Deckardrottningens klassiker i ny översättning gör mig knäsvag, skriver David Lindén.
Så här på semestern har man ofta, eller nästan alltid om du frågar mig, försjunkit i en god brittisk deckare. Dessa finns alltid och vem har inte skämtat om att det brittiska grevskapet Midsomer har högre mordfrekvens än exempelvis Bogota eller Somalia. Men ”laughing besides” som britterna tenderar att säga. På många sätt finns det något härligt med just de brittiska deckarna. Dessa har nämligen en tendens att inte bara vara blodiga och äckliga utan även lite småmysiga. Tänk det faktum att sjunka ned i blod, våld och död även över en kopp te och en smörgås. När stormen Hans trummar på fönstret men du själv vill vara den som alltid hittar lösningen.
Det finns dock en titan som sticker ut när det gäller det unika brittiska författarskapet. Agatha Christie skulle nog jämte sir Arthur Conan Doyle kallas för urskaparen av den där härliga anglosaxiska deckaren som hela världen älskar att grotta ned sig i. Visserligen är det ett mord, men inte ett farligt sådant och man kan om man gillar det lyckas klura ut vem som är mördaren. Visserligen är det inte alltid överläkaren, men ganska ofta och det är därför de är njutningsfulla att läsa. Kanske skulle man kunna kalla det för feelgood, trots att de skrevs flera år innan genren uppfanns. Men själv skulle jag vilja säga att det är en form av njutningsfull sudoku. Konkret måste du förstå den underbara prosan, klura ut detaljerna och slutligen inse det där klassiska ”jaha, det är den personen som är mördaren”.
Därför är det bara att applådera att det svenska förlaget Bookmark tagit sig an utmaningen att ge ut Agatha Christie i nyutgåva. Förvisso kan det tyckas som att gå över ån efter vatten då det finns ett otal översättningar av deckardrottningen. Men Mordet i prästgården som är Miss Marples första fall har en återöversättning av klassikern Vanja Lantz som nästan bara kan jämföras med Birgitta Trotzigs översättningar av William Shakespeare. Tonen, tonaliteten och språkmelodin blir levande. Kort sagt är det en fröjd att läsa anglosaxisk språkmelodi i en svensk kostym och under de regniga dagarna som jag läste den kändes det nästan som jag var där. Men jag kommer inte att avslöja intrigerna däremot öppet och frankt deklarera att när ni har läst ut den vill ha en kopp starkt te, en Barbourjacka och kura ihop er under en varm filt.
Gärna från Fortnum and Masons i London.
Agatha Christie, Mordet i Prästgården (Stockholm: Bookmark, 2022)
