En läsare hörde av sig till Bulletin. Denne hade varit på Malmö stadsbibliotek och på dess arabiska avdelning hittat en bok som vid sidan om dess arabiska text också hade namnet Adolf Hitler och titlarna Mein Kampf samt My Struggle satta med latinska bokstäver. Läsaren tog ett foto på hur boken stod utställd. Vi skickade dit en journalist, som också fann boken utställd på en boksnurra.

Vår journalist kontrollerade boken i bibliotekets katalog och där uppgavs Adolf Hitler som författare. Vi skrev om det och nyheten spreds över världen.

Då upptäckte någon på Malmö stadsbibliotek att det inte alls var Hitlers Mein Kampf på arabiska som de hade på hyllan. Sveriges Television i Malmö ryckte ut och gjorde ett inslag i nyhetssändningen och skrev på hemsidan Malmö stadsbibliotek: Inte Mein Kampf på arabiska som skyltades. Stadsbibliotekarie Åsa Sandström uttalade sig:

– Vi vill understryka att boken på bilden inte är Mein Kampf. Att media sen plockar upp det här och sprider vidare att det är Mein Kampf kan man se som problematiskt.

Stadsbibliotekarien anser alltså att det är ”problematiskt” om vi skriver att en bok som tydligt bär titeln Mein Kampf på omslaget är Mein Kampf, att vi skriver att en bok som biblioteket själva anger är skriven av Adolf Hitler är skriven av Adolf Hitler.

Jag kan tänka mig många andra saker som är problematiska.

Om det nu inte är Mein Kampf, vad är det då för en bok som stadsbiblioteket har och som de till helt nyligen själva bedömde som Mein Kampf? Biblioteket säger nu att det är ”en biografi av en egyptisk författare”. Den som tidigare angetts som ”medverkande” för boken, Farid Al-Faluji, är nu dess författare. Så därför gott folk, skingra er! Här finns inget att se. Det är bara en biografi!

Fullt så enkelt är det inte.

Farid Al-Faluji har verkligen skrivit en biografi över Hitler, vars arabiska titel översatt på svenska lyder ”Hitlers dolda ansikte”. Den boken uppmärksammades av Simon Wiesenthal Centret som en antisemitisk hatskrift redan 2014 då den ställdes ut på bokmässan i Casablanca i Marocko. Den marockanska reaktionen då liknande litteratur på bokmässan uppmärksammades året innan var att sådant inte borde få förekomma, att det skadade Marockos anseende i världen.

Men det som skadar Marockos anseende verkar alltså inte skada Malmös, åtminstone inte så länge det inte upptäcks. Men då är det alltså visselblåsaren, i detta fall Bulletin, som är ”problematisk”.

Men det är inte Al-Falujis biografi som stod på boksnurran på Malmö stadsbibliotek. Dess arabiska titel lyder nämligen i svensk översättning ungefär: ”Adolf Hitlers Mein Kampf. En ny läsning av Hitlers dagböcker och anteckningar redigerade av Farid Al-Faluji”.

Om detta kan kallas Hitlers Mein Kampf är med andra ord en bedömningsfråga. Det är inte en ordagrann översättning från originalet. Men kan man verkligen säga att det inte är Mein Kampf? Är det rätt att utan vidare förklaring hävda att det inte är Mein Kampf? Kanske, men det gör sannerligen inte saken bättre. Åsa Sandström säger till Svt:

– Allt vi har är inte bra böcker, en del är helt förfärliga.

Att ett bibliotek har en korrekt upplaga av Mein Kampf som referens, för att folk ska kunna läsa vad Hitler verkligen skrev, är helt i sin ordning. Att den arabiska upplagan inte är en ordagrann översättning gör alltså inte saken bättre, utan värre. Detta går inte att avfärda med att det inte var Mein Kampf. I stället måste man fråga sig varför boken köpts in av biblioteket. Vem var det som gjorde inköpet? Arbetar denna person fortfarande på biblioteket? Har den arabiska avdelningen på biblioteket fler liknande böcker?

Att bibliotekarien säger att en del böcker i biblioteket är helt förfärliga är ingen ursäkt. Biblioteket är inte neutralt i frågor som demokrati och rasism. 2014 var de snabba med att plocka bort Stina Wirséns barnböcker sedan anklagelser kommit om att figuren ”Lilla Hjärtat” byggde på ”rasistiska stereotyper”. Men, som jag skrev förra veckan, man använder uppenbart dubbla måttstockar där inte samma sak förväntas av arabisktalande läsare som av svensktalande. Den bristen på förväntan bygger faktiskt på en rasistisk stereotyp, men det är ju enklare att döma andra än att analysera ens eget handlande.

Att Farid Al-Falujis ”biografi” över Hitler snarare är en hagiografi är inte svårt att räkna ut. Inte heller att innehållet i hans redigerade version av Mein Kampf knappast är kritiskt mot Hitler. Man kunde tycka att detta vore relevanta frågor att ställa till stadsbibliotekarien när SVT gjorde sitt reportage. Men hon får inga kritiska frågor, inte ens en följdfråga på hur det kan vara problematiskt att vi utifrån bibliotekets egna uppgifter skriver att Mein Kampf på arabiska finns där.

Medier är till för att kritiskt granska makten. Nu kan man givetvis tycka att en stadsbibliotekarie inte har så mycket makt, men när hon uppenbarligen använder SVT för att föra ut ett budskap som inte är riktigt sanningsenligt borde hon granskas och medierna bör inte göra sig till lydiga redskap. En redigerad utgåva av Mein Kampf på arabiska är förvisso inte samma sak som en komplett översättning, men att förneka det uppenbara sambandet är också en lögn.

Det är svårt att tränga bort misstanken att svenska bibliotek i sin vanliga strävan efter godhet gjort sig till ondskans hantlangare.