Den bästa humorn är svart som nybryggt kaffe och nog finns det sådan när det gäller svensk coronahantering. Nu senast i det faktum att regeringskansliets krishanteringsgrupp, med det sexiga namnet Gruppen för strategisk samordning, under 2020 höll 149 möten, men missade att ta anteckningar.

Läs även: Regeringen tycker inte om att bli granskad

Bara en sådan sak som att en socialdemokratiskt ledd regering inte tar anteckningar är i sig roligt. Det ska ju föreställa arbetarrörelsens och folkbildningens parti! Ändlösa kurser på Bommersvik, där man lär sig greppet om en ordförandeklubba, måttet på en talarstol och justeringspersonens – vi lever i korrekta tider – enväldiga makt betalade inte igen sig. Giganter som Gunnar Sträng lär vrida sig i sin grav.

Till sitt försvar hävdade folkhälsominister Lena Hallengren att enskilda tjänstemän kan ha skrivit egna anteckningar, som regeringen inte kan kräva ut. Kanske består regeringskansliet av män och kvinnor med minnespalats av aristoteliska proportioner, eller så borde väl publicerandet av dessa anteckningar underlättat för att motivera tidigare åtgärder?

Man behöver inte vara en partajande Boris Johnson för att ha svårt med minnet. Likaså kan man stilla undra om det inte hade varit bra att dokumentera vilka beslut som togs för att bekämpa den allvarligaste svenska hälsokrisen sedan spanska sjukan.

Läs även: Boris Johnson nekar till festanklagelserna

Förr i världen gjorde Arbetarrörelsens arkiv skäl för att kallas ”rörelsens hjärta” och söker man i exempelvis Riksarkivet finns arbetet mot spanska sjukan väl dokumenterat. För att inte tala om de olika pestepidemierna med start på 1500-talet, då Sverige fick stommen till ett arkivsystem. Nationella arkivdatabasen är en ovärderlig skatt.

Jakten på de försvunna anteckningarna är en rafflande detektivhistoria eftersom de visar, troligtvis, vad som gjordes rätt och fel under pandemin. De har lösningen på problemet och lärdomarna inför framtiden. Om anteckningarna inte hittas kan de bli ytterligare en samling av fascinerande dokument som är förlorade i historien. En källa till inspiration och mytbildning värdig en roman av Dan Brown.

Därför följer här ett smakprov på vilka andra dokument som kan göra protokollen från ”Gruppen för strategisk samordning” sällskap: Nya Testamentets Evaevangelium, Skjöldungasagan från slutet av 1100-talet, William Shakespeares Ur-Hamlet från 1587 eller skandalladyn Mary Wortley Montagus (1689–1762) dagbok som brändes av hennes dotter. Till dessa kan också tillfogas poeten Nils Ferlins (1898–1961) brevväxling med min gammelmoster, men de breven vet jag har existerat då de, likt lady Wortley Montagus dagbok, på tant Dagmars order brändes av min mor. Men Gruppen för strategisk samordning förde inte några anteckningar. Kaoset skulle soppas under mattan och glömmas bort. Kort sagt finns det mer dokumentation från Stockholms blodbad än från den grupp i regeringskansliet som skulle bekämpa pandemin.

Cirkulera, här finns inget mer att se!