Som jag diskuterat i två tidigare krönikor ser (klassiska) liberaler på samhället (utanför organisationer som staten) som ett komplext system. Om vi önskar se ett välmående samhälle bör vi försöka förbättra de lagar och regler som gäller, främst på den fria marknaden.

Människor och företag får då utlopp för sin kreativitet. Varje människa kan, baserat på information, kunskaper, kapital, idéer och så vidare, som han eller hon besitter, ta beslut och göra saker. Kanske starta ett företag, kanske arbeta för någon annan.

Via en evolutionär process av kreativ förstörelse, creative destruction, som Joseph Schumpeter uttryckte det, sållas dåliga idéer och företag bort och uppkommer nya idéer och företag. Detta sker både i konkurrens mellan individer och företag och i samarbeten mellan individer och företag. Gradvis får vi ökat välstånd, bättre varor och bättre tjänster.

Detta sker med förbehållet att vad som är ”bättre” inte är av Gud givet. Istället bestäms vad som är ”bättre” av oss alla. Ibland av allihop tillsammans, oftare av bara en del av oss. Vi behöver inte vara överens, vi kan tycka om olika musik, olika arkitektur, olika bilar och så vidare.

Eftersom ett fritt samhälle är ett komplext system så kommer varje ingrepp i det, varje försök att organisera delar av det, eller via regleringar föreskriva vad som ska ske, ge upphov till sidoeffekter. Detta gäller till exempel inkomstskatt, folkpension, barnbidrag, offentlig sjukvård, bostadspolitik, Försäkringskassan, LAS, VAB, daghem eller påtvingad USB-C för mobiltelefoner. Många av dessa sidoeffekter kommer att vara negativa.

I enlighet med Thomas Sowells terminologi i boken A Conflict of Visions, är liberaler därför anhängare av den tragiska, begränsade samhällsvisionen (tragic, constrained vision). När vi tar beslut om att ändra något i samhället måste vi göra avvägningar; varje ingrepp för att försöka råda bot på ett samhällsproblem kommer att leda till nya problem, små eller stora, obetydliga eller kanske rentav katastrofala dito.

Vad ordet konservativ betyder är ganska oklart och de som kallar sig konservativa förefaller ofta själva inte vara särskilt tydliga med vad de menar. Jag förstår själv inte särskilt väl vad termen konservativ avser i Sverige.

En kärna i denna ideologi är dock att konservativa håller med (klassiska) liberaler om att samhället är ett komplext system. De delar därmed Sowells tragiska, begränsade vision av hur samhället fungerar.

Men det finns avgörande skillnader. Medan tänkare som David Hume, Adam Smith, Edmund Burke, Alexis de Tocqueville och Friedrich Hayek besatt en djup systemförståelse så saknar dock konservativa, som Hayek påpekar, teoretiska modeller för ekonomi och sociologi.

Liberaler är milt sagt skeptiska till statliga ingripanden. Burke skrev att

It is in the power of Government to prevent much evil; it can do very little positive good in this, or perhaps in any thing else.

Konservativa anser tvärtom att staten ska träda in och skydda och bevara vissa saker. Liberaler påpekar att detta nästan aldrig behövs; i stort sett allt som konservativa vill bevara är sådant som uppstod på den fria marknaden; konst, musik, litteratur, skolor, universitet, bibliotek, traditionell arkitektur och så vidare.

Detta även om staten ofta trätt in. Staten träder dock endast in efter att något uppstått på marknaden och blivit populärt. Ett sådant övertagande av vad som redan existerar är i princip aldrig nödvändigt hävdar liberaler, detta baserat på många sekler av erfarenhet.

Till exempel, som Tyler Cowen påpekar, var Bach, Mozart och Beethoven kommersiellt verkande musiker. Mozart tjänade enorma summor; tyvärr hade han lika dålig hand med pengar som Mike Tyson. Symfoniorkestrar är även idag privata företag i många länder.

Ibland leder de konservativas bristande teoretiska insikter till tragiska resultat. Liberaler påpekar att det är omöjligt att skapa en välfärdsstat som inte får negativa konsekvenser, i synnerhet för de sämst ställda. Konservativa däremot, med här och nu som ledstjärna, vill endast göra små förändringar, mycket långsamt, och, skulle en liberal säga, utan att ha en kompass som visar på något önskvärt sluttillstånd.

Efter att ha kort diskuterat skillnaden mellan klassiska liberaler och konservativa kommer här turen till libertarianer och socialliberaler.

Medan liberaler ser frihet som ett socialt fenomen utgår både libertarianer och socialliberaler, som det svenska parti som tidigare kallade sig Folkpartiet, från ett postulat om individens oberoende, något som John Locke (1632–1704) använde sig av i The Second Treatise of Government.

