Att låta stänga ett av Stockholms mest populära museer kan inte kallas mer än en skandal. Självklart handlar det om Stockholms medeltidsmuseum vilket kan konkurrera med både medeltidsmuseet i York eller för den delen Fornsalen i Visby. Det är på många sätt ett museum som alla vill besöka och många väljer, betoning på väljer, att besöka. Men frågan är varför det stängs?

Svaret är ängslighet. Tyvärr är det så pass enkelt. Det är ett antal människor som har applåderat Medeltidsmuseets öppnande sedan 1986 men sedan stått i någon form av ängslighetens mössa i hand då riksdagen nu vill använda detta som deras öppna besöksmål. Detta i sig är skrattretande. På riktigt. För om du använder Medeltidsmuseet som ett säkerhetsobjekt under Riksdagen är det inte heller ett argument. Om Riksdagen ska ha någon form av ”meet and greet” som engelsmännen säger är det inte alls på samma nivå som att stänga ett av Sveriges mest omtyckta museer.

Om man ska vara fräck handlar det om något annat. Det handlar om att ta död på ett museum som alla tycker om. Det handlar även om att riksdagen med litet r vill ha ett eget besöksutrymme. Till detta ska läggas att säkerhetsaspekten – Medeltidsmuseet ligger under Riksdagen – är rent ut sagt hittepå. Om man nu ska skapa ett besökscentrum under Riksdagen kan man undra varför man inte gjorde det i Erlanders gamla Riksdagshus. ”Det gamla Riksdagshuset” vilket är bredvid slottet. Om man ville ”förstärka” Medeltidsmuseet skulle man kunna hjälpa till så att detta blev tillgängligt för besökare. Men det handlar inte om detta.

Snarare handlar det om att det nuvarande Riksdagen vill ha tillgängliga lokaler och att ingen annan vågar stödja dem i dessa gebit. På något sätt skulle man kalla dessa för samfälliga men orden sviker mig. Kanske skulle jag mer kunna säga dessa töntiga byråkrater som inte vågar redovisa sin åsikt. Ett typexempel var när riksdagsstyrelsen genom en kommunikatör sa att ”de visst” skulle visa Gustav Vasas stadsmur, men eftersom ingen ville låta sig intervjuas kan man säga att något är ruttet i den svenska staten för att parafrasera Hamlet. Men det är dock inte hela bilden.

Att den svenska riksdagen slänger Medeltidsmuseet under bron är talande för vår samtid. Människor som bryr sig om huvudstads historia hör tydligen inte hemma i riksdagen och återigen har argument som säkerhet anförts. Riksdagen vill dock ha detta som ett besökscentrum och det är att jämföra med det museum som har funnits där sedan 1986.

Var är talmannen och var är ni som tyckt att skyddet för Medeltidsmuseet hade varit några mer säkerhetskontroller? Till detta kan man lägga er som bryr sig om Sveriges historia? Detta gör en förbannad för att använd ord som inte ska göra en arg.

Läs även: Leve orten men ändå inte