Facebook noscript imageKorn: Det som skaver med klan- och moskéröster
Dan Korn

Korn: Det som skaver med klan- och moskéröster

Hanif Balis inlägg på X
Hanif Balis inlägg på X

Det viktigaste ordet i en demokrati är ”nej”. När åsikt byts ut mot blodsband i folkomröstningar går det därför inte att avfärda det med att klanröstning skulle vara ett rasistiskt påstående.

Än vet vi inte mycket med säkerhet rörande valets utgång. Rösterna som skulle vara räknade till i dag beräknas vara färdigräknade i morgon. Vi får hoppas det. Annars kan vi dra oss till minnes Evert Taubes visa om att ”onsdagen är en suparedag, torsdagen är en fredag”.

Men oavsett utgången vet vi med säkerhet en sak. I flera så kallade utsatta områden har röstdeltagandet stigit markant och en mycket stor andel av rösterna har gått till Vänsterpartiet. En del frågar sig hur det kan vara möjligt efter alla skandaler med terroristhyllande, våldsbejakande och kandidater som spridit antisemitism. Inte ens i Hitlers Tyskland brukade man påstå att judar säljer människokött, men det hävdade en av Vänsterpartiets kandidater innan hon avslöjades av Expressen.

Men alla läser inte Expressen. Och långt ifrån alla tycker att det är fel att påstå att judar säljer människokött. Framgångarna för V kan mycket väl vara tack vare och inte trots alla skandaler.

Vänsterpartiet har också mycket aktivt bedrivit opinionsarbete i förorterna. Imamer har i moskéerna uppmanat folk att gå och rösta. Det är något som skaver. Ja det skaver så mycket att till och med SVT tagit fram och presenterat siffror som visar att en tydlig majoritet av infödda svenskar röstade Tidö, medan en tydlig majoritet av de utomeuropeiska invandrarna röstade rödgrönt och då mest illrött.

Men vad är det då som skaver?

Jimmie Åkesson formulerade det redan som en spådom innan valet, då han i slutdebatten i SVT sa: ”Det här kan bli det första valet i Sverige där den muslimska invandringen som vi har haft till vårt land fäller avgörandet i ett riksdagsval. Sug på den!”

Av detta drar DN:s ledarskribent Max Hjelm slutsatsen att ”han ifrågasätter legitimiteten hos svenska muslimers röster”. Men det sa faktiskt inte Åkesson. Inte heller sa han att han ”inte tycker att allas röst är lika mycket värd”. Det där är Hjelms fantasifulla tolkningar av Åkessons ord, i gammal beprövad DN-tradition; att tillskriva motståndare åsikter de inte har och sedan angripa de åsikterna.

I en demokrati är självklart allas röster lika mycket värda. Men det Hjelms kritik egentligen handlar om, vilket framkom med tydlighet då hans chef, DN:s politiske redaktör Amanda Sokolnicki, debatterade mot Hanif Bali i SVT:s valvaka dagen därpå, är att det inte passar sig att säga vissa uppenbara sanningar. Hävdar man att muslimska röster, invandrarröster, utomeuropeiska röster, eller vad man nu vill kalla dem, påverkat valet, har man sagt något olämpligt. Eller som Hjelm skriver:

”Som att de inte har rätt att bilda en uppfattning och rösta utifrån den, som vem som helst. Som att det är någonting skumt med att även muslimer har och använder sin röst i Sverige.”

Här sätter Hjelm huvudet på spiken, utan att själv förstå det. Det är ju precis detta det handlar om, att bilda sig en uppfattning och rösta utifrån den. Det är det demokrati handlar om. Det är därför demokratins viktigaste ord är ”nej”. Att ha en avvikande åsikt och att ge uttryck för den i ett öppet samhälle genom debatt, är demokratins grundbult.

Folk röstar inte bara efter övertygelse. En mängd andra faktorer spelar självfallet in. Det gäller oss alla. Trots att vi lever i ett av världens mest individualistiska samhällen påverkas våra val av vänner och familj, klassbakgrund och annat.

Men detta blir så särskilt tydligt när det kommer till stora grupper bland de utomeuropeiska invandrarna. Tidningen Arbetets kulturredaktör Johannes Klenell skrev i går på X: ”Det är anmärkningsvärt hur den sanslöst rasistiska idén om ’klanröster’ får fart när människor med invandrarbakgrund inte röstar som högern vill”.

Klenell har ju rätt i att det handlar om människor som inte röstar som högern vill. Men att det skulle vara sanslöst rasistiskt att påpeka att väldigt många människor lever i klanbaserade samhällen och att de röstar utifrån blodsband och inte utifrån övertygelse får man ha levat väldigt länge under en sten för att kunna tro år 2026.

Klenell fick också svar på tal från Hanif Bali:

”Centerpartiet får 2 % i Rinkeby men 10 % i kommunvalet i samma valkrets.

Hur har Sveriges mest nyliberala parti femdubblat sina röster i ett av Sveriges mest bidragsberoende bostadsområden?

Skitlätt: de har en somalisk kille på kommunlistan. Dessa väljare skiter i parti och ideologi och röstar efter blod, Gud och ras.”

Det är detta som skaver. Det är inte förbjudet att rösta efter blodsband, inte heller att påverka imamer så att de uppmanar till att rösta på V från moskéernas talarstolar. Men trots att dessa saker är helt tillåtna i ett demokratiskt samhälle hjälper det till att bryta ner samma demokratiska samhälle. Demokratin bygger på att vi delar in oss efter åsikt, inte efter gemensamma förfäder eller gemensam gud.

Det största problemet med klaner är att de är så självklart naturliga. I en svag stat där saker som välfärd och sjukvård inte fungerar vänder man sig till släktingar. Det är helt naturligt. Och i ett samhälle där släktskap spelar roll för partitillhörighet kommer också andra att välja parti efter släktskap.

Sverigedemokraterna anklagas ibland för att syssla med etnonationalism. Men i både deras partiprogram och i praktiskt handlande visar de att deras nationalism är öppen, att man kan bli en del av den svenska gemenskapen, men att det ställs en hel del krav på att bli insläppt. Detta utmålas som rasism och även etnonationalism av folk som antingen inte förstår skillnaderna eller också inte vill se dem.

Men samma personer verkar helt blinda för att det är etniciteten som avgör partitillhörighet i allt högre grad vänsterut. Politiken är som en spegel, där vi garanterat lär få partier för svenskar i samma grad som vi får partier för utomeuropeiska invandrare. Är det verkligen något DN:s ledarskribenter anser att man inte får prata om?

Den franske filosofen och historikern Ernest Renan skrev 1882 i sin berömda essä ”Vad är en nation?” att nationen är som en daglig folkomröstning, där människor dagligen genom sina handlingar visar att de tillhör en viss nation. Det är den öppenheten som riskerar att brytas ner när nationstillhörighet i stället fastställs av blodsband.

Man kan byta åsikt, men man kan inte byta ut sina förfäder.

Dan Korn

Dan Korn är  Bulletins chefredaktör. Han är författare till tjugo böcker och har sysslat med kulturjournalistik under fem årtionden.