Facebook noscript imageLindén: Jävligt knasigt Knausgård
Kultur
Lindén: Jävligt knasigt Knausgård
Det handlar om att rentvå en massmördare. Foto: Terje Bendiksby / NTB
Det handlar om att rentvå en massmördare. Foto: Terje Bendiksby / NTB

Att acceptera Leninpriset är bara girigt, skriver David Lindén.

Vad är priset för integritet? Om detta tvistar de lärde men i den hyllande författaren Karl Ove Knausgårds fall vet vi nu att han kostar 100 000 kronor. Det är nämligen prissumman som ingår i Jan Myrdals stora pris, eller Leninpriset, vilket instiftades av författaren Jan Myrdal och den excentriske hotellmiljonären Lasse Diding. Enligt beskrivningen ska priset gå till en ”i Sverige verksam författare eller konstnär som verkar i en samhällskritisk och upprorisk vänstertradition”. Men bortsett från att Knausgård sedan flera år bor i London finns det andra invändningar.

Priset är instiftat för att hylla en av historiens värsta massmördare. Visserligen påstår Diding att det inte handlar om Vladimir Iljitj Lenin (1870–1924) utan att det ska reflektera det pris som delades ut av Sovjetunionen. Well gott så, i stället för personen Lenin vill man låna prestige av ett pris vilken delades ut i en av historiens värsta diktaturer. I sann kollektivistisk anda vill man tydligen inte hylla individen utan den stat som sagda individ skapade.

Läs även: Uppgifter: Knausgård tänker ta emot Leninpriset

Frågan är varför Leninpriset inte anses mer kontroversiellt i Sverige och svaret är att kommunismen alltid behandlats med silkeshandskar. Tänk om det hade kallats Hitlerpriset eller för den delen Strasserpriset efter naziideologen Gregor Strasser (1892–1934). Det är ytterst få svenska intellektuella som hade vågat ta emot det, men nu befinner sig Knausgård i samma kategori som författaren Jan Guillou, filmaren Roy Andersson och skådespelaren Sven Wollter.

Knausgård är en framgångsrik författare även om man kan ha synpunkter på att ständigt fläka ut sitt privatliv. Men varför lånar han sig till att delta i en hyllning av kommunismen? Kanske är han kommunist. Det vet man inte. Men frågan är om det inte handlar om prissumman. Få skulle idag tacka nej 100 000 kronor även om man ständigt betonar sin konstnärliga integritet. Hans agerande påminner om ett citat av företagsledaren Jan Stenbeck:

Jag vet ingen som är till salu, däremot vet jag många som har sålt sig.

En av Nordens mest firade författare har sålt sig och detta för reda pengar genom att acceptera ett pris som vill rentvätta en massmördare. Men det hade kunnat göras annorlunda som när författaren Susanna Alakoski tackade nej till Leninpriset då hon inte ville associeras med totalitära ideologier. En sådan handling kräver integritet och det är numera bortom allt rimligt tvivel att Knausgård saknar just detta. Men jag hoppas att han inte går lottlös i det totalitära prisregnet. Han är nämligen en lämplig kandidat till det Pol Pot-pris vilket instiftades av historikern Peter Englund när Uppsalaprofessorn Mattias Gardell accepterade Leninpriset 2009.

Prissumman var en miljard mark i 1923 års penningvärde samt författaren Annie Applebaums bok om Gulag och i juryn ingick Englund och hans två katter. Knausgård har med råge kvalat in till de hetaste kandidaterna även för Pol Pot-priset.

Läs även: Dags att slopa Koranbränningar

David Lindén

Jag är författare och historiker. På Bulletin är jag kulturchef.

Kan nås på david@bulletin.nu