Mångkultur och brist på samlande nationella symboler är ett verksamt recept om man vill bryta ner demokratin och skapa ett totalitärt samhälle. Vill man inte det bör man vara rädd om det som kan skapa gemenskap.
När man tänkt en tanke, skrivit ner den eller sagt den och någon annan tagit den till sig, går den inte att stoppa längre. Den idé en människa uttryckt kan sedan sprida sig och den som kläckt idén har inte längre mycket att säga till om hur den ska tolkas.
Friedrich Hayek var en ekonom, tillhörande den så kallade ”österrikiska skolan” som betytt så mycket för den rörelse som med rätt eller fel brukar kallar nyliberalismen. Det är en ideologi som normalt förknippas med fri marknad och öppna gränser. Människan ses som en rationellt tänkande individ. Traditioner, nationer och sådant ses som förtryckande strukturer, som hör hemma på historiens skräphög.
Ett gott exempel på detta tänkande i Sverige är Fredrik Reinfeldt, som i invandringsfrågan bara kunde se att det i Sverige fanns gott om plats, så integration handlade bara om att man lyckades bygga skolor, vägar och hus i lika snabb takt som folk flyttade in. Annie Lööf är väl den politiker som tydligast personifierar denna ideologi i dag.
Hayek är en av flera tänkare som nyliberaler gärna refererar till. Egentligen var Hayek mer klassisk liberal av den gamla skolan än nyliberal, men han liksom andra kunde inte förhindra att folk anammade delar av hans lära och struntade i annat. I sin bok Frihetens grundvalar (1960, svensk upplaga 1983) säger han följande ord (som jag översatt från engelskan, eftersom jag inte haft tillgång till den svenska upplagan):
Det är verkligen en sanning som alla de stora frihetsapostlarna […] aldrig tröttnat på att understryka, att frihet aldrig har fungerat utan djupt inpräglad moral och att tvång bara kan minskas till ett minimum där individer kan förväntas att som regel frivilligt följa vissa principer.
Med andra ord fungerar bara ett liberalt samhälle, där människor åtnjuter stora friheter och där myndigheters kontroll och våldskapital är minimalt, om människorna lever efter ungefär samma riktlinjer eller regler. De betalar utan tvång frivilligt sin skatt, följer trafikreglerna också där polisen inte ständigt är närvarande och de som bryter mot reglerna är så pass få att de kan hållas i ganska lösa tyglar. Ingen vill bli stämplad som kriminell och följer därför reglerna också när ingen kollar upp det.
Om alla människor levde efter samma principer hade det därför varit enkelt att ha öppna gränser. Integration hade kunnat lösas genom fler bostäder. Men människan är inte så rationell som liberalismen, åtminstone i dess mer naiva form, förutsätter. Francis Fukuyama uttrycker det i sin nyutkomna bok Liberalism and its discontents som så att felet med liberalismens människosyn inte är att den är fel, utan att den är ofullständig. Visst är människor rationella, men de är inte bara rationella och de har en fantastisk förmåga att rationalisera känslor. Det som de ser som rationellt beror på hur de vuxit upp och vilken uppfostran och utbildning de fått. Det som uppfattas som rationellt är i själva verket det som ses som normalt i västerländskt sammanhang. Men alla människor är inte västerlänningar.
När människor från olika kulturella bakgrunder ska samsas i ett samhälle går det inte att utgå från att de följer samma regler, helt enkelt därför att de inte tänker likadant. Då krävs just det som i det liberala samhället skulle hållas till ett minimum, nämligen ordningsmaktens och rättsväsendets våldskapital och moraliska principer. Det som människor inte kan förväntas ha med sig frivilligt måste i större eller mindre grad tvingas på dem.
Men i stället för att förstå det har många i stället drömt om ett mångkulturellt samhälle, en färgstark palett av olika livsstilar, med andra ord just det samhälle som kräver hårdare nypor för att fungera.
Det som gör att ett sådant samhälle kan fungera är att det finns gemensamma symboler och berättelser att känna igen sig i, sådant som alla i samhället, oavsett kulturell bakgrund, kan känna sig delaktiga i. Det kan vara landets kultur, historia, traditioner och allt annat sådant som får nyliberaler att känna nervositet och ovilja.
Det talas ofta numera om hot mot vår demokrati. Att skapa ett mångkulturellt samhälle utan gemensamma symboler är en mycket effektiv metod för att minska demokratin och öka totalitarismen, med andra ord precis rakt motsatt till hur det ofta påstås.
