Häromdagen offentliggjordes svenskarnas åldrande. Vi blir allt äldre, och både kvinnor och män når med god marginal en ålder som hamnar närmare övre åttioårsåldern. Men det intressanta handlar inte om att vi blir gamla, utan om att vi generellt sett önskar att bli allt äldre. Frågan är väl egentligen om det är värt det? Att åldras för åldrandets skull. Betänk att en klassisk romersk förbannelse löd ”må du överleva alla dina vänner” och att vi i nutid har haft trilogin om Highlander. I korthet om en man som lever för evigt och därför vandrar runt jorden och rent ut sagt har det ganska tråkigt. För övrigt är den evighetsunge huvudpersonen mediokert gestaltad av skådespelaren Christopher Lambert och det enda som är värt att hänga i julgranen är Sean Connerys ansats som hans lärare. Men detta ska missförstås på rätt sätt.

De flesta är nog lite rädda eller skeptiska inför döden. I alla fall om man befinner sig mitt i livet. Men är verkligen målet att bli riktigt, riktigt gammal? Visserligen är det en klyscha, men en nära anhörig som nådde högt upp i åldrandet brukade beskriva livet som att ”det är en fest du inte får gå hem ifrån”, vilket på den tiden gjorde mig skräckslagen. Numera lutar jag dock åt att personen hade en poäng. Om man inte fyller sitt liv med mening kanske det inte är så kul att överleva alla sina vänner. Snarare vill man ha ett liv som levts väl och när det är dags att checka ut känna en känsla av att det kort sagt var roligt. Men jag förespråkar inte dödshjälp utan snarare rätten till ett värdigt och meningsfullt liv.

Målet är kanske inte att nå samma ålder som patriarken Metusalem (969) utan snarare att uppleva att man har haft ett bra liv. Dessutom kanske inte heller målet är att instifta dödshjälp, även om det på ett stringent sätt har förespråkats av läkaren och författaren PC Jersild. Det är lätt att slentrianmässigt sympatisera med den sistnämndes argument då alla ska ha privilegiet att bestämma över det egna livet. Men i slutet av argumentationen finns den eviga frågan om vad som är heligt och att en läkare ska hjälpa och inte stjälpa. Livet är trots allt så pass heligt att man inte medvetet bör ta någon av daga. I det sistnämnda ingår dödshjälp.

Därför kan man fundera över att vi svenskar vill bli äldre. Har det att göra med att vi blir friskare? Kanske alternativt har det att göra med att den äldre generationen har det bättre än sina föräldrar. Troligtvis. En sista fråga handlar om huruvida det har att göra med att vi är rädda för döden. Kort sagt att livet inte har alla svar, men min konkreta slutsats är nog att vi ska fylla våra liv med mening istället för att sträva efter att bli en evig vandrare på denna jord.

Läs även: Ordnarna återinförs - se nu till att nominera!