Drömmar kan vi alla ha och en sådan dröm är det faktum att saker ska skötas snyggt. Ungefär som att ära, värdighet och takt och ton kan skötas av en och samma person. Alternativt att man vill debattera, diskutera och utvärdera på samma sätt. Därför är det relevant att ta upp detta i de senaste diskussionerna, debatterna och kravallerna om koranbränningarna. Ety, använder ett gammalt uttryck, det här fungerar ju inte?!

Att två rabulister åker omkring och bränner koranen kan man leva med. Men det handlar alltid om hur åskådarna reagerar. Därtill kan läggas att människor blir ännu argare och då skapar vi scenariot där vi befinner oss i idag. Till detta ska dock läggas det scenario som vi alltid kallar för ”tänk om”.

Tänk om vi hade åstadkommit en stor diskussion. Alternativt vad britterna skulle kalla för ”a big debate”. De som tyckte lika och olika hade släppts in och modererats av någon klok person. På ena sidan hade man haft en vass debattör som gärna bränt islams heliga bok och på den andra hade man haft någon som försvarat den. Förslagsvis en vis svensk imam eller liknande. Som domare hade man haft ärkebiskopen av Sverige.

Hela denna turnering hade blivit en tävling i att visa att yttrandefriheten är någonting vi alla måste beskydda. Dessutom hade det resulterat i en diskussion där vi alla hade kunnat delta. En klassisk debatt som hade gått från söder till norr. Vi hade alla varit med, men så blev det icke. Istället har vi fått ett delat land. På ena sidan står denna och på den andra den andra. De som vill ha det goda samtalet är förlorarna. Men det är inte förlorare på det sättet att argumenten föll. Vi i begick helt enkelt misstaget att vi slutade bry oss: Det var ingenting vi behövde engagera oss i.

Därför är vi här i nuläget. Vi kunde haft en frejdig och frimodig diskussion om yttrandefriheten. Men vi misslyckades. I stället fick vi idioter som brände böcker. Tänk däremot vad vi kunde ha fått. Öppna debatter där exempelvis korankritiker hade kunnat debattera mot rabbiner eller för den delen biskopar. Sådant hände i Storbritannien där den berömde ateisten Christopher Hitchens svingade sina ord mot engelska kyrkan. Men det var ord som svingades och inte vapen. Om man ska använda en metafor säger detta vilken tid vi lever i. Förr om åren svingades det ord, numera svingas det vapen. Den enda reaktionen man som samhälle kan ha är att det rent ut sagt är jävligt tråkigt.

Kort sagt: Kasta inte sten, läs och kritisera de böcker man tycker om. Även om dessa är religiösa.

Läs även: Åsa Linderborg har faktiskt rätt!