En god PR-konsult tar en halvsanning och gör den till ett etablerat faktum. Sveriges första PR-konsult borde därför vara Peder Swart (död 1562) som slutade sitt liv som biskop av Västerås. Petrus Niger som är hans latiniserade namn behärskade nämligen konsten att skriva, och det var han som fick i uppgift att sammanställa historien om Gustav Vasas liv. Den som gemene man idag känner till som Gustav Vasas äventyr i Dalarna, efter en mycket omarbetad version och vilken skulle kunna kallas för Sveriges mest fenomenala arbete inom propaganda. En rad halvsanningar som länge var den rådande historiska sanningen.

Till att börja med går det att etablera följande. Gustav Vasa åkte nog aldrig skidor, fick smällar av brödkavlar på rumpan eller rymde via avträden. Skidor fanns i Sverige men att en adelsman från Uppland kunde bemästra dem är föga troligt. Däremot sökte han sig till Dalarna och anledningen till detta stavades affärskontakter. Som en släkting till familjen Sture visste han att dalkarlarna hade vapen och ett ekonomiskt intresse av att inte styra om koppartrafiken från Lybeck till Antwerpen. I Travestaden hade de flesta släktingar samt etablerade nätverk. Dessutom besökte han inte sina gamla skolkamrater från Uppsala när han färdades norr om Dalälven. Även om han hade läst vid Katedralskolan fanns det inte tillräckligt många nära vänskapsband. Däremot fanns det familjer som hans släkt hade idkat affärer med.

Därför har Vasaloppet nog inte heller hänt. Den blivande kungen färdades med största sannolikhet i en släde omgiven av några eller någon betrodd tjänare. Som ”herr Eskil” som senare får ansvar för hans skattkammare och som man vet hade arbetat för hans far Erik Johansson Vasa. Herr Eskils gemak, som synonym för silverkammaren, blev ett väletablerat begrepp och därför är det också troligt att det var denne som hade informerat Gustav Vasa om Stockholms blodbad. Den massavrättning som gjorde att han blev unionsfiendernas talesperson. Men det handlar inte bara om de positiva myterna.

Gustav Vasa var duktig på propaganda men utsattes också för motsvarande, och vissa anklagelser har överlevt. Som att han skulle ha slagit ihjäl sin första drottning med en silverhammare. Ren bluff och båg. När man undersökte Vasagravarna i Uppsala domkyrka fanns det inga tecken på att Katarina av Sachsen-Lauenburg skulle ha utsatts för någon form av fysiskt våld. Det är betydligt troligare att hon dog av ett akut missfall.

Myterna om vår förste Vasakung är många och det mesta bottnar i att han var noggrann med den egna marknadsföringen. Till detta ska läggas att Peder Swart var en synnerligen god krönikeförfattare då han lyckas ”sätta bilden” av vår förste Vasamonark på ett sätt som fortfarande står sig. Annars är han berömd för psalmen ”På dig, o herre käre” som finns med i 1694 års psalmbok, och nog höll han sin herre kär.

Läs även: En modern familjefader på 1500-talet

David Lindén