En kung ska ha två arvingar. ”The heir and the spare” som man säger i Storbritannien. Med andra ord den som ska ärva tronen och den som ska finnas som reserv utifall olyckan är framme. Detta har också varit våra regler sedan monarkin blev ärftlig. En stackars drottnings ultimata roll har varit att vara en kunglig bebismaskin, och det behövdes eftersom barnadödligheten förr var hög.

Han fick flera barn och brydde sig om dem alla, om detta vittnar hans flitiga brevväxling där det ömsom handlar om storgodsskötsel och ömsom om att ett barn är sjukt. Det är en orolig familjefader som skymtar fram mellan raderna. Bland mina personliga favoriter återfinns när han skickar apelsiner till sin dotter Cecilia och säger bestämt till barnets moder Margareta Leijonhufvud att dottern inte ska äta saltad fisk. Det fanns ett bondförnuft hos Gustav Vasa som gör honom sympatisk när man läser hans brevväxling. Precis som att när det kommer till sönerna Erik, Johan, Magnus och Karl uppvisas en version av 1500-talets tonårsrevolt. De fick den bästa utbildningen som kunde köpas för pengar, men deras gamle pappa hade knappt gått ut katedralskolan i Uppsala. När han manar dem att inte spendera för mycket på lyx och flärd hävdar de ungefär att deras gamla pappa var bonnig, obildad och töntig. Ett tips är att läsa hans registratur eftersom man då inser att få saker är nya under solen.

Gustav Vasa fick även brottas med ett barn som led av psykisk ohälsa. Men det handlar inte om kung Erik XIV utan hertig Magnus av Östergötland. Han skriver då att hans son har varit alldeles för het om huvudet när han nås av bud om Magnus tillstånd. Det kan tyckas konstigt men det bottnar i att man trodde att kroppens vätskor måste vara i balans, och att bli för varm var lika illa som att bli för kall, för blöt eller för torr. Det är tack vare detta vi har uttrycket hetlevrad som fortfarande finns i våra dagar. Gustav Vasa brydde sig och tyckte helt enkelt om sina barn, något som modern forskning blivit bättre på att lyfta fram.

Ett ytterligare exempel på detta är det så kallade ”Vadstenabullret”, vilket inträffade 1559. Gustav Vasas dotter skulle då gifta sig med hertig Edvard av Ostfriesland, varvid hans andra dotter Cecilia fattade tycke för hertigens bror. Det hela är på många sätt googelbart och kortfattat så klättrade nämnde bror in till Cecilia Vasas sovrum, en bedrift med tanke på att hon inte bodde på bottenvåningen. Hon var helt enkelt kärlekskrank men det slutade med att hennes bror kronprins Erik stormade in och avbröt hela affären. Det har senare hävdats att Gustav Vasa grät och tidigare historiker vill gör gällande att det handlade om Cecilias beteende, men kanske handlade det mer om Eriks hantering av situationen. En hantering som gjorde att det gick från att vara en skandal till att bli en internationell incident som skapade vanära åt familjen.

Vad hände då med Cecilia Vasa? Hon blev pirathövdning. En dotter som brås på sin fader eller vice versa.

Läs även: Konsten att skapa ett hov