En förskollärare fick nyligen sparken efter att hållit fast en femåring. Det är ännu ett exempel på att samhället ofta står på bråkstakarnas sida och försvagar lärarnas auktoritet. Vem vinner på det? Inte barnen som vill ha studiero. Inte Sverige.
KRÖNIKA. ”Han sparkade och slog mig så jag försökte värja mig mot det”, berättade förskolläraren. Hon hade därför satt sig på huk över femåringen och låst fast barnets ben och armar för att barnet inte skulle skada sig själv eller andra.
Händelsen anmäldes av en annan lärare, som ansåg att barnet blivit kränkt. Utredningen visade att den lille killen ”blivit omskakad”. Så förskolläraren både avskedades och polisanmäldes.
”Jag har inte gjort fel, jag ska inte behöva ta emot slag och sparkar på min arbetsplats”, berättade hon för Sydsvenskan (21/7).
Självklart ska hon inte det. Det är inte okej någonstans att barn får härja fritt utan tillsägelse på skarpen. Om de små är så svårhanterliga att vuxna behöver använda händerna måste det vara okej. Vad får vi annars för skola? Vad får vildbasarna annars för makt – och knasig uppfattning om rätt och fel?
Jag säger inte att lärare ska få snärta barnen med linjaler för småsaker. Men i tider när vi pratar om vikten av förebyggande arbete mot gängkriminalitet måste vi tänka längre än att slött slänga in mer pengar i skolan. Vi måste också lyfta lärares rätt att visa bestämdhet när det behövs.
För några år sen dömdes en lärare i Malmö för att lyft ut en bråkig elev ur klassrummet. Rektorn tyckte att det var befogat, men det så kallade Barn- och elevombudet – som är en del av Skolinspektionen – och bestämde att bråkstaken skulle få 25 000 kronor i skadestånd av kommunen.
Aaaaargh. Vad sänder det för signaler? Stöka och bråka på så får du pengar?
Liberalerna vill att BEO avvecklas omgående och jag håller helt med. ”Man blivit ett ombud för de stökiga eleverna i stället för de skötsamma”, skrev Roger Haddad (L) i höstas (Dagens samhälle 7/9)
Antalet anmälningar om elever som kränkts av lärare har ökat. Sex av tio avstår från att ingripa mot ordningsstörningar i klassrummet av rädsla för att bli anmälda, enligt en rapport från Lärarförbundet.
Men hur utvecklas den svenska skolan om vuxna inte törs ryta till eller markera mot dem som inte sköter sig? Jag tycker så fruktansvärt synd om alla plugghästar och skötsamma ungdomar vars dagar i skolan slösas bort. Deras framtid är i fara. I en elevenkät från Skolinspektionen från 2018 upplevde 58 procent av Sveriges niondeklassare att andra elever störde ordningen i klassrummet.
Vem tänker på dem? Hur kränkta är inte de? Bestulna på timmar av lärande.
Inte heller är vilda västern-skolan bra för dem som förstör. De skulle behöva lära sig hut. Kanske är deras egna föräldrar för slappa. Uppfostran är svårt, och många misslyckas. Då behöver andra vuxna hjälpa till, annars riskerar de där som springer omkring och sabbar för kamraterna att sabba också sin egen framtid.
Om de curlas och får domdera som små kungar lär de en dag inse att verkligheten där ute inte premierar sådant. Få arbetsplatser vill ha med dem att göra. Vad händer med dem då?
Ordning och reda måste bli vardag i svensk skola. Med mer mild disciplin i vardagen tror jag dessutom att det skulle ske färre incidenter som kan leda till att lärarna måste ta till fysiskt våld. Det vore bra.
Barnen behöver en skola där de kan fokusera på sina drömmar. Inte en där de måste ducka för suddgummin och fula ord.
CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
