Carina Bergfeldts intervju med prins Daniel ökade förståelsen för monarkin, skriver David Lindén.
Tidigare har det funnits starka skäl att kritisera SVT:s stjärnankare Carina Bergfeldt. Kritiken har grundat sig på att hon tenderar att inte skilja på ”news” och ”views”. Dessutom har hon använt public service som sitt eget personliga varumärke. Med andra ord har det varit väl mycket ”Carina Bergfeldt” och lite intervju, trots att det har varit hennes primära uppgift. Men efter att ha sett hennes intervju med prins Daniel finns det alla skäl att revidera kritiken. Om lite mer än två veckor fyller Daniel Westling 50 år och med tretton år som blivande regentgemål i bagaget finns det all anledning att anta att han blivit varm i kläderna. Det var i alla fall så han framstod när han i en timme samtalade med just Carina Bergfeldt. Frågorna rörde stort och smått och det var Bergfeldts ödmjuka frågor som fick honom att öppna upp sig. Visst var det mycket Ockelbo och familjeliv, men även hur han själv såg på sitt uppdrag, prinsrollen samt monarkin överlag. Det kan inte ha varit en lätt resa att gå från privatperson till hela Sveriges angelägenhet med allt vad detta innebär.
Bergfeldt lyckades få Daniel att både bjuda på sig själv och lufta egna åsikter. Trots att dessa var inlindade i en språkdräkt av korrekthet var det dock hans egna, exempelvis att barnen måste få göra sina egna val och att han själv är oroad över att dagens samhälle alltid dömer människor efter deras sämsta prestationer. Det sistnämnda är ett ämne han vet mycket om, som när hans dåliga poäng på högskoleprovet tröskades i media. Likaså framstod han som genuint upprörd över diverse skilsmässorykten, vilket är fullt förståeligt. Trots allt blev han prins av Sverige genom den slump som det faktiskt handlar om när man träffar sin livspartner.
Den svenska monarkin står säker. Både vår nuvarande kung och de som ska komma efteråt är synnerligen populära. En anledning till detta torde vara förmågan att gå i takt med tiden och där spelar Daniel en inte oväsentlig del. Men det svenska folket har tidigare inte riktigt fått grepp om honom. Denna intervju har all potential att ändra detta och förtjänsten är Carina Bergfeldts. Hon visade här att det är en lika svår konst att bedriva mys- som skjutjärnsintervjuer. Det förstnämnda kan till och med vara svårast. Men hon gjorde det med bravur. Det var i princip Barbara Walters-klass och det säger mycket.
Bra där Bergfeldt. Det är ibland ytterst trevligt att ha fel.
Läs även: Jävligt knasigt Knausgård
