Den amerikanske pastorn och demokratiske politikern Jesse Jackson marscherade en gång på 1980-talet med en grupp studenter på Stanford University och skanderade: ”Hey, hey, ho, ho, Western Civ has to go” vilket i svensk översättning blir ”Hej hå, hej hå, västlig civilisation måste gå”. Vad han och studenterna menade var alltså att civilisationen skulle gå sin väg, inte att den skulle gå bättre.

Fiendskapen mot Västerlandets civilisation är stark, också bland dem som i allra högsta grad är en del av den. Som baptistpastor borde Jackson ha tänkt på att om den västliga civilisationen skulle gå blev det inte mycket kvar av baptismen.

Det klädsamma självhatet

Många älskar att kokettera med lite klädsamt självhat. Och väldigt många av oss förstår inte vad Västerlandets civilisation är. En del använder benämningen ”det judisk-kristna arvet” och en bild av detta som nog många har är att judendomen var först, ersatt av kristendomen i dess katolska form, som ersattes av protestantismen, som ersattes av upplysningen och det sekulära, moderna samhället. Man tänker sig detta som en utveckling där kristendomen gjorde judendomen obsolet och där protestantismen gjorde samma med katolicismen och där slutligen upplysningen gjorde religionen onödig.

Att det därför råder fiendskap mellan judendom, katolicism, protestantism och upplysning blir en naturlig följd av detta synsätt. Men det är på tiden att vi inser att allt detta tillsammans är Västvärldens civilisation och att ingen företeelse har varit opåverkad av en annan. Upplysningen kom som en reaktion mot religion, helt klart, men upplysningen var samtidigt en produkt av sin tid och sin miljö.

Upplysning och religion samverkar

Mycket forskning under de senaste åren har visat hur allt vävs samman, hur upplysning och religion samspelar, hur religionerna påverkas av varandra. Tydligast syns detta i 1600-talets Nederländerna, där både filosoferna Descartes och Spinoza verkade och där John Locke vistades i exil.

Spinoza framställs ofta som ateist, ja som en av ateismens förgrundsgestalter. Det är en smula egendomligt med tanke på att han i Etiken (1677) argumenterar för Guds existens. Han var en stark religionskritiker och han är den förste som konsekvent argumenterar för demokrati. Men självklart var han en del av sin tid och av de tankar som sysselsatte människor i hans samtid.

Det som chockerade hans samtid var att han menade att Gud omfattar allt, att Gud är det samma som universum och mänskligheten. Jag har läst mycket av och om Spinoza, men ingenstans har jag stött på någon som påpekar att Spinozas gudsbild är judendomens.

Hans samtid uppfattade hans idé om att universum och mänskligheten är det samma som Gud som att han förnekade Gud, att han var ateist. Men att mänskligheten och naturen är delar av en och samma Gud är en ofta förekommande tanke i judisk mystik. De hebreiska bokstäverna är samtidigt nummer och det brukar påpekas att summan av det hebreiska ordet för Gud är den samma som för det hebreiska ordet för naturen.

”Spinozistes”

Spinoza uteslöts för hädelse från den judiska församlingen i Amsterdam och ganska snart fick han rykte om sig att häda inte bara judendomen, utan också kristendomen. Av detta skäl har många utgått från att det han lärde ut står i motsats till judendom och kristendom. Och Spinozas betydelse för upplysningen och moderna ideologier visas väl bäst av att upplysningstänkare i Frankrike under 1700-talet kallades ”spinozistes”.

Man har också tänkt sig att den rabbin som uteslöt honom måste ha stått i direkt motsättning till allt var Spinoza lärde ut. Men så var det inte.

Den mindre kände upplysningstänkaren Anthony Collins, som också var god vän med John Locke, reste till Amsterdam 1710 och 1713, båda gångerna för att jaga sällsynta böcker. Båda gångerna gick han dock bet på att hitta Saul Levi Morteiras ”Tratado”, en bok som inte trycktes förrän 1988, men som spreds i handskrifter i Amsterdam under 1600-talet. Collins beklagade sig över att den verkade omöjlig att finna.

