Det är ett tecken i tiden att Isabel Browns bok The End of the Alphabet: How Gen Z Can Save America (Center Street) publicerades som ljudbok uppläst av Isabel Brown själv och som nedladdningsbar Kindle-bok tio dagar innan den fysiska boken officiellt utkom på skärtorsdagen. Den unga generation boken vänder sig till lyssnar hellre på en bok i lurarna eller läser på läsplattan än de sitter med en inbunden volym i fåtöljen. Men läser gör de! Boken blev från första början best seller på Amazon.

Brown skriver för sin egna generation, den yngsta vuxna generationen i vår tid, de som kallas generation Z. Begreppet omfattar dem födda mellan 1995 och 2010, eller 1997 till 2009, beroende på vem som definierar. Det torde vara den mest splittrade generationen i historien. Orsaken är inte svår att räkna ut. Det är den första generationen som bokstavligen vuxit upp med paddor och smarta telefoner i händerna, den första som inte i vuxen ålder behövt lära sig hur sociala medier fungerar. När andra hade nappar, hade de appar.

Men det är inte hela berättelsen. Vi som är så gamla att vi enligt samma kategorisering är ”boomers”, det vill säga vi tillhör ”baby-boom-generationen”, födda mellan 1946 och 1964, minns hur det bara för några årtionden sedan var högst opassande att prata politik på släkt- eller grannkalas, idrottsevenemang eller helt enkelt när man mötte någon på byn.

Politik och ideologier kunde möjligen förekomma i samma sammanhang som där det var accepterat att dra fräckisar; i byggfutten, bastun, kanske i personalmatsalen eller på damtoan. De mest radikala politiska diskussionerna och den skarpaste samhällskritiken jag upplevde på åttiotalet var hemma hos bröderna Arne och Nisse i byn Botten i södra Västergötland. Att Arne körde en skrotbil från 1964, vägrade bära underkläder och drev jordbruket med oxar ingick i samma rebelliska anda som att han utan att skräda orden kritiserade politiker och välmenande men beskäftiga radioröster som varnade för salt i maten.

Politiska ställningstaganden var definitivt bannlysta från kyrkor och nobelmiddagar. I teverutan förekom givetvis politik, men knappast i annat än i nyhets- och debattprogram. Lennart Hyland bröt vallen när han bjöd in Tage Erlander till Hylands hörna, men i gengäld drog Erlander värmlandshistorier i teve. I dag försöker politiker framstå som folkliga genom att äta våfflor och rårakor men varken kan eller vill berätta roliga historier av rädsla för att inte vara politiskt korrekta.

Numera görs politiska uttalanden från kyrkan hela tiden och Nobelkommitén har avstått från att bjuda in svenska riksdagsmän till middagen på grund av politiska ställningstaganden. Politik genomsyrar vårt samhälle. Allt har blivit politik och det gäller i särskilt hög grad på de appar där generation Z tillbringar mycket av tiden. Samtidigt, eller kanske just därför, är generation Z inte den ”generation Greta”, som många i de äldre generationerna drömmer om.

Att vara rebell i Generation Z är inte att upprepa och kopiera de äldres sätt att vilja revolutionera världen. Brown konstaterar att även om den yngsta generationen är övervägande vänster i sina åsikter gäller det mindre och mindre år för år. De yngsta i generationen är mer konservativa än de äldsta. Trots den massiva påverkan från skola och medier märks en tydlig konservativ trend. Men – och detta är bokens poäng – det handlar inte om ett okritiskt återgående till gamla värderingar, en sorts reaktionär revolution. Det handlar om en kritisk inställning till de sanningar generationen vuxit upp med, men inte ett okritiskt omfamnande av äldre tiders högeråsikter. Att så många i generationen är påfallande kritiska mot president Biden innebär alltså inte att presidentkandidaten Trump slipper lättare undan. De unga är kritiska till båda två.

Brown skriver (i min översättning):

Vår naturliga skepsis och dragning mot äkthet kan vara orsaken till att vi fjärmar oss från tvåpartisystemets stelhet och föredrar oberoende i förbluffande stort antal (52 procent av oss identifierar sig som fristånde gentemot Republikaner/Demokrater enligt en Gallup-undersökning från 2022). Generation Z;s anmärkningsvärda politiska oberoende har skapat unika omständigheter för generationens åsikter om olika politiska frågor. Vi inser att vi lever i kanske den mest splittrade tiden i modern historia, inte så mycket på grund av det föreställda kriget mellan höger och vänster utan på grund av en generationsklyfta som lett till att vi lever i två olika Amerika på 2020-talet. Vår verklighetsuppfattning är grundligen annorlunda än våra föräldrars, eftersom vi växer upp i en motsatt värld. Därför är vår politiska syn också annorlunda. [- - -]

Otroligt nog och som en överraskning för många som läser detta i dag är Generation Z inte den socialistiska, auktoritära, marxistiska generation som många konservativa tror att vi är och många vänstermänniskor drömmer om att vi skulle vara. Vi bryter den politiska ekokammaren med höger mot vänster, republikan mot demokrat, konservativ mot liberal, kapitalist mot socialist. [- - -] Tills vi är beredda att slåss för sanningen kommer vi att få nöja oss med den ytliga empatiska fasad som vänstern ger oss. Men när vi är villiga att slåss tror jag att konservativas villighet att omfamna Generation Z med öppna armar för en verklig diskussion om lösningar på de problem vårt samhälle står inför kommer att bli en dramatisk vändpunkt i såväl amerikansk politik som kultur. Vi måste bara vara villiga att ha den diskussionen först.

Isabel Brown är å ena sidan typisk för den amerikanska kristna högern; uttalad katolik, abortmotståndare och förespråkare för den traditionella kärnfamiljen. En sådan introduktion får sannolikt många svenskar, även dem till höger, att rygga tillbaka av förskräckelse. Men då bör man betänka att hon visar stor tolerans för de som inte lever som hon lär och hon menar att detta är typiskt inte bara för henne själv, utan för hennes generation.

Bokens förord har skrivits av programledaren Dave Rubin, sekulär jude, öppet homosexuell, gift med en man med vilken han genom surrogatmödraskap har två barn. Det är så långt ifrån Browns ideal man kan komma, men Rubin och Brown har länge samarbetat på olika sätt och Browns fästman arbetar som producent åt Rubin.