Lördagen den 7 oktober invaderade Hamas Israel och mördade omkring 1300 personer, inklusive spädbarn, barn, kvinnor, gamla och handikappade. De sårade ytterligare nära 4000 personer. Hamas och Palestinska islamiska jihad hävdar i skrivandets stund att de håller ytterligare 130 israeler som gisslan i Gazaremsan.

I Malmö utbröt jubel hos palestinasympatisörer. Svenska media börjar åtminstone ibland kalla Hamas för en terrororganisation, men fokuserar samtidigt sina krafter på angriparnas väl och ve. Men Israel… bla, bla, bla. Som jag skrev i min föregående krönika är palestinier att likna vid intellektuellt krackkokain för den svenska vänstern, i vilken de flesta journalister ingår.

Inom parentes sagt kommer denna krönika inte behandla andra delar av den svenska vänsterns religionsbygge. I detta utgör de fåtaliga medlemmarna i NMR och var och en som är med i ett parti som haft en medlem vars kusins farbror kanske var nazist djävulen. Det mytomspunna men för vänstern till större delen okända 30-talet intar helvetets roll.

Den 14 oktober tog Apoteket ut en helsidesannons i DN där de tackar sina kunder för att de blivit framröstade som ett så kallat hållbart företag. Bilden illustreras av en kvinna i hijab.

Den 16 oktober mördades två svenska fotbollssupportrar av en islamist i Belgien, ett land som har liknande problem med islamismen som Sverige.

Kan islamismen, där antisemitism ingår som en central komponent, och även annan antisemitism i Sverige, om inte besegras så åtminstone kraftigt reduceras? Jag vill tro det, om vi tar tag i problemet med båda händerna. Det kräver dock att den okunniga, dumdryga, respektlösa idioti som ligger bakom annonsen i DN först nedkämpas.

Gissningsvis har annonsen tagits fram av en eller några kvinnor, med en självbild av att vara goda, lite finare än de flesta andra; kvinnor som respektlöst och överlägset betraktar ”små bruna människor”, som kvinnan i annonsen, som något pittoreskt och etniskt spännande. Ofarligt, vi (kvinnorna) är ju rika, goda svenskar, överlägsna invandrarna i allt, invandrare som lydigt följer våra goda intentioner. Invandrare som vi uppfostrar med SFI, kulturkvällar och fritidsgårdar.

Eller så är annonsen skriven av en man som önskar ligga med sådana kvinnor; eller av män och kvinnor som är livrädda för att inte framstå som goda och därmed riskera att förlora både sina anställningar och sina vänkretsar.

Vad betyder det för en kvinna att bära hijab? Hijab är som ett stort plakat som basunerar ut:

Jag är en ärbar, kysk muslimsk kvinna som undviker att provocera mäns okontrollerbara lustar och som underställer mig män. Ni övriga kvinnor är horor.

Inte så puttenuttigt kanske?

Av dessa anledningar är hijab förbjudet för den som går i franska statliga skolor. Sedan i höstas ingår i förbudet abaya (ett lössittande ytterplagg som täcker kvinnan från topp till tå).

Hijab är vidare förbjudet för alla franska offentliganställda; den offentliga sektorn ska inte sprida sådan religiös propaganda. Privata företag kan också välja att förbjuda sådana plagg. Förbuden mot hijab, och mot att bära burka och niqab på offentlig plats, har godkänts av de europeiska domstolarna för mänskliga rättigheter.

Det franska förbudet är mot ”demonstrativa religiösa symboler”. Ett diskret kors är inte förbjudet. Jag ser därför inte varför kippa för judar skulle behöva omfattas av en sådan lag för att den ska vara religionsneutral och därmed överensstämma med europeiska bestämmelser om mänskliga rättigheter. En kippa säger endast att pojken eller mannen är jude, ingenting annat, inget mer än en diskret Davidsstjärna kring halsen gör.

Vad kan och bör Sverige då göra för att bekämpa både judehatet och islamismen? Hijab, abaya och liknande bör, efter franskt mönster, förbjudas i offentligt finansierade skolor, både i kommunala skolor och friskolor, på daghem och på fritidshem. De ska inte heller vara tillåtna för offentliganställda eller för personer kontrakterade av offentlig sektor.

Burka och niqab ska inte få bäras på offentlig plats. Detta förbud har i Frankrike implementerats så att ingen har rätt att dölja sitt ansikte på offentlig plats, förutom när det finns en anledning till det, som hjälm medan man kör motorcykel.

Vi kan och bör dock gå längre än så. Det talas mycket om värdegrund i Sverige. Antisemitism kan omöjligt ingå i den värdegrund som kan avkrävas anställda i offentlig sektor.

