Korn: De minsta av våra bröder – och de största
Många försöker vara moraliskt högtstående genom att erkänna den egna gruppens skuld och tror sig därmed vara utan den skulden. Det är självbedrägeri och drabbar givetvis just de svagaste som skulle hjälpas – sak samma om vi talar kriminalitet, invandring, socialhjälp eller rätt och slätt kultur.
Att föda de hungriga, förlåta förolämpningar och att älska sin fiende är framstående dygder, grundläggande för vår moral. Men vad händer om jag upptäcker att den minste av alla mina bröder, den fattigaste av alla tiggare, den mest oförskämde av alla syndare, självaste fienden i egen hög person, att allt detta finns inom mig, att jag själv är i störst behov av den vänlighet jag så frikostigt vill ge åt andra? Om jag upptäcker att det är jag som är fienden som måste älskas?