Enligt vissa libertarianer och socialliberaler levde människor ursprungligen som oberoende individer i ett naturtillstånd. De gick därefter frivilligt samman och bildade ett samhälle. De avstod därmed, via ett samhällskontrakt, från sin egen absoluta frihet, sitt eget absoluta oberoende, i utbyte mot samhälleliga fördelar.

Andra libertarianer och socialliberaler anser att även om ett sådant naturtillstånd aldrig existerat bör vi ändå behandla människans principiella oberoende som ett postulat.

För den fortsatta framställningen är det här enklast att börja med libertarianer. På grund av detta postulat om individens oberoende anser libertarianer att tvång är oetiskt. En del, som Murray Rothbard och Hans-Hermann Hoppe påstår vidare att detta går att logiskt påvisa baserat på den mänskliga naturen. Det är vanligt att höra libertarianer säga att värnplikt är en form av slaveri.

Vissa libertarianer, som Robert Nozick, anser att det ändå är etiskt försvarbart att ha en minimal nattväktarstat, i princip bara polis, rättsväsende och försvar. Andra motsätter sig statens existens och hävdar att den varken är etiskt försvarbar eller nödvändig.

En stor del andel libertarianer, som den unge Thomas Paine (1737–1809) i Common Sense, Rothbard, Hoppe och von Mises är vidare av uppfattningen att människan styrs, eller åtminstone har en moralisk skyldighet att styras, av Förnuftet med stort ”F”.

Klassiska liberaler påpekar att eftersom marknaden och större delen av samhället i övrigt är ett komplext adaptivt system är det mänskliga förnuftet av begränsad nytta. Trial and error är långt viktigare. Förnuftsbaserade libertarianer håller inte med utan framhäver Förnuftets roll på marknaden.

Samtidigt hävdar de också att både Förnuftet och etiken säger oss att marknaden ska vara fri. Framförallt Förnuftets tillämpning på marknaden kommer enligt dem ge oss välstånd. Libertarianer kan följaktligen omöjligt se marknaden som ett komplext adaptivt system.

På grund av den roll de tilldelar förnuftet är libertarianer anhängare av den obegränsade visionen (the unconstrained vision) i Sowells klassificering.

Socialliberaler å sin sida, som det tidigare Folkpartiet, håller med libertarianerna om postulatet om människans oberoende och att det är oetiskt att tvinga människor. Tyvärr, anser de, är dock inte alla människor, åtminstone inte ännu, så förnuftiga som socialliberalerna anser att de själva är. Dessutom har olika människor olika förutsättningar, som hemmiljö, begåvning, eventuella handikapp, och så vidare.

Först måste därför alla människor, hävdar de ofta, ges samma förutsättningar, något John Rawls senare gjort till en populär filosofi.

Det bör här påpekas att, eftersom ett fritt samhälle är ett komplex adaptivt system och eftersom kunskap är distribuerad i ett samhälle, så är Rawls socialliberala projekt en absolut omöjlighet. Detta förefaller dock inte gå upp för socialliberalerna.

Eftersom ett fritt samhälle är ett komplext adaptivt system går det heller aldrig att avgöra vem som förtjänat att säg bli rik eller inte och allmänt framgångsrik eller inte. Det går helt enkelt inte att binda samman orsak och verkan i ett komplext system. Ett fritt samhälle är aldrig och kan aldrig bli en meritokrati. Eller ens nå konsensus om vad meriter är.

Hur absurt det än kan låta från personer som säger sig värna individens frihet är socialliberaler därför öppna för att, som Rousseau uttryckte det, ”tvinga människor att vara fria”.

Socialliberaler i Sverige ser det därför inte som ett etiskt problem att via familjepolitiken tvinga ut kvinnor i arbetslivet i Sverige via daghem och övrig familjepolitik, att via skolplikt tvinga barn att gå i av Skolverket framtagna skolor eller att endast tillåta inköp av alkohol på Systembolaget.

En kvinna som väljer att ta hand om sina egna barn är nämligen enligt socialliberalerna inte fri; hennes val är nämligen inte det val en socialliberal anser att hon bör göra. Hon saknar med andra ord Förnuft så länge hon inte gör som socialliberalen predikar.

Vore medborgarna alla lika förnuftiga som de styrande i före detta Folkpartiet skulle de också frivilligt alla sätta sina barn i av Skolverket framtagna skolor. Så egentligen rör det sig inte om något tvång alls resonerar folkpartisten. Föräldrarna tvingas ju endast göra vad de egentligen skulle vilja göra. Liknande för alkoholinköpen på Systembolaget.

Socialliberaler anser sig också tillräckligt kunniga för att via sina Förnuft träda in och styra och ställa på marknaden och i länders ekonomier. Penningpolitik, Internationella valutafonden, Världsbanken och The World Economic Forum är arketypiska socialliberala konstruktioner.

Tabellen nedan sammanfattar en del av den föregående diskussionen.