortfarande behöver vård. Då skulle kommunerna ta över driften.
– Vi anser att om kommunen har valt att lägga ut verksamheten på entreprenad, och företagen inte anser sig ha råd att betala det som kommunerna har sagt att de har råd att betala, då får kommunerna ta över verksamheten. Har inte privata arbetsgivare råd tycker vi inte att de ska verka på marknaden, säger Johan Ingelskog.
Eftersom varslet bara är riktat mot privata utförare skulle strejken sluta gälla om kommunen tog över verksamheten.
”Kommer uppmana kommuner att ta över”
Johan Ingelskog säger att Kommunals bedömning är att det är reglerat i socialtjänstlagen att kommuner och regioner i grunden är ansvariga för vårdverksamheterna.
– Vi utgår från att det i kommunernas upphandlingsunderlag finns paragrafer om att de har rätt att ta över verksamheten i de fall då företagen inte kan leverera det som de har lovat. Och det är precis det vi vill ska ske, att kommunerna meddelar bolagen att ”vi vill ta över verksamheten ni bedriver för den levererar inte det som ni utlovat”.
Vill Kommunal att kommunerna ska ta över privat omsorg?
– Jag har ingen uppfattning om vem som bedriver verksamheten eller vem som äger den. Vår uppgift äratt se till att medlemmar som verkar inom samma bransch och yrke ska ha likvärdiga arbetsvillkor. Det ska inte avgöras om du har en kommun, region, ett ideellt företag eller ettbörsnoterat företag som arbetsgivare, säger Johan Ingelskog och fortsätter:
– Vi hade gjort på samma sätt om det hade varit en ideell förening, men nu är det vinstdrivandeföretag som väljer att inte ha konkurrensneutralitet och då är det vår skyldighet mot medlemmarna att agera.
Det finns en risk att företagen förlorar sin personal och verksamhet på det här sättet. Är det ett sätt för er att sätta press på de privata arbetsgivarna i samband med förhandlingarna?
– Det är självklartså. Den svenska modellen bygger på att arbetsgivarna betalar löner, löneökningar och arbetsvillkor mot att de får arbetsfred, säger Johan Ingelskog.
Arbetsfred är när det inte råder någon konflikt, som strejker, på arbetsmarknaden.
Fast nu riskerar de privata utförarna att förlora sin verksamhet i samband med en strejk. Handlar det då bara om att få arbetsfred?
– Det är klart att det här är en markering mot de privata vårdarbetsgivarna, att ”hit men inte längre”. Vill ni verka i Sverige med en stark fackföreningsrörelse, så får ni ocksåverka under samma villkor som alla andra. När den här konflikten kommer i gång kommer vi att varsla upp och ta ut ännu fler äldreboenden i strejk och uppmana kommunerna att ta över verksamheten, säger Johan Ingelskog.
Löneökningar inom märket
Anders Manell är presschef hos Vårdföretagarna. Han säger att de inte kan gå med på Kommunals lönekrav eftersom fackförbundet vill ha en lönesatsning för yrkesutbildade som ligger utanför det så kallade märket.
Märket är det som sätter normen för löneökningarna på den svenska arbetsmarknaden och det sätts av arbetsmarknadens parter inom industrisektorn. I november 2020 kom parterna överens om att märket ska ligga på 5,4 procent över 29 månader.
Kommunal har tillsammans med SKR tecknat ett avtal som, förutom löneökningar på 5,4 procent, också ger de anställda ett engångsbelopp på 5 500 kronor för perioden april–november. Dessutom får yrkesutbildade undersköterskor 0,6 procent extra per år.
– Men vi på Vårdföretagarna menar att den extra höjningen måste rymmas inom märket. Det handlar i slutändan om hur olika förutsättningarna ser ut för kommunal och privat omsorgsverksamhet, säger Anders Manell.
Bulletin har även via mejl haft kontakt med Antje Dedering, förbundsdirektör på Vårdföretagarna:
Vad anser ni om Kommunals uttalande om att kommunerna kan ta över driften för de privata företagen om strejken blir ett faktum?
”Vi har inte haft tillfälle att analysera varslen i detalj och kan för tillfället inte uttala oss om det finns en sådan möjlighet”, skriver Antje Dedering i mejlet.
Kommunal har sagt attkommunernas avtal med de privata utförarna är skrivna så att ett övertagande ska kunna ske om de privata arbetsgivarna inte utför sina uppgifter. Är detta en risk som vårdföretagen måste finna sig i?
”Vi analyserar detta just nu men vi har inte sett några avtal där strejk är skäl att ta tillbaka en verksamhet. Vårdföretagarna förutsätter att SKR och kommuner och regioner som arbetsgivare förblir neutrala i den nu aktuella arbetsmarknadskonflikten.”
Vad ska ni göra nu?
”Nu fortsätter vi att arbeta för en lösning där nästa steg är att det kommer in medlare. Vi har en lång tradition av att komma överens på svensk arbetsmarknad. Det kommer vi att göra den här gången också utan att det kommer att drabba äldre och patienter”, skriver Antje Dedering.
TEXT: Ana Cristina Hernández