Ibland är det svårt att ägna sig åt kulturjournalistik. På nyårsafton hade jag skrivit en krönika med den fiffiga vinkeln att detta var året då vi förlorade stora konstanter. Bra ingång tyckte jag, då Svenne Hedlund och påve Benedictus rymdes i samma text. Men så dör skådespelaren Bert-Åke Varg på väg till en nyårskonsert och han omnämns inte ens i texten. Tji fick jag, för att parafrasera ett klassiskt uttryck.

Om Bert-Åke Varg har det redan skrivits mycket och han var nog mest känd för rollen som den godhjärtade och rakryggade maskinisten Gustav Sjögren i SVT:s långkörarserie Rederiet, vilken även jag tittade på. Men han var så pass mycket mer. Han var en av de där sista riktigt stora skådespelarna som i princip kunde allt. Från att vara med i såpopera till att spela något svårt på Stockholms stadsteater. Folkparker varvat med Molière.

Själv är jag ytterst tacksam att jag fick se honom i den svenska uppsättningen av Fantomen på Operan på Oscarsteatern i Stockholm. Trots att han inte hade huvudrollen, eller ens en riktigt stor roll, så var han en showman som hjälpte till att lyfta hela föreställningen. Men det finns också en genre där han stod ut men som inte riktigt har uppmärksammats. Det är synd för det är bland det svåraste en skådespelare kan göra och därför bör det uppmärksammas.

Alla som någon gång har försökt att läsa in en bok vet att det är riktigt svårt. Till en början verkar det lätt tills stakningarna, harklingarna och sluddrandet tar överhand. För att inte tala om när man säger fel på namn eller uttryck. Jag har läst in två och det var en riktig pers. Det är därför professionella skådespelare är att föredra, precis som när det gäller dubbandet av filmer och inom detta gebit var Varg lysande.

Ta exempelvis böckerna om journalisten Tintin som många av oss växte upp med. Tomas Bolme som Tintin och Åke Lindström som kapten Haddock är lysande, men pricken över i:et är Bert Åke Vargs röst som de inkompetenta detektiverna Dupond och Dupont. Alternativt Asterix där Varg just spelar Asterix och lyfter både ljudböckerna och filmerna. Alla vi som i barnaåren har lyssnat på dessa fick förutom en genuin och rolig upplevelse också en rejäl dos folkbildning på kuppen. Att Albert Uderzo, som var en av seriens skapare, på sin ålders höst bad om ursäkt till världens barn då han ansågs ha lurat dem att vildsvin smakar bra lägger bara till hur rolig serien är. I Sverige hade den inte blivit lika stor om det inte hade varit för Asterix finurliga och roliga röst. Till detta ska läggas att han även kunde berätta science fiction som rösten till sir Djorgo (Jogo) i det tecknade rymdäventyret Starzinger.

Bert-Åke Varg var skolad på Calle Flygares teaterskola och slog igenom redan 1956. Han arbetade med de stora, exempelvis Nils Poppe och Kar de Mumma. En man som både kunde gestalta allvar och glädje. Nu är han borta och det är ändå passande att han enligt sin son fick lämna jordelivet i smoking. Alltid elegant och glädjande.

Tack för allt!

Läs även: Från Svenne Hedlund till Benedictus XVI