Här finns det en påstådd subtilitet. Många hävdar att de endast är ”antisionister” och förnekar Israels rätt att helt eller delvis existera, men att de absolut inte är antisemiter. Eller så motsätter de sig endast Israels påstådda apartheidstat (som inte existerar) eller övriga förtryck (som inte heller existerar annat än som militärt eller polisiärt svar på palestiniernas terror).

Det finns förvisso djupt troende judar som motsätter sig existensen av staten Israel. Och det finns säkert vissa icke-judiska icke antisemiter som delar denna uppfattning. Men det mentala virus som är antisemitismen är för spritt för att Sverige idag ska ha råd med sådana spetsfundigheter.

Låt oss därför anamma som en del av den famösa värdegrunden att

Sverige erkänner Israels rätt att existera inom säkra gränser. Fram till dess att övriga kontrahenter i konflikten med Israel, både kringliggande stater och palestinier, slutit fred med Israel och ärar denna fred, så gäller i Sverige Israels bedömningar i frågan.

Den som inte skriver under på detta ska inte arbeta i svensk offentlig sektor, varken direkt eller indirekt. Ej heller ska publikationer erhålla mediestöd (presstöd) som inte i akt och mening delar denna värdegrund. I offentlig sektor ingår självfallet högskolan, vare sig den drivs direkt i offentlig regi eller den erhåller offentliga forskningsmedel.

Det är inom parentes närmast tragikomiskt att svenska forskare samtidigt hävdar forskningens frihet och att högskolan ska finansieras via skattemedel. Självmotsägelsen förefaller vara en blind fläck av episka proportioner.

Ytterligare en del av värdegrunden är svensk lag. Kanske en självklarhet tror de som regelbundet upptäcker att ”de varit naiva”. Det är dock något som faktiskt bör påpekas vet vi som varit klarsynta:

I Sverige gäller lag instiftad av människor, i första rummet lag instiftad av Sveriges riksdag. Svensk lagstiftning står över religiöst instiftad lag och över klanbaserad rättvisa.

För att tala klarspråk: anser du att Sharia står över svensk lag eller att svensk lag övertrumfas av klanrättvisa, så har du inte i offentlig anställning att göra. Dessutom ska den polis, domare, socialarbetare eller annan myndighetsperson som ser mellan fingrarna på sådana förhållanden skiljas från sin anställning.

Men så kan man väl inte göra? Kräva en viss värdegrund för anställning i offentlig sektor? Visst kan man det. Något liknande är vad som gäller för anställning inom försvarsindustrin och för befattningar inom försvaret.

Idag hotas inte bara det militära försvaret utan hela Sverige av antisemitism, islamism och klanrättvisa.

Ett sådant krav på svensk värdegrund för arbete inom offentlig sektor vore en formalisering av ett etiskt rättfärdigt handlande. Detta till skillnad mot den oetiska förföljelse som under ett par decennier drabbat var och en som motsatt sig Sveriges migrationspolitik. De senare har avskedats, vägrats anställning, vägrats medlemskap i facket, vägrats förtroendeuppdrag, frusits ut, och som nu senast, förvägrats av fotografer att få porträtt tagna.

Sverige har de senaste 40 åren tagit emot närmare två miljoner människor från länder där antisemitismen fullständigt dominerar hos befolkningen.

Den i sina egna ögon godhjärtade men i själva verket högfärdiga, respektlösa och okunniga svenska kvinnan, och mentalt kastrerade män, har tyckt att dessa människor är lite puttenuttiga och att matutbudet har blivit mer spännande. Längre än så har de inte tänkt. Sedan har de återgått till Allsång på Skansen och till Bonde söker fru.

Sverige måste göra det hart när omöjligt för den som inte arbetar att bo i Sverige. Det är via arbete vi får integration och kanske, för en del, assimilation. Barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag, ordnad bostad, och så vidare måste avskaffas om Sverige ska hålla ihop, något som jag argumenterat för tidigare. Socialbidragsnormen måste radikalt sänkas eller rentav avskaffas. På detta vis kommer en betydande andel nyanlända antisemiter välja att lämna Sverige.

Det måste också vara hart när omöjligt att bo i Sverige om man inte väl behärskar svenska. Lära sig svenska gör dock var och en för egen maskin. SFI är ett respektlöst hån mot vuxna människor. Tolkhjälp betalar vidare var och en själv för.

Bör vi gå längre? Om vi tar antisemitismen på allvar så är svaret ett självklart ja. Sverige bör för det första vägra asyl till varje antisemit (återigen inklusive till varje antisionist) och också utvisa alla antisemiter med PUT och TUT.

Att återkalla medborgarskap utdelade säg de senaste 20 åren till antisemiter och till dem som fostrat antisemitiska barn borde också ingå.