Den brittiske filosofen Roger Scruton (1944–1920) hade ett argument för monarkin som han vann alla debatter med. I korthet löd det att monarkin var och är det enda samhällskontrakt som sträcker sig över generationer. Alltså: En monark visar på kontinuitet och där är jag beredd att hålla med. Inte minst senaste tiders politiska turbulens har visat att den konstitutionella monarkin borgar för ordning på torpet. Även om en individuell innehavare kan skapa problem, som kung Juan Carlos av Spanien, kan man sakta och lugnt få personen att abdikera och ersättas av en betydligt mer verserad efterträdare. Men det är inte monarkins enda kvalitet.

Det är därför drottning Margarethe av Danmark är en av Skandinaviens mest spännande monarker. Hon firar i år 50 år på tronen och gör det med bravur. På många sätt är det både en ”dejlig” fest och ett faktum att reflektera över: Margarethe den andra förstår nämligen monarkin. Det handlar om att strömlinjeforma, göra den mindre och ännu mer effektiv.

Således gör hon monarkin mindre och bättre. Prins Joachims barn flyttas ner ett pinnhål och blir grevar och grevinnor, istället för prinsar och prinsessor. Om detta kan man tycka mycket, men dronningen har en poäng. Varför, kan man fråga sig? Det handlar om att monarkin alltid måste vara en utvald grupp. Man kan inte ha en grupp som anser sig vara kungliga och som arbetar som ”modeller” eller ”producenter”, som prins Edward i Storbritanninen gjorde men misslyckades med. Enklare än så blir det inte men däremot handlar det om att vanliga danskar blir sura över delar av kungafamiljens degradering. En surhet som är lätt att förstå. När man tidigare alltid har velat att monarkin måste framstå som folklig, men nu verkar den blir mer exklusiv. Men det är den på många sätt inte utan snarare tvärt om. Monarkin ska vara en kompromiss mellan folket och statsmakten.

Därför har drottningen av Danmark gjort rätt. Det var helt rätt att skära ner monarkin och det var också helt rätt att putta ner prins Joachims familj ett pinnhål. För förutom ett kontrakt med samtiden, för att referera till Scruton, så är monarkin också att våga gå i takt med vad som är. Samtiden tillåter inte kungligheter som inte arbetar men ändå får pengar. Det har vi sett i hela Europa och det är ett strålande exempel när drottningen av Danmark med ett halvt århundrande på tronen nu leder vägen.

Läs även: Frankrike bryr sig inte om nobelpris – ilska över bensinkris