Unga pojkar och män söker något. Inte minst efter mordet på Charlie Kirk söker många det i kyrkan. Och många präster vet inte vad de ska sig till, eftersom kyrkan inte längre förmår erbjuda det de söker.
Det rör på sig i religionens värld. I Stockholms stift har de senaste åren två präster självmant lämnat sina befattningar och i åtminstone det ena fallet, prästen Christer Hugo, handlar det uttryckligen om att han vägrar tro på ”Bibelns gud”.
Men samtidigt som prästerna överger kyrkan därför att de inte längre kan tro på Gud, flockas framför allt unga män i kyrkorna. I Storbritannien har antalet unga män som går i kyrkan femdubblats sedan 2018. Detta uppfattas av många inom kyrkan som problematiskt. De unga männen söker nämligen något som kyrkan inte längre kan ge dem, åtminstone inte den traditionella kyrkan.
I Kyrkans Tidning skrev i våras Robert Tjernberg ett ”Ett brev till de unga ’farliga’ männen - och deras präster”, som inledningsvis säger att man måste förstå människan bakom fenomenet med unga konservativa män. ”Det viktigaste” säger Tjernberg, är ”du är välkommen till kyrkan precis så som du är”. Det visar att han själv inte förstått så mycket, eftersom problemet knappast är att de unga männen inte känner sig välkomna. Snarare känner de att det de söker i kyrkan inte finns där, trots att det borde göra det.
Många av de unga männen hittar i stället till pastor Josef Barkenboms nyöppnade ”Stockholm Church”. Barkenbom medverkade nyligen hos Skavlan och hävdade bland annat att det sekulära samhället är byggt på kristen grund. Det fick dock inte tv-tittarna höra, eftersom det var bortklippt. Men det verkade som om de andra i diskussionen verkade förvånade över Barkenboms ord.
De har uppenbarligen missat den ganska omfattande litteratur som de senaste åren hävdat detta, exempelvis Tom Hollands bästsäljare ”Dominion– the making of the Western Mind” (2019). Många har de senaste åren påpekat att också motståndet mot kristendomen i upplysningstidens ideal – det som normalt ses som motsatsen till kristendomen – utgår från värderingar som kristendomen infört.
Den som tydligast visat att det sekulära samhället är en produkt av kristendomen är Friedrich Nietzsche. Han hatade kristendomen just därför att den ”kastrerat” Gud ”till enbart en godhetens gud”. I ”Antikrist” (1888) skriver han att Gud måste vara både fiende och vän, både kunna gagna och skada. ”Man beundrar honom i det goda likaväl som i det dåliga”. Tack vare att kyrkan kastrerat Gud, menade Nietzsche, skapades det sekulära samhället, eftersom man med tiden förvandlade Gud till en så löjlig figur att bara barn och dårar kunde tro på honom. Kristendomen avskaffade alltså sig själv.
Nu har vi gått hela varvet runt. Unga människor, som vuxit upp i världens mest sekulära land, alltså Sverige, söker efter något. De söker det i kyrkan, men kyrkan förmår inte formulera sitt eget budskap. I kyrkan talas om ”frälsaren”, men dagens unga förstår inte vad ordet frälsning betyder. Det kristna språket blir som trollformler de inte förstår. Och även när man förklarar att ordet frälsning betyder förlåtelse för synd, blir inte heller det begripligt. Vilken synd? Synd i dag är saker som miljöförstöring, rasism och brist på total jämlikhet. Kyrkans klassiska syndaregister är sedan länge avskaffat.
Barkenbom använder inte ordet frälsning, utan talar om syndernas förlåtelse och om någon betvivlar att klassiska synder finns, säger han ”Får jag slå din mamma?”. Det är ett språk ungdomarna förstår och där någonstans blir också synden förståelig. Vissa saker är fortfarande synd.
Att många av dagens unga, inte minst de unga männen, söker sig till traditionella värden, i kyrkan, inom konservatismen, ses av en del som ett hot. Andra söker sig till värre saker, som en del on line-influencers som hyllar Hitler och nazismen.
Den brittiske författaren och youtubern Konstantin Kisin har nyligen skrivit om dagens unga män, de som brukar kallas ”Generation Z”. Han gör det utifrån ett amerikanskt perspektiv och siffrorna torde i Sverige vara ännu värre:
”De är den mest faderlösa generationen i historien. En fjärdedel av Generation Z växte upp utan en närvarande far, en ökning från bara 9% år 1960. De har haft mindre manlig vägledning och riktning än någon grupp män i amerikansk historia [- - -].
De upplevde inte det ekonomiska välståndet eller politiska stabiliteten från tiden före 11 september. Att köpa ett hus, särskilt i Amerikas storstäder, blir svårare för varje år.
De utbildades i ett skol- och högskolesystem som är överväldigande kvinnligt (77% av amerikanska lärare är kvinnor). Jag tar inte upp detta för att kritisera kvinnliga lärare eller antyda att de inte är lika bra som män; många kvinnliga lärare är utmärkta på att undervisa i matematik, musik, geografi och historia. Men det är helt enkelt svårare för kvinnor att lära pojkar hur man blir en man. Som ett resultat av den växande feminiseringen av utbildning och samhället i stort, lärdes många unga män inte att kanalisera sin aggression, ilska och konkurrenskraft till produktiv verksamhet. De lärdes i stället att undertrycka dessa naturliga manliga drifter. Och som varje terapeut kommer att berätta, kan man inte hålla nere det man undertrycker för evigt.”
Till detta kommer att unga män i dag hela tiden legat efter sina jämnåriga kvinnor. De har haft sämre skolbetyg och får nu sämre inkomster. Unga kvinnor utan barn tjänar numera bättre än män.
Hela tiden har de fått höra att ”män är skräp”, ”framtiden är feminin” och att de är skyldiga för varje ont i mänskligheten. Historiskt är det givetvis sant att kvinnor inte behandlats rättvist, men det är knappast vår tids femtonåriga pojkars fel. Och eftersom de är vita män, bryr sig ingen om deras problem.
Är det verkligen förvånande att en del av dem är förbittrade, arga och öppet upproriska?
Kyrkorna och även andra institutioner i samhället dit de unga männen söker sig, borde inte bara säga att de är välkomna, utan välkomna att människor försöker lära sig att bli bättre. Det måste ibland innebära krav. Unga män som vuxit upp utan fäder som förebilder behöver krav om de ska kunna bli fäder som förebilder för sina barn.
Bibelns Gud ställer krav. Därför gillar en del präster honom inte längre. Men de unga männen längtar efter sådant. Och efter mer än ett halvt århundrade då den traditionella familjen på alla vis angripits av de intellektuella – som inte sällan själva levat i traditionella familjer, men effektivt förändrat möjligheterna för människor med sämre utgångspunkt att kunna bilda familj – är det en krävande uppgift att skapa fungerande familjer.
