Facebook noscript imageLindén: En kritik värdig Prussiluskan
Kultur
Lindén: En kritik värdig Prussiluskan
Ulf Kristersson. Foto: Henrik Montgomery/ TT
Ulf Kristersson. Foto: Henrik Montgomery/ TT

Det är töntigt att göra politik över att statsministern har ett ytterst tråkigt mingel, skriver David Lindén.

En glömd tysk-svensk skådespelare är Margot Trooger (1924–1994). I Astrid Lindgrens folkkära filmatisering av Pippi Långstrump från 1969 spelade hon Prussiluskan, alternativt fröken Prysselius, som är den där socialtjänsttanten som vill placera Pippi på barnhem. Sedan dess har uttrycket Prussiluskan letat sig in i det svenska språket som ett bevingat uttryck för något av en glädjedödare. En person som aldrig vill att någon annan ska ha roligt och alltid pekar ut vad som är fel i en utveckling. Snipen och sur och aldrig ett uns av glädje att ha med i beräkningen. Till detta ska läggas att Margot Trooger levde ett ganska glatt liv, men ändå kunde gestalta denna glädjedödare.

Anledningen till att jag tänkte på Prussiluskan är diskussionen kring statsminister Ulf Kristerssons officiella 60-årskalas. Det är medvetet att officiella betonas. Han hade tydligen en privatfest som betalades ur egen ficka. Men det officiella kalaset som vänstertidningen Dagens ETC ville mjölka prenumeranter ur gick av stapeln i onsdags. Om man hade trott vad som stod ”i tidningen” hade det varit festernas fest. Tänk champagne, falna kvinnor och rysk kaviar alternativt rosa champagne. Till detta ska läggas exotisk dans och senare att alla får ett Fabergésmycke som när bröderna Nobel levde livets glada dagar i tsartidens Baku. Men så var inte fallet för att använda en skinntorr myndighetssvenska.

Det var ett mingel och ett ytterst tråkigt svenskt sådant. Om mina källor har rätt bjöds det på alkoholfri cider från ett musteri i Strängnäs, Fazer choklad samt engelsk konfekt och då och då gick personal omkring med snittar. Minglet bestod i praktiken av att köa runt i en lokal med en dålig akustik för att lyssna på ett jazzband för att få några ord med födelsedagsbarnet. Alltihop kan sägas vara i paritet med valfri svensk offentlighetssektors mottagning. Men det hindrar inte kritikerna från att frusta om något som kunde fått Solkungen Louis XIV (1628–1715) att bli överväldigad, i alla fall om man ska tro Teodor Kallifatides som även han har en status som riksintellektuell.

Sanningen är inte alltid kul. Gästerna på Kristerssons officiella 60-årsfest bestod av 260 gäster och det kostade 80 000 vilket är summan som när hans företrädare Stefan Löfvén officiellt firade sin födelsedag. Beloppet är betydligt mindre än vad många väljer att lägga på ett bröllop. Just ja, Kristersson hade även privat fest som han betalade helt ur gen ficka.

Läs även: Fru Danius är inte här och kan förklara sig

David Lindén

Jag är författare och historiker. På Bulletin är jag kulturchef.

Kan nås på david@bulletin.nu