Donald Trump, känd för att inte uttrycka sig försiktigt, kallade det ”en av de stora dagarna någonsin i civilisationen”. På presskonferensen beskrev han hur en mycket stor del av de arabiska ledarna stödjer fredsavtalet som Israels premiärminister Netanyahu accepterade vid mötet i Vita Huset på måndagen.

Frågan är bara om Hamas kommer att acceptera det. Anrättningen är sockrad med att Israel friger 250 arabiska livstidsfångar, men kravet är samtidigt att Hamas omedelbart, inom 72 timmar, friger samtliga kvarvarande av de israeler de hållit fångna sedan attacken den 7 oktober för snart två år sedan.

Om de släpps kommer de flesta av dessa fångar att återvända i kistor. Men några lär fortfarande vara i livet. Kommer Hamas att släppa dem och samtidigt kapitulera? Trump planerar ett ickepolitiskt styre över Gaza, där varken Hamas eller det palestinska styret på Västbanken har något att säga till om.

Förre brittiske premiärministern Tony Blair kommer att spela en stor roll i detta styre. En egyptisk mångmiljardär lär eventuellt leda det. Det kan bli bra för Gaza, men kommer verkligen Hamas att gå med på det?

Å ena sidan har Hamas allt att förlora på att gå med på villkoren. Å andra sidan kan de vara pressade av arabländerna, inte minst av Qatar. Det dubbelspel Qatar spelat, där de å ena sidan fördömt Hamas tillsammans med de andra arabländerna, å andra sidan hyst Hamas ledning och vräkt pengar över dem, kan kanske nu vara en fördel. De om några kan sätta ner foten och tvinga Hamas att ge upp.

Troligen måste det dock presenteras på ett sådant sätt att det ser ut som om Hamas vunnit. Dåliga förlorare finns det gott om överallt, men i en hederskultur som i Gaza förlorar man allt anseende om man kapitulerar. Kan kapitulationen däremot framstå som en vinst blir läget ett annat.

Benjamin Netanyahu är inte heller den som brukar be om förlåtelse och ursäkta sig. Senaste gången det hände lär ha varit tolv år sedan, då Israel av misstag sköt ihjäl ett par personer i en ship to Gaza-konvoj och Netanyahu fick be Turkiet om ursäkt för det.

Men nu har det hänt igen. Han har inför Qatars delegation vid fredsförhandlingarna framfört sin oförbehållsamma ursäkt för attacken mot Hamas ledning i Qatar nyligen. Det satt säkert långt inne. Kanske hjälpte det att just i dessa dagar, före den judiska helgen Jom Kippur, som infaller på torsdag, det är tradition att be sina ovänner om förlåtelse.

Så länge vi inte vet hur Hamas kommer att reagera, vet vi inte heller hur historisk dagens förhandling egentligen varit. Det är i sig inget konstigt. Historiska händelser ses bäst på avstånd, då det är lättare att se de stora dragen, än när de just har inträffat.

Men man kan tänka sig att många frågar sig vad de ska hitta på nu. Alla de som skränat på svenska gator och torg. Vad ska de göra nu? Vad ska Greta Thunberg och hennes kompisar ta sig till nu, när ingen längre kommer att efterfråga deras flotta? Hela poängen är ju att bryta Israels embargo, men om det tas bort, vad ska de då i Gaza att göra?