Premiär för ny intervjuserie. Ett samtal om pengar, drivkrafter och så klart kultur, skriver David Lindén.
Varje lördag kommer en person att intervjuas för Bulletins kultursida. Det kan vara en ekonom, författare eller för den delen spelutvecklare. ”The Sky is the Limit” som engelsmännen säger. Kom gärna med tips om ni tycker någon ska få komma till tals. Bulletins ambition är att vidga och bilda debatten. Först ut är finansmannen Mats Qviberg.
God läsning!
”Att tjäna pengar och ha roligt. Allt annat är hyckleri. Tjäna pengar är roligt, och ha roligt. Att man tycker det är kul att gå upp på morgonen och gå till jobbet.”
När man läser om dig i mediaarkiv är det inte alltid positiva omdömen. ”Slaktare”, ”företagspirat” och ”styckare” dyker upp. Har du lätt för att skaffa ovänner eller vänner?
”Jag skulle säga att jag har väldigt lätt för att skaffa vänner. Jag är en ganska omtänksam kompis. Sedan kan det finnas människor som är sura på mig, men det är inte mitt problem. Jag har alltid varit före min tid. Det betraktas som ”slaktare” och ”styckare” är vardagsmat idag. Jag har alltid Joseph Schumpeter (1883–1950) som förebild, kreativa förstörelser är vanligt i företag i dag. Min tidigare affärspartner Sven Hagströmer döpte till och med sitt bolag efter det, Creades.”
Egentligen skulle man här kunna ställa den klassiska frågan. Varför inte bara sälja allt och dra till Rivieran, men då jag vet att du älskar Stockholm skulle detta aldrig hända. Därför kommer en annan fråga: Vad är det bästa med vår huvudstad och det sämsta?
”Dels är jag lysande på svenska språket, dels glad amatör på franska. Det är rent torftigt att leva i en miljö där man inte kan språket. Sedan tycker jag Stockholm har en massa fördelar, men det har hänt stolligheter. När man exempelvis rev centrala innerstan. Vi tycker Stockholm är vackert men det är de centrala delarna som är vackra. Miljonprogrammet gjorde också stor skada.”
Många finansmän verkar inte bry sig om kultur. Hur kommer det sig? Dessutom undrar jag vad du anser vara Stockholms bästa kulturupplevelse och vad som kan förbättras.
”Det är obegripligt. Att vara kulturlös är fel. För mig är kultur så pass centralt att jag inte skulle kunna bo i turistorter som Åre, Verbier eller Båstad. Jag skulle ruttna där. Stockholm är en väldigt kulturtyngd stad, det finns extremt mycket att välja på. Vi behöver inte fler museer utan färre. Sedan finns det massvis av teatrar och både de statliga och privatteatrarna sätter upp fantastiska upplevelser. Om något skulle förbättras skulle det vara Operan som arbetsplats. Ett ställe där människor kan verka i.”
När vi är inne på kulturspåret måste jag ändå ta upp den mytomspunne finansmannen Carl-Eric Björkegren som försvann 1994. Vad tror du hände? Var det butlern eller flyttade han till Paraguay?
”Alltså min killgissning är att han söp ihjäl sig. Han kunde lika gärna kunnat trilla ned från en färja till Danmark. Men Butlern är nog vad de flesta som tror. Men att anklaga någon för mord är ganska hårt. Jag kände Carl-Eric ganska väl och han var rolig när han var nykter, men det var inte så ofta.”
Du har aldrig varit rädd för att säga din mening. Varför gör du inte en Ian Wachtmeister och ger dig in i politiken?
”Hahahahah, jag skulle ruttna av att sitta i riksdagen. Och jag förstår inte varför ett litet land som Sverige ska ha 349 ledamöter. Vi kunde lika gärna ha 99.”
Slutligen undrar jag vilken fråga du skulle vilja ställa om du skulle intervjua dig själv och vad skulle vara svaret?
”Vad är det du ångrar? Svaret är att det behåller jag själv.”
David Lindén
Jag är författare och historiker. På Bulletin är jag kulturchef.
Kan nås på david@bulletin.nu
