Den israeliske författaren Amoz Oz brukade säga att det som kännetecknar en fanatiker är att de saknar humor och självdistans. En fanatiker kan helt enkelt inte skratta åt sig själv och med Oz standard torde dagens militanta klimataktivister vara just sådana. Saken med stort ”S” är för stor för att tåla ett skämt och alla medel är tillåtna i kampen för en bättre värld. Som det senaste påfundet att limma fast sig. Det kan handla om flygplansbanor eller nu senast konstverk.

Först var det ett verk av Vincent van Gogh som drabbades och nu senast en tavla av den italienske renässanskonstnären Sandro Botticelli. Till idioternas försvar, för man ska kalla var sak vid dess rätta namn, hör dock att aktivisterna limmade fast sig vid tavelramarna. Själva konstverken skadades inte. Men likförbannat är det korkat.

Kommer den globala uppvärmningen att segla högst upp på agendan genom att människor limmar fast sig vid saker? Det är den första frågan man kan ställa sig. Det andra intressanta spörsmålet är vad man uppnår när man vill vandalisera ett ovärderligt konstverk? Kommer människor att diskutera klimatet mer enkom för att man förstör en ovärderlig tavla? Aktivisterna skulle med en idiots säkerhet säga ja och det är därför liknelsen med talibaner håller. När dessa sprängde ovärderliga Buddastatyer i Afghanistan var det för att markera deras tolkning av islam och hela den civiliserade världen deklarerade sin unisona avsky. Klimataktivisterna tycker att de är lika rättrådiga och därför är det helt kosher för dem att vilja förstöra historiska tavlor. Detta om något är ett exempel på extremism. Återigen tål det att upprepas: Ändamålet helgar medlen. Allt är tillåtet för vi är ju så ”goda” och rättrådiga.

Slutligen går det att reflektera kring ett obekvämt faktum: Religiösa extremister har inte setts med blida ögon av media. Men däremot är det helt acceptabelt eller till och med lite smågulligt med klimataktivister som limmar fast sig. Varför då? Därför att det är skillnad på folk och folk. Om man kämpar för klimatet är man per definition en lite finare människa än alla andra som tycker att historiska verk ska få finnas där för nästkommande generationer. Även om vi som har denna åsikt gärna skulle applådera fler miljöåtgärder.

Det är bara en tidsfråga innan vi får klimatterrorism i Europa. Med andra ord människor som tycker det är acceptabelt att skada andra för att rädda klimatet. Det har redan förutspåtts då man vill ha ”skarpa aktioner” och inte bara politiska. Kodordet handlar om att man inte rakt ut vill säga: bruka våld. Vad som är ännu mer penibelt är det faktum att man kommer vilja släta över det, för det handlar ju trots allt om ett gott syfte. Det är så som det brukar låta hos alla extremister. Agendan står över hänsynen till resten av mänskligheten.

Man börjar med gamla tavlor och man slutar med människor.

Läs även: Var är vår tids Torsten Ehrenmark?