Vi har sett det i filmer från andra länder: rättegångsscener där domare, ibland också åklagare och advokater, bär symboliska kläder. Ofta kappor som täcker den vardagliga klädseln. 

Så främmande för oss.

Men från 1600-talet till för 70 år sen var det likadant här. 

I Sverige har vi målmedvetet försökt platta till alla strukturer, på gott och ont. Som ett led i kampen mot alla former av auktoriteter och hierarkier togs denna ”uniform” bort. Men går inte något förlorat när alla, oavsett funktion i samhället, bara ”ska vara sig själva.”

Det finns arbeten som är ”något mer”. Det finns något som heter ämbetsmän. Och som behöver signalera det. 

I en välfungerande stat är själva poängen med ämbets- och statstjänstemän att de är – opersonliga. 

Låter tråkigt och kallt. Men är en framgångsfaktor. 

Sverige och Finland är de enda länder i demokratiska rättsstater som inte har domardräkt.

Svårigheten i att bygga fungerande nationalstater är dels att få Lagen att vinna generell legitimitet. Dels att få tjänstemännen att agera utifrån lagar och förordningar, som ovälda (opersonliga), eller med andra ord: som administratörer av en funktion. 

I tider då allt fler tycks omedvetna om på vilka grunder en rättsstat vilar är det dags att återgå till forna tiders tradition, allt för att inskärpa att domare är ämbetsmän som har att uttolka Sveriges rikes lag. De har inte sina jobb i kraft av vilka de är som personer, utan har sin legitimitet i kraft av sina befattningar. Detta bör markeras, manifesteras i form av likartad klädsel i rätten som en del i ett återtagande av auktoriteten. Det är ett sätt att visa att makten är opersonlig. Att en tjänsteman är oväld.

Juristen Krister Thelin, bland annat tidigare domare vid FN:s Krigsförbrytartribunal för forna Jugoslavien i Haag, har länge förespråkat ett sådant återinförande med tre argument: 1) Det är en påminnelse för domaren och andra om funktionen, 2) Det ger en ökad värdighet åt förhandlingen och 3) Sverige och Finland är de enda länder i demokratiska rättsstater som inte har domardräkt i någon instans. 

I november rapporterade DN om rättegången i Södertörns tingsrätt mot 23 personer ur Vårbergligan som stod åtalade för omfattande narkotikaaffärer. Åklagare och kriminalvårdare berättade om en kaosartad rättegång med ständiga ordningsstörningar och respektlöst beteende. De åtalade kastade tillmälen som ”hora”, ”fitta”, ”nazi” och det beskrevs att rätten tappade kontroll över situationen.

Det som länge präglat många svenska klassrum – stök, hot, bråk, allmän oordning – har nu också nått till svenska domstolar.

Såväl Åklagarmyndigheten som Kriminalvården menade att Södertörns tingsrätt agerade passivt och visade för stor tolerans mot de åtalade som dessutom gjorde grisljud och hotade vittnen. Nu är det här inget undantag. Det som länge präglat många svenska klassrum – stök, hot, bråk, allmän oordning – har nu också nått till svenska domstolar vilket bland många andra Stefan Blomquist, från Nämndemännens Riksförbund vittnat om.

Det går att göra annorlunda, som i vårt sydvästra grannland. När gängmedlemmarna i ”Dödspatrullen” stod inför rätta i Köpenhamn i augusti förra året överraskades de inte bara av de stränga straffen – livstids fängelse. Sannolikt förvånades de också över disciplinen och ordningen i den danska domstolen. När rätten kom in i salen för att tillkännage straffet reste sig alla i salen upp – vördnadsfullt. Åklagare, advokater och domare var klädda i domstolskläder – kappor.

Fånigt kan man tycka. 

Eller inte alls.

På med ämbetsdräkten, domare!

TEXT: PER BRINKEMO

Journalist, författare och krönikör på Bulletin