TV 4:s dokumentär Misstänkta: Spionbröderna är rent ut sagt ruskig att titta på. Det handlar inte om själva spioneriet utan om den totala avsaknaden av lojalitet mot det vi alla andra vid närmare eftertanke skulle kalla för Sverige. Den saknas och allt handlar i stället om pengar och prestige. Detta gör det smärtsamt. Kort sagt hade Peyam och Payam kunnat gå hur långt som helst. Dessutom hade de då visat att det går att bli integrerad och en del av ett nytt land som föräldrarna hade flytt till. I stället sålde de sig till, troligtvis, ryska underrättelsetjänsten vilket till och med hade fått shahens Savak att fundera på hur det står till med etiken.

Allt är väldigt billigt. Det handlar inte om lojalitet utan pengar. Som när man läser den del av förundersökningen som är offentlig där det diskuteras om betalningen inte längre ska ske i dollarsedlar utan i guld. Kan det helt enkelt bli mer fördomsfullt? Bror, vi måste få para men vi kan inte växla in det. Det är så pass patetiskt att man skulle kunna skratta men skrattet fastnar i halsen. Eftersom det återstår det krassa skälet att de har sålt ut Sveriges säkerhet i utbyte mot vaddå? Pengar på den nivån att det är så pass banalt att det handlar om en årslön. Om man ska vara krass tjänade Peyam, den äldre brodern, så bra på Säpo och Livsmedelsverket att han hade kunnat avvara de 800 000 kronorna han och brodern enligt källor fick från ryska GRU. Om han bara hade sparat på lyxutgifterna. Men så funkar det som man skulle kunna kalla för den klassiska girigheten. De ville helt enkelt ha mer och mer och när du gör en pakt med djävulen så får du mer. Till den dagen du faller eller blir gripen.

Parallellerna med storspionen Stig Bergling, som också arbetade på Säpo, är slående. Han sålde också sin själ och sålde ut sitt land för att berika sig själv. Inte heller han blev rik på de 67 000 han fick av GRU, men kanske fick han till detta ut sin hämnd mot de kollegor och chefer han hatade. I Kias fall tycks det enkom handla om att berika sig själva och kring detta kan man fundera. Kanske handlar det om girighet och om att bli rik, eller kanske om att de inte fick det arbete de tyckte att de skulle ha. I det sistnämnda fallet går det att dra paralleller med Stig Wennerström som inte fick bli flottiljchef. Men det går som sagt inte att fullkomligt definiera. Däremot går det att säga att det på alla nivåer är fullkomligt motbjudande. Uppenbarligen är detta två skrupelfria personer som har bestämt sig för att sälja ut Sverige och de enda de har tjänat är Ryssland och Vladimir Putin.

Våra nutida Berglings är lika fåniga som den gamle när de blev avslöjade.

Läs även: Astrid trumfar Alice