I dag ärar vi inte Gustav Vasa utan vi erkänner att individer kan ändra historien, skriver David Lindén.
Sveriges nationaldag och dessutom ett nationellt jubileum. På detta datum för exakt fem hundra år sedan valdes Gustav Eriksson av Vasaätten till kung. Platsen var Strängnäs och troligtvis utanför anrika Roggeborgen. Det är ett datum att uppmärksamma, men inte för att Gustav Vasa var en allmänt småmysig farbror utan för att det är viktigt i skapandet av nationen Sverige. En del av den positiva nationalism som vi behöver mer, inte mindre, av.
Varje nation har en stor berättelse och det bottnar i vad som skulle kunna kallas för en urhändelse. Britterna har 1066 och slaget vid Hastings, fransmännen har 14 juli och stormningen av Bastiljen och amerikanerna har självklart den 4 juli 1776. Men det behöver inte bara vara en händelse utan en serie av evenemang vilket bidrar till att forma den nationella identiteten. Tidigare har jag skrivit om Stockholms blodbad och skulle vilja lägga till kungavalet i Strängnäs den 6 juni 1523. Oavsett om vi vill det eller inte. Det markerar det ultimata slutet på Kalmarunionen och sedan dess har Sverige varit en självständig nation. Speciellt var det en man som stod i centrum och det var Gustav Eriksson, som sedermera kommer att bli känd som Gustav Vasa.
Visserligen uppstod inte Sverige vid detta datum. Om man har det minsta historieintresse vet man om att vi är en nästan tusen år gammal nation. Men det var ett definierande ögonblick som lade grunden till det land som vi lever med än idag. Kanske är det inte värt att fira, men i alla fall att uppmärksamma. Därför är det fullt förståeligt att människor kan ha invändningar mot ordvalet jubileum när det egentligen borde heta bemärkelseår. Däremot blir det nästan skrattretande när diverse tyckonomer minsann vill påpeka att Gustav Vasa var någon form av diktator. En sak är nämligen säker. Han var inte värre än någon annan monark på 1500-talet.
Titta på Henrik VIII av England. Han plundrade kyrkor och dödade i princip alla som motsatte sig honom. Lägg även till att han halshögg två av sina fruar. Alternativt har vi Filip av Spanien som idag hade transporterats direkt till en krigsförbrytartribunal i Haag om vi hade haft tillgång till en sådan. Man kan också inkludera valfri Habsburgare eller någon av de italienska renässansfamiljerna som inspirerade Niccolò Machiavelli att skriva boken Fursten. Nationsbyggande är inte riktigt en övning i HBTQi-certifiering utan snarare blodigt, vedervärdigt och förskräckande. Likafullt bör det uppmärksammas.
Det är därför Gustav Vasa-hatet som vissa vill marknadsföra blir rent ut sagt töntigt. Om man inte förstår vilket inflytande han hade på den svenska historien gör man bäst i att öppna en historiebok alternativt att hålla käften. Idag firar vi inte personen men vi uppmärksammar vilken betydelse han faktiskt hade för att skapa det land vi lever i idag.
En glad nationaldag tillönskas er alla.
Läs även: Konsten att skapa en legend
David Lindén
Jag är författare och historiker. På Bulletin är jag kulturchef.
Kan nås på david@bulletin.nu