Den märklige svenske forskaren Jacob Jonas Björnståhl kuskade runt i Europa under tolv år, 1767–1779. I sin reseskildring skildrar han en händelse som han blev vittne till i Turin i Italien. En söndag när han vid middagstiden kom ut ur kyrkan såg han hur en man stack ner sin fru med en kniv och därefter sprang in i kyrkan ”då hans händer ännu voro rökande af blodet”. Polisen kom strax och omringade kyrkan, men in i kyrkorummet fick de inte gå. I stället gömdes mördaren undan av munkar.

Björnståhl talade med polisen, som gav honom rätt i hans upprördhet över ”sådane Kyrko-lagar, som strida aldeles emot Förnuftet och den almänna Säkerheten”. På flera ställen i Italien, skriver Björnståhl, har man också ”börjat inskränka dessa privilegierne och kommit lyckeligen på den sunda tankan, at icke Helgedomen och Altaret bör skydda Guds och Menniskjoslägtets fiender”.

Björnståhl menade att dessa egendomliga lagar om kyrkofrid gjorde att människor i Italien hade lärt sig att ta lagen i egna händer och snabbt hämnas oförrätter innan gärningsmannen hann fly till en kyrka. Mildheten mot förbrytare hade alltså fått motsatt effekt. Risken för att oskyldiga drabbades när rättvisa skulle skipas snabbt och utan rättsväsende var uppenbar.

Mer än 250 år har gått sedan Björnståhl gjorde sina iakttagelser, men människan är sig lik än i dag. Samma fenomen som han beskrev i 1700-talets Italien kan vi se också i Sverige i vår tid. Den politiske filosofen Eric Voegelin hävdade att den stora skiljelinjen i modern politik inte går mellan liberaler och totalitära. Skillnaden är i stället mellan dem som menar att människan och den mänskliga moralen är i ständig förändring medan de på den andra sidan skiljelinjen menar att det finns eviga värden och att den mänskliga naturen är oföränderlig. De i den första kategorin gör därför om samma misstag gång på gång. De lär sig inte av historien eftersom de menar att vi nu lever i andra tider. De tror att människan går att uppfostra så att framtidens människa inte gör om gårdagens misstag.

När Miljöpartiet i Stockholm har kommit på den fantastiska idén att låta spärrarna på en tunnelbanestation stå öppna som ett sätt att öka det kollektiva resandet, eftersom Stockholms lokaltrafik går med förlust, ställer de sig tydligt i den första kategorin. De som påpekar att detta bara kommer att leda till att tjuvåkandet ökar, ställer sig i den andra kategorin.

Men Björnståhls iakttagelser känns igen också i andra sammanhang. När en förbrytare med en lång lista på våldsbrott får gå runt lös och ledig på stan och knivskär en tioårig flicka som råkar komma i hans väg är det en upprepning av samma fenomen som beskyddade mördare i 1700-talets Italien. När gängbrottslingar skjuter ihjäl varandra och av misstag träffar en tolvårig flicka som rastar hunden är det ett exempel på ett samhälle där rättsväsendet inte fungerar, lika tydligt i vår tids Botkyrka som i 1700-talets Turin.

Då som nu finns det gott om människor som inte tänker längre än i ett steg. De grunnar inte över vad de vidare konsekvenserna blir av deras handlande. 1700-talets italienska munkar som skyddade mördare avsåg förmodligen inte att skydda mördarna, utan de ville upprätthålla kyrkorummets helgd. Men just därför att de drev helgandet av kyrkorummet in absurdum fick de uppleva att reglerna som skyddade kyrkorummets helgd avskaffades.

Om Fredrik Reinfeldt insett att hans uppmaning till svenskarna om att öppna sina hjärtan med tiden ledde till att de i stället slöt sina hjärtan, hade han förmodligen nu haft bättre chanser att få sitt drömjobb som ordförande för Svenska Fotbollförbundet.

De som nu är förfärade över att man undersöker möjligheterna att frånta medborgarskapet från människor som på falska grunder fått svenskt medborgarskap borde ha tänkt på att det är den självklara följden av ett alltför slappt utdelande av medborgarskap.

Det är alltså än i dag så som Björnståhl skrev på 1700-talet, att lagar som ”strida aldeles emot Förnuftet och den almänna Säkerheten” leder till sin egen motsats. I Sverige finns en uppfattning om att lagar påverkar människor så att de börjar handla annorlunda, att rättsmedvetandet ändras när lagarna ändras. Till viss mån kan det vara sant, men oftast beror det i så fall på att uppfattningen om vad som är rätt redan förändrats innan lagen ändras. Annars leder det till en motreaktion. För människan är sig lik.

Det är lätt att säga ”tänkte inte på det”. Ännu bättre är att tänka efter före.