Det pågår en diskussion om språket och dess makt. En nödvändig diskussion, men den innehåller också olika nyanser av dumhet. En sådan är att ”ortensvenskan” per definition är av ondo. Det stämmer inte. Ungdomar och subkulturer har i alla tider haft ett eget tungomål. Fråga generationen av söderkisar eller för den delen brett dalmål eller bred skånska. Rent krasst är det inga problem att man har ett språk hemma, ett annat bland kompisarna och ett tredje i skolan.

Faran är däremot om du bara kan tugget i orten, avsiktligt ordval, för i så fall kommer du sakna försprånget i livet, som de som kan formell svenska bemästrar. Det är därför som man måste slå ett slag för att uppgradera den formella svenskan. Låt oss kalla det ”Dramaten” eller ”SVT-svenska”. Ett språk som talas av majoritetssamhället och förstås av oss alla. Men det stannar inte bara där.

En gång i tiden fick författaren PC Jersild uppmärksamhet när han halvt på skämt och halvt på allvar föreslog att man skulle dubba skåningar på TV. Människor blev rosenrasande men han hade på många sätt en poäng. Det handlar om att vi ska kunna och bemästra ett gemensamt språk. Samtidigt som man kan ha sitt eget privata språk.

Därför är inte ortensvenskan enkom att fördöma. Snarare är det ett symptom på det sättet att det är ett tecken på att ungdomar som inte är integrerade måste få en tillgång till vårt gemensamma språk. Lingvistiskt kan man tala om sociolekt och om detta kan jag personligen vittna. För några veckor sedan satt jag på ett pendeltåg och hörde ett par ungdomar tala: Först var det helt och hållet ortendialekt och sen ringde en persons mamma. Pojken som ringdes till svarade på klingande klassisk svenska att han skulle komma hem till middagen. Som god son avslutade han med att ”jag älskar dig”. Ena stunden svärmorsdröm och andra sidan ortenslang.

Låt oss därför få en riktigt välarbetad studie om språket och dess makt. Gärna kan titeln vara från ”Ey bror till lilla mor”. I alla fall skulle jag vilja läsa den och jag tror att många andra skulle tycka det vore intressant. En uppenbar uppdragsgivare borde vara Svenska Akademien.

Läs även: Ukrainsk historia ska vara i Ukraina