Morteira var just den rabbin som uteslöt Spinoza från församlingen i Amsterdam. Han har framställts som en olärd och fanatisk rabbin, men av hans omfattande författarskap framgår att han hade en mycket bred kunskap och inte alls var någon fanatiker. Uteslutningen av Spinoza verkar ha varit framprovocerad av Spinoza själv. Jag har försökt hitta något som tyder på att Morteira predikade tanken på Gud som omfattande både naturen och mänskligheten, men gått bet. Men på flera ställen citerar i varje fall Morteira böcker som innehåller denna idé, även om hans citat handlar om andra saker.

Professor Gregory B Kaplan vid University of Tennessee har däremot i en essä från 2017 visat att Morteira argumenterade för att demokrati var den bästa styrelseformen och att man kunde lära sig detta utifrån Bibelns beskrivning av det forna Israel.

Tanken var inte ny. Både katolska och protestantiska teologer under 1500-talet argumenterade för att en republik var den bästa styrelseformen och utgick från Bibeln och dess beskrivning av det forna Israel.

Kalvinismen

I 1600-talets Nederländerna var intresset för demokrati stort på grund av inflytandet från kalvinismen. Genève, där Jean Calvin verkade, var en demokrati och med kalvinismen spreds idén om att demokratin var den bästa styrelseformen. John Locke var uppenbarligen inspirerad av sådana idéer när han efter exilen i Nederländerna 1689 var med och formulerade reglerna för ett kungadöme med parlamentarism i England.

Locke är också den som sekulärt tydligast formulerar tanken på att allt mänskligt liv har ett värde. Han utgår från 1 Mos. 1:26 som säger att människan skapats till Guds avbild. Från Locke tog Thomas Jefferson formuleringen i USA:s självständighetsdeklaration att människorna är skapade jämlika. Därifrån hämtade Eleanor Roosevelt formuleringen i FN-stadgan som felaktigt till svenska översatts ”allas lika värde”, men som borde lyda allas lika rätt till värdighet.

Människolivets värde

Att värdera människans liv är en grundläggande princip i judendom, katolicism, protestantism och i upplysningen. Det finns olika ståndpunkter i detaljer, men den grundläggande principen är densamma.

Många av oss har tagit för givet att denna princip omfattas av alla världens människor, men Rysslands invasion av Ukraina förra året, inte minst framryckningen mot Kievs förorter, visade att så inte är fallet.

I krig dödas människor. Det är ofrånkomligt. Men våldtäkter på småbarn, tortyr och prickskytte på civilbefolkning är inte ofrånkomligt i krig. När Ryssland använder sådant mot civilbefolkningen i Ukraina är det därför inte bara ett angrepp på Ukraina, utan på den västliga civilisationen.

Samuel P Huntington förutspår i sin bok The Clash of Civilizations (1996) att Ukraina kommer att vända sig mot Väst och att en konflikt kommer att uppstå med Ryssland. Orsaken menar han beror på att även om Ukraina likt Ryssland är ortodoxt kristna har kyrkan i Kiev en annan inställning i viktiga frågor mot patriarken i Moskva. Detta är alltså saker som går långt tillbaka i tiden, kultur som har djupa rötter.

Terrorattacken ett angrepp på den västliga civilisationen

När Hamas den 7 oktober hänsynslöst mördade 1 400 människor i södra Israel med tortyr, våldtäkter, halshuggningar och liknande var inte heller det enbart ett angrepp på Israel. Det var – vilket Hamas är mycket tydliga med att säga – ett angrepp på den västliga civilisation som de anser inte hör hemma i deras del av världen. Att Hamas understöds av Iran, som också stöder Putin i hans krig mot Ukraina, är givetvis ingen tillfällighet.

Den västliga civilisationen angrips alltså utifrån, men också inifrån. Då är det viktigt att vi försvarar oss. Det sker inte enbart med vapen i hand, utan handlar framför allt om att vi blir medvetna om vad det är vi har att försvara.

Det är ett rikt arv på vilket den bästa civilisationen världen skådat byggts.

Ödmjukhet är en dygd och skrävel är inte vackert, men det är viktigt att vi inser hur unik i mänsklighetens historia som Västvärldens civilisation är. Och när vi försvarar den bör vi förstå att civilisationen är byggd på en väv med sekulära och religiösa trådar, där religionerna och upplysningen tillsammans – om än ofta i konflikt – skapat ett samhälle som sätter livet och människovärdet högst.