Män som klär ut sig till kvinnor och kvinnor som klär ut sig till män är inget nytt, men det kan göras med finess och har inget med politik att göra. Den medvetna dumheten i vår samtid är däremot direkt farlig.
Mariestads Länstidning kunde 1932 meddela följande skakande nyhet:
Ett nästan otroligt och om tilltagsen fräckhet vittnande dåd förövades natten mellan lördag och söndag i förra veckan hos en familj i närheten av Undenäs kyrkby. Mannen i familjen bevistade på kvällen ett bönemöte varför hustrun låtit dörrarna till deras stuga vara olåsta då hon lagt sig att sova. Detta för att mannen vid sin hemkomst skulle kunna komma in utan att väcka. Mannen hade f. ö. sitt eget sovrum.
En reservarbetare vid A. K:s vägarbeten i Undenäs vid namn Lindstedt från Norbergs socken, som färdats förbi stugan, hade utan vidare gått in i rummet till hustrun, tagit av sig kläderna och delat säng med henne.
Hustrun som f. ö. lider av dövhet hade i tro att det var hennes man som hon hade till sängkamrat ej gjort något motstånd. Men sedan det blivit ljust på morgonen hade hon fått se att en vilt främmande person låg bredvid henne i sängen. Hon blev då givetvis alldeles förskräckt och ropade på hjälp. Lindstedt blev då i sin tur så rädd att han hals över huvud flydde endast medtagande sina byxor.
Saken anmäldes för landsfiskal Johansson, Forsvik, som jämte polisman Eriksson, Undenäs, med ledning av Lindstedts kvarlämnade klädespersedlar uppspårade honom i hans bostad och hämtade honom till polisförhör där Lindstedt erkände vad som ovan relaterats och mer till. Som ursäkt anförde Lindstedt att han varit redlöst berusad.
Denna notis är ett utmärkt exempel på det som litteraturhistorikern August Peterson kallade ”den onödiga exaktheten”, dessa detaljer som strängt tagit inte har med saken att göra, det stildrag som Grönköpings skald Nils Hasselskog så skickligt fångat när han låter Alfred Vestlund kväda:
Se, det snögar över taken,
å staketen och bredvid…
Men notisen kan användas för djupare tankar än så. Filosofen Roger Scruton tar i sin bok On human nature (2017) exakt ett fall som detta som exempel på hur samma handling kan upplevas som njutningsfylld för att därefter kännas smutsig och skamlig. En kvinna som i mörkret tror att hon älskar med sin man för att sedan inse att det skett med en vilt främmande människa kan alltså uppleva en skön stund medan den pågår, men när hon fått klart för sig att subjektet för hennes kärlek inte var den hon trodde förvandlas njutningen till äckel. Ingen fysisk skillnad har ändrats, bara vetskapen om att den andre inte var den hon trodde.
Scruton utvecklar detta vidare. I vår tid är det vanligt att man förnekar eller åtminstone underskattar känslan av äckel eller smutsighet när det handlar om sex. Allt som spelar någon roll är samförstånd, om de som har sex med varandra gör det frivilligt. Men, menar Scruton, om man bortser från känslor av skam och vanhelgande är det omöjligt att förstå de känslor en kvinna som blivit våldtagen känner. Det handlar inte bara om att hon inte gav sitt godkännande. En människa kan bli tafsad på eller någon kan krama dig mot din vilja. Det är inte acceptabelt och helt fel att göra så mot andra, men den känsla av äckel och vanhelgande som infinner sig efter en våldtäkt brukar den som blivit kramad mot sin vilja inte känna på samma sätt.
Känslan av smutsighet och äckel är inte inbillad, utan verklig. Men väldigt mycket av all den litteratur som producerats om sex ända tillbaka till Kinseyrapporten på 1940-talet handlar om hur man ska befria sig från skam- och smutsighetskänslor när det gäller sex. Bortsett då från pedofili, incest och våldtäkter. Där försöker man bygga en moral som enbart handlar om att det är fel eftersom samtycke inte funnits. Men, menar Scruton, så många exempel från vår samtid då unga människor som trott att det enbart handlar om samtycke upplever att det som var tänkt som ”bra sex” blev ”dålig sex” visar att det finns en dimension som man inte tagit hänsyn till. Den dimensionen är känslor. Vi är inte djur som bara åtrår varandras kroppar, utan också människor där jag har en relation till dig, där mina känslor för dig och dina känslor för mig också spelar roll. Finns inte den dimensionen kan det bli som i fallet med kvinnan i Undenäs som låg med en vilt främmande karl och först i efterhand upptäckte det. Att hon inte anade att något inte stämde när hennes man gått på bönemöte och mannen i sängen var redlöst berusad är väl en gåta vi aldrig får svar på.
För drygt hundra år sedan var en av Sveriges mest populära artister bondkomikern ”Schwente i Flena”. Hans visor var ofta skabrösa, som visan ”Korfaffären” med textrader som kunde sjungas på 1910-talet, men som hade varit helt otänkbara några år senare, när Sverige och världen blivit prydare. Han sjunger om kvinnor som ”genera sig ej, tar korven som en vän i näven”.
Schwente i Flena använde sitt riktiga namn Ernst Dahllöf när han upprädde som dam.
Schwente hade också en annan sida. Ibland uppträdde han som damimitatör och använde då sitt riktiga namn, Ernst Dahllöf. Vad det kan tyda på att han valde att inte ha artistnamn när han var dam kan man ju fundera över. Tydligen berättade han historier när han var dam. I varje fall har han talat in berättelsen ”Den tokroliga järnvägsresan” på grammofonskiva under namnet Ernst Dahllöf medan han använde namnet Schwente i Flena på de flesta andra skivorna.
Att en man utklädd till kvinna berättar historier är alltså inget nytt påfund som dagens dragqueens Miss Busty och Shameless Whinehore kommit på. Schwente i Flena var långt ifrån den enda damimitatören. Svensken John Lind från Vissefjärda var världsberömd och turnerade i många år över stora delar av jordklotet. Det omvända, att kvinnor är utklädda till män, var snarare regel än undantag i operans värld på 1700- och 1800-talen. I Storbritannien fanns några mycket kända sångerskor i manskläder, som Vesta Tilley och Ella Shields.
Vykort med rollfoton från John Linds framträdanden som man och kvinna. Foto: Blekinge museum.
Men alla dessa artister eftersträvade elegans och åtminstone i de flesta fall skönhet. De anspelade på sex, helt klart, men det smetades inte i ansiktet på publiken och de uppträdde inte för små barn med artistnamn som anspelar på porr. När det i vår tids debatt handlar om att man antingen är för vilka smaklösheter som helst eller att man annars är transfob och bigott visar man inte bara en till farlighet gränsande trångsynthet och dumhet. Man har inget fattat, vare sig vad kärlek och sexualitet handlar om eller vad politik handlar om. När dragqueens gjorts till en höger-vänsterfråga har samtiden gjorts så dum att man frågar sig om det kan bli värre.
Men det kan det säkert. Det är faktiskt det enda vi kan vara säkra på. Ty människans dumhet är oändlig.
