Om man en gång lovat att äta upp sin sko bör man kanske inte uttala sig om andras diet, men Annie Lööf har ju inte gjort sig känd för självkritik. I partiledardebatten i riksdagen onsdagen den 26 oktober sade Lööf att man lär bli det man äter och hennes tidigare kollegor i alliansen tuggar nu i sig SD:s politik.

Det verkar inte ha slagit Lööf att den nya dieten kan bero på att svenska folket röstat för den. Och att samma folk – inte minst de som bor på landsbygden – vänt henne ryggen. Till och med i hennes egen småländska hemvalkrets var det betydligt fler som röstade på Centern i lokalvalet än till riksdagen.

Annie Lööfs tal kom alldeles efter att V-ledaren Nooshi Dadgostar ondgjort sig över ”det högernationalistiska slottsavtalet”. Särskilt angrep hon friskolorna, som enligt henne ”lurar ännu fler föräldrar”. För det kan väl inte vara så att folk frivilligt föredrar friskolorna, på samma sätt som folk frivilligt väljer att rösta på det förfärliga högernationalistiska skräckväldet i stället för Dadgostars eller Lööfs paradis? Det måste givetvis bero på att de är lurade.

Särskilt lurifaxiga är Liberalerna, enligt Dadgostar. De har skolföretag ”av och för liberala politiker med kärlek till stora pengar på barns bekostnad”. Hon kunde ju också ha nämnt att det företag hon syftar på – vars grundare och ägare var aktiva i Folkpartiet för femton år sedan – särskilt har inriktat sig på skolor i utsatta områden. I stället inriktar hon sig på att den nya skolministern Lotta Edholm fram till dess hon blev minister satt i skolföretagets styrelse.

Givetvis är det så att man bör vara försiktig med att som politiker inte sitta på flera stolar, att det inte ens får finnas en misstanke om att politikern gynnar företag som hon själv har intressen i. Av Dadgostars tal får man intryck av att Tidöavtalet särskilt gynnar privata friskolor, så att man denna väg kan tömma statskassan på pengar. I själva verket innehåller Tidöavtalet en mängd förslag om skärpt kontroll av friskolor, inklusive återbetalningsplikt för skolpeng om friskolans huvudman döms för bokföringsbrott, annan ekonomisk brottslighet eller om skolans medel gått till annan verksamhet än skolan. När Lotta Edholm intervjuades i Dagens Nyheter 2 november sade hon också att skolpengen till friskolor måste ses över. Att de får samma belopp per barn som kommunala skolor är inte rimligt, eftersom de inte har samma ansvar som de kommunala skolorna att ta emot alla elever. Trots att hon alltså gick direkt från en styrelseplats i ett friskoleföretag till posten som skolminister vill hon alltså se över möjligheten att minska anslagen till friskolor. Kan det bero på att hennes intresse för friskolorna inte bara handlade om pengar, som Dadgostar påstår? Kan det kanske bero på att hennes intresse är skolor? Kan det kanske finnas en poäng i att någon med erfarenhet från skolan blir en bättre skolminister än någon som saknar den erfarenheten?

Den kritik som Dadgostar och andra riktar mot friskolor glömmer väldigt ofta den viktigaste detaljen: Barnen och deras undervisning. Det finns ju en anledning till att föräldrar väljer att sätta sina barn i en friskola. Inte sker det därför att de vill främja ägarnas vinster, utan därför att de månar om barnens skolgång och kunskaper. Dadgostars och andras kritik handlar ju inte om att de vill ge barnen mer valmöjligheter och rikare variation i skolan. Vad de vill uppnå är ju att alla barn ska gå igenom samma skola, utan att föräldrarna har något att säga till om. När kritik riktas mot att den nya regeringen inte vill ta bort betyget F, vilket betyder icke godkänd, från grundskolan, beror ju inte det på att man vill förbättra skolan så att inga elever lämnar skolan med så dåliga kunskaper att de inte kan godkännas. I stället löser man problemet genom att ta bort möjligheten för skolan att underkänna eleverna och simsalabim är det problemet löst!

Problemet med dagens skola är inte friskolorna. Snarare handlar det om synen på barnen. De är inte statens egendom, även om många verkar utgå från att de är det. Friskolorna ger föräldrarna möjlighet att välja vilken undervisning de vill att barnen ska få. Det vill många politiker ta ifrån föräldrarna. Det beror inte på rädsla för att privatpersoner ska berika sig på skolan, utan på rädsla för att barnen får lära sig det föräldrarna vill att de ska kunna, inte det staten vill att de ska lära sig.

En gång i tiden menade man att skolan var till för att lära för livet. När jag gick i skolan för många årtionden sedan talades det hela tiden om att skolan var till för att lära oss att tänka kritiskt. Men vad jag kan minnas lärde vi oss aldrig hur man skulle tänka kritiskt. Det bara talades om hur viktigt det var. Men numera talas det inte längre så mycket om kritiskt tänkande. Nu har skolan i stället inriktats på att få barnen att tänka rätt.

Devisen ovanför Uppsala universitets aula ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större” betydde, när Thomas Thorild formulerade orden, att nog är det bra att tänka fritt, men om syftet inte är att söka sanningen, det rätta, kan det leda fel. Att tänka rätt numera är inte att söka sanningen, utan att tänka så som de senaste modetrenderna vill att vi ska tänka. Det är inte sällan ganska långt från sanningen.

När elever lämnar skolan med dåliga resultat är det vanligt att man skyller på ”samhället”. Hur vore det om man skyllde på skolan i stället?