Vårt samhälle är inte resultatet av människors goda avsikter, utan av människornas handlingar. Denna idé, som något olika formulerades både av nobelpristagaren i ekonomi Friedrich Hayek 1967 och av den skotske upplysningstänkaren Adam Ferguson 1767 är i all sin enkelhet något vi ständigt borde ha i åtanke.

Om man tänker på de orden faller ursäkter för misslyckad politik att ”vi menade ju väl” platt till marken. Det spelar ingen roll hur väl du menade om det du gjorde var helt åt skogen.

Hayek har av många beskrivits som nyliberalismens fader. Han var född 1899 och dog 1992 efter flera år med svag hälsa och tilltagande depressioner. Om man vill kan man gissa att det var hans idéers omsättning i praktiken som åstadkom depressionerna. Man kan också föreställa sig att han under nyliberalismens årtionde 1990-talet vände sig allt oftare i sin grav. Människornas handlingar motsvarade inte deras avsikter, allra minst Hayeks avsikter.

Numera har nyliberalism blivit ett skällsord i stora grupper, både till vänster och till höger. Och om man med nyliberalism menar resultatet av människornas handlingar är det fullt förståeligt. Men dessa handlingar kan knappast Hayek lastas för. Om hans idéer verkligen genomförts och inte fungerat som smink för att piffa upp samma gamla anrättning, hade samhället sett annorlunda ut.

”Vi såg det inte komma”, har som bekant en svensk statsminister använt som ursäkt. Hayeks idé går ut på att vi inte kan planera hur saker och ting kommer att bli, att verkligheten har en förmåga att inte följa uppgjorda planer och att ingen människa vet tillräckligt mycket för att kunna planera samhällets utveckling. Alla planer kan bara byggas på fragment, det lilla vi vet och försöka gissa oss fram. Men det finns alltid en massa faktorer vi inte tar med i beräkningen – därför att vi inte vet om dem eller inte tänkt på dem – som kan stjälpa planerna.

Om de styrande låter bli att vara klåfingriga och inte försöker styra utvecklingen åt ett visst håll, har mänskligheten en fantastisk förmåga att utan alla stolta planer skapa förnuftiga lösningar, det Hayek kallar spontan ordning.

Hayeks idéer framkallar givetvis kalla kårar på alla som tror att de själva sitter inne med lösningen på mänsklighetens svårigheter. Den svenska modellen, att ösa pengar över alla problem, pengar som skattebetalarna får punga ut med, var långt från Hayeks uppfattning om ett gott samhälle.

Det innebär inte att Hayek var motståndare till välfärd i sig, däremot välfärdspolitik. Han förespråkade inte den anda av ”tänk på dig själv och strunta i andra” som inte sällan fördes fram av hans förespråkare på åttiotalet. Tvärt om. Han talar om ekonomisk trygghet för alla, men han menar att vägen dit måste vara frihetens väg. Totalitära lösningar för att skapa jämlikhet och välstånd är dömda att misslyckas, hur välmenande de än är. Det är handlingarna som gör skillnad, inte avsikterna. Ett fritt samhälle är förutsättningen för en hög moral, där hjälpsamhet mot de som har det sämre, där förbarmande och medmänsklighet är grundpelare. Totalitära lösningar, också när de syftar till medmänsklighet och förbarmande, slutar alltid i omänsklighet, enligt honom.

Hayek föredrog ett system med privata sjuk-, pensions- och socialförsäkringar. Om svenska nyliberaler verkligen hade velat omsätta hans idéer i praktiken hade de kunnat tillämpa en svensk version, med den mycket enkla principen om att du måste betala in till systemet innan du kan plocka ut något. Har du arbetat i Sverige och betalat skatt har du självfallet rätt till pension och sjukvård samt socialbidrag om du mister din försörjning. Om detta hade varit grundprincipen för välfärd hade vi kunnat ha den fria invandring som så många i Hayeks anda vurmade för.

Men man kan inte ha ett välfärdssamhälle som det svenska om det står öppet för massiv invandring. Det kommer att innebära en alldeles för stor börda på systemet och de som lydigt genom alla år betalat skatt kommer att uppfatta det som orättvist. Om ryktet sprids över världen att det finns ett land där man nästan inte ställer några krav, utan betalar ut stora summor till alla som vill ha, kommer det dessutom påverka invandringen, inte bara i hur många som kommer, utan också vilka det är som kommer.

Att många av Sveriges invandrare trots det är strävsamma, hårt arbetande människor som bidrar till landets välmåga är inte tack vare, utan trots, den förda politiken. Att vilja göra rätt för sig verkar vara en önskan som många har, även då de inte behöver. Men en alldeles för stor del av invandrarna har kommit till Sverige för att utnyttja välfärden. Tror du mig inte, så fråga! Det kan inte bara vara jag som ofta träffar på invandrare som gärna berättar om denna bevekelsegrund för invandringen och som samtidigt tycker att svenskar är jordens dummaste människor, som tillåter detta.

Det är just så det fungerar. Alldeles för många av oss inbillar sig att generositet leder till tacksamhet, men då glömmer man att gåvor utan motkrav samtidigt är förödmjukande. Resultatet behöver därför inte bli tacksamhet, utan lika gärna hat och ilska. Som sagt, det är handlingarna och inte syftet som spelar roll.