Dra på trissor, men Kajsa Ekis Ekman kan ibland landa helt och hållet rätt.

Hon må vara marxist och enligt egen utsago tangerande till K:et i denna ideologi, men när hon landar rätt gör hon det verkligen rätt.

Precis som när hon landar fel och ändå får en vanlig dödlig debattör att omkalibrera de tankar man bör ta spjärn emot. ”Ekis”, som hon kallas av gemene man, är en person som likt Åsa Lindeborg får en människa att tänka till. Kalla det motion för hjärnan, debatträning eller bara allmän argumentation.

Kärt barn har många namn och speciellt de styvbarn som befinner sig på andra sidan av debatten. Det är dessa som håller det demokratiska samtalet eller spänstigheten levande.

Som nu senast då Ekis Ekman med buller och bång ryckte ut till försvar för litterär kanon. Hon gjorde det som en människa från vänster, men som en högerman av den gamla skolan slutade det med att jag saktmodigt muttrade om att hon hade rätt.

Självklart ska alla skolelever få en gemensam referenspunkt i vad de läser och få diskutera med varandra. Det handlar inte om statlig censur utan snarare om något som alla kan vara överens om.

Att skapa gemensamma referenspunkter resulterar i ett friskare samtal om den demokrati som vi alla bryr oss om. Oavsett om man är socialist/marxist och tangerar det lilla K:et.

Att Kajsa Ekis Ekman skrev en av de vettigaste texterna om en litterär kanon kan tyckas lustigt. Men kanske handlar det om att alla människor har någon form av vettig sida. Oavsett var man står.

Som högerman skulle jag också slå ett slag för en lista av böcker som alla ungdomar i vårt avlånga land bör läsa. Det handlar inte om att staten ska ha pekpinnar utan om att alla ska känna till det som skulle kunna kallas för våra litterära klassiker.

På många sätt är det tråkigt att Svenska Akademien inte har tagit sig an uppdraget, men idén är i sig lysande.

En kanon är inte till för de belästa utan för dem som tack vare skolsystemet måste kunna navigera sig genom vårt utbildningssystem.

Om man gör det rätt kanske det kan bli en återgång till den skolan som faktiskt bidrog till det utskällda begreppet klassresor. Om det blir fel blir det en samling böcker ingen läser till den dagen de inser att de kan utvecklas om de läser just detta.

Sällan har författaren Jan Guillou sagt något klokt politiskt. Men han satte fingret på något när han beskrev de gamla läroverken. Om man ska citera fritt ur minnet: I dagens skola hade jag blivit journalist men Leif G.W. aldrig professor. Tyvärr har han rätt men en kanon är ett sätt att återvända till detta.

Läs även: Killinggänget formade sin tid