Det sägs att rättvisan är blind, att rätten inte tar hänsyn till om du är fattig eller rik, inflytelserik eller föraktad, att alla döms efter samma lag. Därför brukar rättvisan avbildas som den romerska gudinnan Justitia med en våg i handen och en bindel för ögonen.

Men enligt den kände italienske renässanskonstnären Rafael är fru Justitia inte blind. På hans tavla föreställande Justitia saknas bindeln och hon stirrar med klar blick. Med ena handen håller hon en våg, men den andra armen är lagd om en struts. Med båda händerna upptagna har hon dessvärre inte kunnat rätta till sin klädsel, så delar av klänningen har ramlat ner och blottar ena bröstet.

Det är få förunnat att kunna ha en originalmålning av Rafael hemma, men den som vill förvissa sig om att Justitia håller i en struts kan göra det genom att besöka Jönköpings auktionsverk. Där visas nu ett inramat kopparstick från 1761 föreställande Rafaels tavla. Det är värderat till 600 kronor men i skrivande stund är budgivningen redan uppe på 3 200 kronor. Det är ju ändå en spottstyver mot vad en äkta Rafael skulle gå på.

Tavlan kommer från Göta hovrätt. Denna ärevördiga institution, Sveriges näst äldsta hovrätt, inrättad av drottning Kristina 1634, flyttar nu till nya lokaler. Den gamla hovrättsbyggnaden som började byggas 1639 och var inflyttningsklar 1650 har tjänat ut sin roll, liksom Ämbetsbyggnaden från 1867. På Jönköpings auktionsverk kommer därför exklusiva möbler och andra föremål att auktioneras ut i augusti.

Att en mängd moderna fåtöljer och soffor på detta vis får nya ägare eller att gamla arkivskåp och skyltar säljs i stället för att förstöras eller samla damm i någon lagerlokal, finns det ingen anledning att ha invändningar mot. Snarare tvärt om. Men ursprungligen skulle en hel serie målade porträtt av tidigare hovrättspresidenter klubbas bort. I katalogen uppgavs konstnärernas namn i rubrikerna, inte vilka porträtten föreställde. Det visar ju på ointresset för dessa historiska personer, av vilka den förste var ingen mindre än Johan Skytte, Gustaf II Adolfs lärare och skaparen av skytteanska professuren vid Uppsala universitet.

Hovrätten hävdar att de inte har plats för porträtten i de nya lokalerna och Statens fastighetsverk, som planerar att hyra ut de gamla byggnaderna till nya hyresgäster, anser sig inte heller ha plats för dem. Men de påståendena är lite för genomskinliga för att bli trodda. Man har plats för sin historia om man är intresserad av den. Väggar finns det givetvis gott om, frågan är bara vad man vill att väggarna ska prydas med.

Det är mycket möjligt att det finns fler tavlor av fru Justitia i hovrättens samlingar, att också den nya hovrätten kan prydas av en bild av symbolen för rättvisa – även om hon i den varianten kanske saknar en struts. Ändå är det betecknande för hur en myndighet ser på sitt uppdrag att man frigör sig från sin historia på detta sätt. Att myndigheten vilar på urgammal historisk grund bidrar till dess auktoritet. Att dagens personal på myndigheten ser sina föregångare blicka ner från väggarna bidrar förhoppningsvis till att man tar sitt ämbete på allvar och verkar för att rättvisan ska skötas så korrekt som möjligt.

Men det kan bli lite svårare med det framöver. Den gamla hovrätten ägde självfallet sina egna byggnader, innan påfundet att dessa skulle överföras till Statens fastighetsverk. De nya lokalerna byggs och ägs av Castellum, ett börsnoterat aktiebolag. Inget hindrar Castellum att sälja vidare lokalerna. Inget hindrar utländska investerare att köpa upp stora aktieposter i Castellum. Och vilka garantier finns det för att en VD, styrelseordförande eller storägare i Castellum som av en eller annan anledning blir indragen i ett mål vid Göta hovrätt inte försöker idka påtryckningar på rätten genom hot om hyreshöjning, vräkning eller något annat otrevligt? Åh, den risken är liten, kanske man tycker. Men som talesättet säger, får Ceasars hustru inte misstänkas. Det urgröper rättvisans stabilitet och rättens auktoritet att myndigheten gör sig urarva sitt historiska arv och att den inte själv äger den byggnad där verksamheten bedrivs.

Efter många protester har nu porträtten av hovrättspresidenterna tagits bort från auktionen. Det innebär inte att de kommer att hängas upp igen, vare sig i de gamla eller nya byggnaderna. Men i varje fall finns möjligheten kvar att i en framtid som förhoppningsvis är klokare än vår av galenskap präglade tid, kan porträtten tas fram igen.