För en gångs skull två välgjorda tv-program. Anna Hedenmos intervju med Sara Skyttedal och minidokumentären om rapparen Einár sätter fingret på två vitt skilda saker. Som ändå är sammanlänkade.
SVT:s Min sanning, vilket tidigare var ett unikt program för att man gav utrymme till människor som befann sig i slutet av sin offentliga gärning, har på senare tid utvecklats till ytterligare en pratshow för dem som befinner sig mitt-i-steget. Självklart kan det vara intressant att politiker får berätta om personliga erfarenheter, men den tittare som har ett rimligt tvivel kommer alltid att undra: Vad betyder detta för nästa steg i karriären?
Det var därför som intervjun med Kd:s EU-parlamentariker Sara Skyttedal hade all potential att gå åt pipsvängen. Lyckligtvis skedde det motsatta och både Skyttedal och programledaren Anna Hedenmo verkade måna om att det skulle bli ett så pass ärligt samtal som möjligt. Lite slarvigt skulle man kunna kalla Skyttedal för en politiker som berör. Hon är skicklig på att använda sociala medier och tonen är fräck alternativt vulgär. Bedömningen skiftar beroende på om man sympatiserar med hennes åsikter eller inte. Men Anna Hedenmo lyckades plocka fram människan bakom varumärket.
Läs även: KD:s väljare mer negativa till EU än V:s – Skyttedal: Svällande EU en orsak
Skyttedal är långt ifrån ointelligent och man fick faktiskt en inblick i den idépolitiker som stundom göms bakom en agitatorisk fasad. Uppväxten under knappa förhållanden i en Stockholmsförort och det aktiva valet att engagera sig politiskt för att hon inte trodde att hennes chanser var sämre än någon annans ger en fläkt av läran om att människor inte ska ha en ”inlärd hjälplöshet”, på sin tid något som diskuterades av både Gösta Bohman och Hans Zetterberg, två herrar vars framtoning var så långt ifrån Instagram som det går att komma. Likaså var det gripande att höra hennes resonemang kring att hon genomfört en abort. Att hon inte drog upp detta i EU-valrörelsen, då motståndarna gjorde sitt bästa för att porträttera KD som aborthatare, är ett tecken på stark integritet.
Om Sara Skyttedals genuina engagemang visar vad som är bra med Sverige skildrade dokumentären Einár 2002–2021 det motsatta. Det var ett svidande starkt och mörkt porträtt av rapparen Nils Erik Einár Grönberg som sköts ihjäl i oktober förra året. Ett stökigt underbarn vars pakt med djävulen i form av gangsterrapp resulterade i att han 19 år gammal mördades. Flera kända artister berättar om hans begåvning men det rika bildmaterialet och intervjuerna med honom ger också intrycket av ett brådmoget barn.
Läs även: Gangsterrappen en produkt av medelklassens våta drömmar
Ett barn som många ville exploatera och andra, likt den betydligt äldre hiphopkollegan Sebastian Stakset, hjälpa. Dennes resa bort från kriminaliteten tog betydligt längre tid men Stakset, eller Sebbe Staxx som hans artistnamn lyder, besitter en genuin vilja att sona sitt förflutna. Dokumentären skildrar väl att Einár var grovt kriminell. Men ingen förtjänar ett sådant slut och han borde haft en betydligt mer stöttande vuxenvärld. Om det finns något att anmärka på borde föräldrarna intervjuats.
Min sanning med Sara Skyttedal och dokumentären Einár 2002–2021 är helt enkelt två synnerligen sevärda program.
Min Sanning med Sara Skyttedal
