För att parafrasera Erik Gustaf Geijer är inte Sveriges historia endast kungarnas, utan även dess industris och de vanliga människornas. Den svenska industrin har en historia som sträcker sig tillbaka över tusen år och har lämnat spår som går att leda till dagens svenska it-under och mycket annat. Kort sagt utan järnet, skogen och malmen hade vi inte haft Spotify, Klarna eller moderna innovationsförsök, som att SSAB i Oxelösund är ledande i processen att framställa stål utan koldioxid. Arvet efter de gamla industrierna förpliktigar på det sättet att det skapar en kultur av att våga tänka nytt och att i alla fall försöka. Det sistnämnda kan tyckas konstigt, men när det kommer till innovatörer måste man våga lyckas eller för den delen misslyckas.

Läs även: Gamla mormor utbildar maskinförare

Den man som på många sätt förkroppsligade den svenska industrisagan var Bo Berggren, som gick bort i veckan. Han skulle kunna kallas för ”Faluns starke man”, alternativt civilingenjören som arbetade sig uppåt. Om man ska spekulera tror jag att han hade gillat det sistnämnda epitetet mer än ”starke man”. Även om ”gamla mormor” (slang för Falu gruva) var det som från 1200-talet fram till 1990-talet dominerade Falun. Född i Falun 1936 fick han tack vare uppenbart gott läshuvud läsa vidare och tog examen vid KTH 1962. Därefter följde en rad anställningar inom Stora som kröntes med vd- och styrelseordförandeposten i Stora AB. På många sätt var han en klassisk industriledare av den gamla skolan. En man som såg till att arbetet blev gjort, men han brann också för kulturen och historien och att gruvan skulle finnas kvar även efter att den sista smällen i Stora Stöten avfyrades av Peter Wallenberg vid stängningen 1992.

Bo Berggren starka känsla för Dalarna visades inte minst genom det faktum att familjen bodde kvar i Falun efter att han hade avgått från styrelsen för det nybildade bolaget StoraEnso. Ett konkret exempel på detta var att han var väldigt driven i att bevara de historiska miljöerna vid gruvan och blev förste ordföranden för stiftelsen Stora Kopparberget, som i dag driver besöksmålet Falu Gruva. När han fick en gruvort uppkallad efter sig uttryckte hans barnbarn stor förtjusning över att den var namngiven efter farfar. Vid ett annat tillfälle var det ett gäng osnutna ekonomer på väg uppåt i karriären som blev tämligen spaka när den gamle silverhanen gick med på guidningen. Han var också en i grunden skicklig ingenjör och kunde förklara hur en masugn fungerande. Det var inte en Handelskille som hoppade direkt in i chefskapet. Att ta tuffa beslut i ett globalt företag eller att förklara metallurgiska förädlingsprocesser för otekniska humanister var lika viktiga arbetsuppgifter. Till detta ska läggas den vackra Karlfeltsgården i Leksand med sin magnifika trädgård som de under många år höll öppen för besökare. Hans hustru Gunnbritt var en lika stark eldsjäl när det kommer till detta.

Nu är Bo Berggren död och med detta har en epok gått i graven. Men arvet finns kvar och om man någonsin besöker Falu gruva så bör man minnas honom. Inte minst Bo Berggrens ort som är den första sträckan ner i Besöksgruvan. Prova det och känn den kloke ingenjörens anda då han betydde mer än de flesta för efterkrigstidens globaliserade industri.

Bo Berggren, ingenjör, företagsledare och dalkarl, 1936–2023.

Läs även: Företagsledaren Bo Berggren har gått ur tiden