Demonstrationerna i Iran har pågått i mer än tre månader. Demonstranter som fredligt protesterar mot landets styre har mötts med våld och arresteringar. Demonstrationerna i landet började efter mordet på den 22-åriga Mahsa Amini, som inte bar sin hijab på korrekt vis enligt Teherans moralpolis.

I över tre månader har protester pågått runt om i Iran, i hundratals städer och byar. Enligt senaste siffrorna från Iran Human Rights ska minst 476 människor ha dödats under protesterna, varav 64 barn och 34 kvinnor.

Tusentals demonstranter har tillfångatagits av iransk polis och minst 100 har ställts inför domstol anklagade för ”Mofsed-e-filarz”, eller “fiendskap mot Gud” och “spridande av korruption på jorden”. Dessa anklagelser kan sluta med dödsstraff för de åtalade.

Utveckling på plats

Trots tuffa tag mot demonstranterna från den iranska regimen fortsätter demonstrationerna i landet oavbrutet. Proteströrelserna fortsätter att utvecklas och de olika rörelsernas ledare försöker sammansvetsa de olika grupperingarna. Flera paraplyorganisationer för de mindre protestgrupperna har vuxit fram de senaste månaderna och fört samman grupperingarna.

Samtidigt har många fängslade demonstranter i Iran gått ut i hungerstrejk. Sedan i måndags har flera fängslade hungerstrejkat i protest mot bristen på tillgång till advokater, risken för orättfärdiga domar och att de är frihetsberövade på obestämd tid. De som får advokater får inte ens själva välja dem.

Samtidigt har oidentifierade individer skjutit och dödat en medlem av revolutionsgardet utanför hans hem i Teheranprovinsen den 3 januari. En annan nyhet är att den iranska regeringen reagerade på en serieteckning från den franska satirtidningen Charlie Hebdo som förlöjligade Irans högste ledare ayatolla Ali Khamenei.

I ett uttalande från Irans utrikesdepartement kallar man detta “förolämpande” och man sa vidare att “Den franska tidningens offensiva och oanständiga drag att publicera karikatyrer mot den religiösa och politiska myndigheten kommer att få ett effektivt och avgörande gensvar. Vi kommer inte att tillåta den franska regeringen att gå för långt. De har definitivt valt fel väg.”

Sveriges position

Den svenska regeringen tillsammans med övriga EU har uttryckt stöd för det iranska folket som fredligt demonstrerar för sina mänskliga rättigheter. Sverige har även fördömt attackerna och det övervåld som används mot demonstranterna.

Däremot har den svenska regeringen inte explicit satt ner foten om den iranska regimens grymhet gentemot demonstranter. Inga sanktioner gentemot den iranska staten har införts och avtal som ingåtts mellan Sverige och Iran löper på som vanligt. Regeringen har inte heller kallat till sig Irans ambassadör till Sverige, Ahmad Masoumifar, till UD för att klargöra Sveriges ställning eller ställa krav.

Frågan om Sverige inte borde göra mer för vad som sker i Iran har många ställt. Man menar att det inte räcker med att enbart uttrycka sitt stöd för det iranska folket och sedan titta på. Sverige måste göra mer för att hjälpa det iranska folket, utöver att utrycka verbalt stöd, heter det. Det kan vara sanktioner mot regimen och högt uppsatta inom landet, att faktiskt motsätta sig vad den iranska ledningen gör offentligt, stänga den iranska ambassaden i Sverige, eller andra mer drastiska åtgärder.

Sverige har möjligheter att göra mer, inte minst när vi nu blir ordförandeland i EU. Demonstrationerna i Iran fortgår och regimens brutalitet intensifieras. Då menar många att vi inte kan titta på och hoppas på bättre tider, att vi måste agera.