Ibland lönar det sig att protestera, som när det gäller våra statliga museer. I alla fall när det gäller att se det stora i det lilla. Att Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm får anstånd med hyran, eftersom taket håller på att rasa in är ett steg i rätt riktning. Museet vars nuvarande byggnad invigdes 1916 är en riksangelägenhet för dem som vill att Sverige har en levande kulturpolitik. Det innehåller några av världens främsta samlingar och har ett gediget fokus mot barn och ungdomar. Även om all kunskap i detta fall inte fastnade minns jag med glädje besöken, och speciellt biografanläggningen Cosmonova, vilken fick alla besökarna att få upp ögonen för rymden. Det är därför som regeringens besked rent ut sagt är lamt.

Visserligen kan man glädjas åt att museet för anstånd med hyran då det bokstavligen håller på att rasa in. Men följande resonemang är värt att ta i beaktande: Om taket rasar in ska man väl ändå inte få anstånd utan helt enkelt få sin byggnad renoverad. Speciellt med tanke på att Statens Fastighetsverk är den myndighet som hyr ut byggnaden. Likaså kan man undra varför en statlig myndighet hyr ut en byggnad till ett statligt museum. Dessutom för ohemult höga priser. Visserligen skulle man kunna sälja av det, men då kommer det säkerligen inrymma en galleria och en filial till Wahlgrens värld. All kultur är inte högkultur och långt efter att Mello och influensers har förpassats till historien kommer Naturhistoriskas samlingar att stå sig. Det är ett krasst konstaterande.

Finansmarknadsminister Niklas Wykman säger i ett pressmeddelande att regeringen ”kommer säkerställa att Naturhistoriska riksmuseets verksamhet inte påverkas negativt av intäktsbortfallet som följer av det reparationsbehov som nu uppkommit”. Vackra ord för att säga något i stil med att ”vi kommer att kräva in hyran, senare”. Rätt riktning är det visserligen, men varför vågar man inte djärvt reformera kulturpolitiken?

Till att börja med kan man ställa sig frågan: Ska vi ha en aktiv kulturpolitik? Om man är konservativt lagd blir frågan ja och kärnan i detta resonemang är våra statliga museer och andra institutioner, vilka är tätt sammansvetsade med den svenska historien. Därför infinner sig frågan varför de ens ska lyda under Finansdepartementet? Frågan handlar om ett rent marknadstänkande och statliga myndigheter ska inte leka företag. Detta är något alla borgerliga personer kan enas kring. En lösning i rätt riktning borde vara att dessa ska vara stiftelser och inte beroende av vilka som sitter i Regeringskansliet. Uppmaningen är således enkel: Avskaffa hyran, Wykman, och gör våra kulturbärande institutioner självständiga. Konkret skulle man kunna utreda stiftelseformen. Men det ligger i farans riktning att regeringen är för rädd för att våga ta detta steg. Förhoppningsvis är det en farhåga men det är inte omöjligt att det helt enkelt är så att våra politiker är rädda för att fundamentalt rubba den nuvarande ordningen.

Så även Sveriges nuvarande regering.

Läs även: Men en bordell i Borås då?