Ibland känner man sig främmande i sitt land, och det börjar alltmer handla om att man inte känner igen sina medmänniskor och deras reaktioner. Kanske bottnar det i snobbism men jag hoppas verkligen inte det utan snarare i att jag så länge jag kan minnas har varit intresserad av historia och traditioner. Drivkraften vet jag inte varifrån den kommer men goda vänner har halvt på skämt och halvt på allvar föreslagit att det handlar om att kunna sin historia.

Eftersom jag själv inte kan fastslå den helt egna historian då jag är adopterad kanske jag undermedvetet bestämde mig för att kunna alla andras och Sveriges historia. Nåväl, om detta må hjärnskrynklarna tvista men resten av denna text ska inte handla om detta utan snarare om hur vi som nation verkar vilja gör oss själva arvlösa.

Igår på morgonen hade Aftonbladet krigsrubriker i stil med att ”Svenska kyrkan rustar för krig”. Men det gör den inte alls. Vad artikeln handlade om är att den nye ärkebiskopen Martin Modéus skrev ett brev till sina biskopskollegor där han betonade att man måste höja krisberedskapen. I klartext att man i händelse av katastrofer och ja – till och med krig – måste hitta en strategi för hur man begraver ett stort antal människor och skyddar de kulturminnen som kyrkorna är samt deras kyrksilver.

Svenska kyrkan har trots skilsmässan från staten ett antal ansvarsområden och där ingår att begrava människor av alla trosinriktningar under värdiga former. Under kalla kriget fanns det planer på hur man skulle kunna föra fem procent av befolkningen till den sista vilan under dessa värdiga former. Precis som att det fanns en strategi för att gömma kyrksilver och andra klenoder för att skydda dessa från en invaderande fiendemakt.

Det är helt självklart att Svenska kyrkan ska ha en given plats i katastrofhantering eller, Gud förbjude och det är ett avsiktligt ordval, om Sverige invaderas av främmande makt. Men frågan är varför denna nyhet behandlas som århundradets scoop? Efter att ha funderat ett bra tag så tror jag att det beror på vanlig hederlig nyhetsvärdering. Aftonbladet är inte alls att skylla utan det handlar om oss andra. Vi är på ett sätt fredsskadade, och jag vill påpeka att jag avskyr det ordet. Skadade på det sättet att många av oss som inte var vuxna under kalla kriget har missat den enkla regeln att man alltid måste vara beredd på att det kan bli sämre. Det är lättare sagt än gjort säger jag själv som klagar på för höga matpriser. Men det kommer nog bli så att jag och andra i min generation börjar förstå att man inte alltid kan unna sig och där ligger fröet i att rusta för dåliga tider och till och med krig.

Därför borde människor förvirrat behandla gammal skåpmat som krigsrubriker.

Läs även: Självklart ska världens ensammaste land göra plats för djur