Det finns myriader av anledningar att ogilla Camilla Läckberg. En Instagrampersonlighet, halvdålig prosa och man kan fortsätta med denna uppräkning. Läckberg har onekligen fångat en läsekrets och kan leva gott på det. Undertecknad är dock inte hennes publik men att döma ut någon för att man inte gillar böckerna hör inte hit. Det är därför som Lapo Lappins senaste gräv i Kvartal – för övrigt en bra tidskrift – är relativt tunt. Tunt eller för den delen att göra en höna av en fjäder.

Lappin är en duktig kulturjournalist. I hans tidigare knäck lyckades han monumentalt rycka brallorna av Alex Schulmans karaktärsmord på sin morfar Sven Stolpe. Det var intressant då en roman ska vara fiktion men det man påstår vara sanning också måste vara det. På det sättet skapade han en kulturdebatt och det faktum att många fick upp ögonen för en av den svenska efterkrigstidens mest fascinerande polemiker. Svante Nordins mästerliga biografi över Sven Stolpe har undertiteln ”blåsten av ett temperament”, och det hade han. Men också ett mästerligt intellekt och det hade varit helt rätt om han hade tilldelats en plats i Svenska Akademien samt annan ära och värdighet. Lappins artikel kan sammanfattas som ett klockrent gräv och det är inte förvånande att hela det kulturella klägget ryckte ut för att försvara just Alex Schulman. Man stöttar sina kompisar. Denna gång rör det sig dock om något helt annat.

I Kvartals senaste artikel av Lappin har man låtit Camilla Läckbergs böcker granskas av AI. Ett kul grepp men det som man tror är ett scoop visar på de fel och brister som finns när det gäller stora dataanalyser av textmassa. Man har kommit till slutsatsen att hennes bästsäljande serie om mord i Fjällbäcka har en unik stil men även att hennes senaste böcker präglas av deckarförfattaren Pascal Engman. Plagiat kan man ropa! Men så roligt är det faktiskt inte. Engman var nämligen redaktör för dessa och Läckberg har i tid och otid betonat vikten av Engmans insats som just redaktör. Hon har tackat honom och det är där kruxet om plagiat infinner sig. Anklagelsen håller inte.

Alla som någonsin skrivit böcker på etablerade förlag vet att redaktörer tvättar manus. Alla som har fått ett manus tvättat vet att redaktörens stil återspeglar sig i det tvättade manuset. Slutligen vet alla som skrivit böcker att det är rätt och riktigt att öppet tacka dessa som hjälpt till med att skapa den färdiga boken. Spökskrivare har vi alla haft i form av redaktörer. Speciellt när det gäller skönlitteratur. I Storbritannien och USA är det ännu vanligare. Vad Läckberg anammat från den anglosaxiska världen är att hon öppet redogjort för att hon har fått hjälp.

Böcker är på många sett ett grupparbete och AI kan inte lösa allt.

Ett tips till Lapo Lappin är att skriva en egen bok och helst skönlitteratur. Han skulle klara av det och samtidigt lära sig förlagsprocesser.

Läs även: Äntligen når BBC-drama BBC faktor